Jag gjorde något fantastiskt igår..
    Det hela började med att jag på jobbet kände för en cigarr. Så när arbetsdagen tog slut gick jag till restaurangen och köpte en, åkte hem och satte mig i bilen. Sedan åkte jag genom den lugna sommarkvällen hem till mina farföräldrar, vars hus jag ser över nattetid. Jag plockade på mig lite choklad och en iskall flaska Herrljunga Cider, ett par badbyxor och en handduk. Målet var Mollsjön.
    Väl uppe vid sjön kunde jag inte låta bli att märka hur tyst det var och hur ensam jag kände mig där uppe klipporna, vattnet låg spegelblankt och ett tunt lager dis låg över vattenytan. Himlen som reflekterades i det mörkt kristallklara vattnet vandrade från orange till lila till ljusrosa. Jag bytte sakta om för att inte störa det lugn som omslöt mig, och när jag stod där inpå bara skinnet insåg jag hur löjlig tanken på badbyxor var just nu. Det hördes inte ett knyst av liv som skulle vara intresserade av att spana in mig nu. Så badbyxorna fick vila.. Jag ställde mig på kanten och lutade mig ut, en stilla vindpust fick min hud att bli alldeles knottrig och rörde diset sakta över vattnet. Jag stod bara så i ett par minuter och älskade livet. Sedan dök jag i.
    Vattnet var kallt, men på ett friskt och avslappnande vis. Framför mig flyttade diset sig för mina andetag och vattnet låg som en dräkt av moln runt min nakna kropp. Det var bara jag, himlen i reflektionerna och vattnets stilla kluckande i hela världen. För en liten stund var jag ensam på hela jorden, och glad över det.
    Väl uppe svepte jag handduken runt mig kvickt, det var kallt i luften och huden knottrades igen. Med iskallt ömmande leder torkade jag av mig noggrant och drog på mig klädesplaggen, en efter en, så min kropp sakta vande sig vid värmen. En t-shirt kan värma så mycket om man uppskattar värmen den ger. Allt handlar om perspektiv när man är ensam, solo, singel.
    Sedan dukade jag upp min lilla picknick, ur fickan kom den nyinköpta cigarren fram och till den, choklad och härligt bubblig cider. Det tog ett par försök att få eld på den men till slut, lös den röd av eld och oljig glöd. En smal strimma, ljusgrå rök steg sakta och jag kände mig levande. Håret var fortfarande fuktigt, det luktade skogssjö och fortfarande inte ett ljud hördes. Allt annat existerade inte, just då var det bara jag och moder natur i ett.
    Jag satt säkert där en timme och lekte med smaker, cigarr och choklad, choklad och cider, bara cider, cider och cigarr.. Varje gång en ny explosion av smak i min mun. Allt det goda samlat på min tunga enbart för mig. Så satt jag en lång stund, smakade, lekte med cigarröken och funderade på mitt liv just nu. Varför jag oroar mig så mycket för saker som egentligen inte är viktiga och som jag egentligen inte kan göra någonting åt. Vad är det som är det viktiga. Var ifrån kommer jag, vart är jag på väg. Vem är jag nu.. och vem vill jag vara. "Man gör vad man vill och man är vad man gör. Sedan är det upp till var och en att tycka vad man vill om var och en." Bra citat, tyvärr inte mitt.
    När jag kände att det fick vara nog var hälften av cigarren orörd, har aldrig varit någon stor rökare. Jag packade ihop mina saker och insåg att det hunnit bli kolsvart runt omkring mig och om möjligt ännu tystare än tidigare. Jag smög så tyst som möjligt tillbaka till bilen, och när jag satte mig i förarsätet kände jag bara en ånger i hela mitt liv. Att jag inte delat denna stund med någon annan.