 |
 |
|
|
|
|
| Skjortan |
|
Av Edolf Burestam :: Friday, June 16, 2006 :: Läst 395 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Humor
|
Ett självupplevt reseminne till hälften sann.
Edolf Burestams kunskaper om Budapest var som reskassan - mager, men att floden Donau delar staden i två delar visste han och hans första natt tillbringades i stadens första hälft, Buda. Edolf hade efter ett längre ofruktbart bostadssökande, av en ren slump, klampat in på ett turistcentra där personalen varit väldigt tillmötesgående och ordnat hans boende på ett par minuter; och nu låg han där i sängen, trött men nöjd, hemma hos det äkta paret Langos. Herr och fru Langos var, vilket Edolf på den tiden uppfattade som, två medelålders individer, men som han idag ett antal silverstrån senare, istället skulle kalla två personer i de övre ungdomsåren. De hade inga barn och deras hus var stort med många rum och där ett av dessa nu var uthyrd till Edolf i en hel vecka. Han stannade hos paret Langos i tre dagar.
Budapest är en underbar stad och Edolfs dagar i staden dedikerades åt långa promenader och upplevelser i kulturens tecken. Kvällarna ägnades även de åt kultur och då främst öl- och vinkultur. Edolf var en äkta sybarit och hans förkärlek till slottstappade franska viner från Saint-Emilion kunde mycket väl vara en av anledningarna till hans frekventa resor till Frankrike. Men nu var han i Ungern och inte i Frankrike och enligt herr Langos så fanns det ett mycket friskt och gott vin från distriktet Tokaj. Detta var ett dessertvin där sockermängd och lagringstid avgjorde hur många puttonos flaskan betecknats med och där sex puttonos var det maximala antalet. Edolf inhandlade en flaska som var märkt med fem puttonos.
Edolfs tidigare begränsade kunskap om Budapest hade efter tre dagar vuxit. Så hade även hans transportkostnader då hans kulturella kvällsaktiviteter infann sig på Pestsidan och bostaden i motsatt riktning på Budasidan. Dessa turer över Donau utfördes med taxins hjälp. För att slippa dessa taxiturer beslöt Edolf sig för att ta farväl av det sympatiska värdparet Langos och istället söka husrum i den del han först beträtt. Edolfs kunskap om staden var som sagt större och hans många och långa promenader visade sig vara användbara i jakten på ny bostad. Kolbasz guesthouse blev Edolfs nya adress. Kolbasz låg mitt i nöjessmeten och detta passade honom ypperligt. Det var i ärlighetens namn ganska trötta ben och huvud och Edolf bestämde sig för att lägga de dagliga kulturpromenaderna på hyllan och istället tillbringa kvällarna tillsammans med vin, kvinnor och sång. Då den första kvällen på Kolbasz infann sig och det var dags att klä sig, så upptäckte Edolf att hans favorit-, tur- och lycko- skjorta inte fanns bland de övriga plaggen i väskan. Efter ett långt letande och funderande kunde han konstatera att han med största säkerhet, glömt skjortan hos paret Langos. Han korkade upp sin fem puttonosgraderade vinare från Tokaj, fyllde glaset till hälften och svepte. Han hade inte lust med någon längre vinprovningsritual en kväll som denna. Besviken, ledsen och utan sin favoritskjorta, gick han ut i natten. Det blev tre glas vin, ingen kvinna och ingen sång denna natt. Istället blev det öl och snaps, sittande vid en sliten bardisk, betjänad av en oförskämd, kraftig och svettdoftande pajsare i en folktom lokal med väggar prydda av solblekta tavlor, föreställande gråtande barn; och som om detta inte skulle vara tillräckligt för att hålla stämningen nere ljöd även låten Crash and burn från de sprängda takplacerade högtalarna. Savage Garden måste vara ett av de sämsta banden på denna jord, tänkte han. Edolf bytte ställe efter ett tag men det hjälpte inte, kvällen var förstörd och den enda och sanna anledning till detta var utan tvivel den förbannade skjotfans frånvaro. Innan han somnade den natten bestämde han sig för att, dagen därpå, åka tillbaka till Langos och hämta sin skjorta.
Skjortan betydde mycket för Edolf. Skjortan hade ingått i det tacksamhetpaket som han två år tidigare fått av den thailändska konungen Bhomibol, efter att ha räddat hans majestäts enda dotter från att bli slukad av en fjortonmeters nätpyton. Edolf hade varit på vandring i norra Thailand då den heroiska händelsen utspelats. Han hade kommit ut från ett buskage (i vilket han uträttat de behov som man vanligtvis uträttar intill buskar) och fått syn på denna enorma orm fullt upptagen med att ge prinsessan en inte alltför vänskaplig kram. Utan att tveka vände han på klacken och sprang tillbaks till buskaget. Då han uträttat sina behov hade han varit tvungen att lägga ifrån sig sin mastodont machete och det var denna han nu sprang och hämtade. Väl tillbaka hos ormen och prinsessan, tog han tag i ormens svans, pressade den till marken med hjälp av sin högra fot och drämde till. Ormen släppte greppet om prinsessan och då den tog till flykt, högg Edolf huvudet av den med ett välriktat hugg. Då kungen senare överlämnade alla de gåvor som Edolf gjort sig förtjänt av, kunde han se under de förgyllda Buddastatyetterna, marmorelefanterna och skjortan, att det låg ett ormskinn från en nätpyton.
På förmiddagen nästa dag satte han sig än en gång i en taxi på väg över Donau med destination Langos. Under tiden fram till det att han befann sig utanför deras hus, började han fundera över olika scenario i vilka skjortan spelade huvudrollen. Ett av dessa scenarier var att herr Langos hittat skjortan och att han efter att ha känt hur skön kvalité det var i skjortan, tagit på sig den. Edolf hade småskrattat lite för sig själva och han tyckte även att chaufförens smilband rörde sig lite lätt.
Då var han framme. Langos hus var omgärdat av ett ganska högt och grovt smidesstaket och på grinden, som Edolf tidigare haft egen nyckel till, satt det en ringklocka. Mellan staketet och huset växte det en grön och välskött gräsmatta kantad av rosenbuskar i varierande färger. Han hoppade ur taxin och tryckte in knappen på ringklockan. Ett antal minuter och knapptryckningar senare dyker herr Langos upp. Han kommer gående från den vänstra husgaveln och har antagligen vistats i trädgården på baksidan av huset. När herr Langos är cirka tjugo meter från grinden ser Edolf något som han tidigare sett. Herr Langos bär förutom sina jeans och sandaler även en blå skjorta med exotiska, lite mystiska mönster på. Där kommer herr Langos iförd Edolfs skjorta och det har knappt gått en dag sen Edolf lämnade honom och hans fru, kunde han inte vänta i åtminstone ett par dagar med att börja använda skjortan. Nu måste det tilläggas, och detta är nästan för otroligt för att vara sant, att herr Langos ännu inte upptäckt att det var Edolf som står på andra sidan av staketet utan han är i fart med att sätta på sig sina glasögon. När han väl fått på sig sina glasögon är han knappt fem meter ifrån Edolf, och då han ser att det är han som står där vi grinden, gör han ett litet ryck med kroppen och det verkar ett tag som om han tänker gå tillbaka till huset; men det gör han inte utan han fortsätter fram till grinden. Nu står han mitt framför Edolf, han ser generad ut och han börjar tömma skjortans enda ficka på småmynt och glasögonfodral. Därefter knäpper han upp skjortknapparna, tar av sig skjortan och räcker den genom smidesstängerna till ägaren. Edolfs skratt har långt tidigare upphört och när han nu ser denne generade och förödmjukade man i bar överkropp stå på andra sidan staketet så känner han sig skamsen och dum och tänker att detta är en situation som han aldrig mer ville uppleva.
Det fick han heller inte, Edolf dog två år senare. Ingen vet säkert vad som hände men vissa rykten gör gällande att Edolf råkat fastna med huvudet i valsarna då han stått och manglat sin skjorta. Edolfs utseendet hade efter denna incident förändrats och även då han i desperation försökt dölja sitt deformerade anlete med, enligt honom själv: egenskapade, postmoderna frisyrer, vilka i själva verket var tveklösa plagiat från den forna sjuttiotalshippieepoken, så fanns det till slut ingen annan utväg för honom än att tacka ja till det jobb som erbjudits honom ett flertal tillfällen tidigare.
Edolf lär ha dött en hjältes död. Han hade inte tvekat en sekund då hans arbetskamrater blivit attackerade av ett gäng ligister. Han hade ställt sig i skottlinjen då dessa våldsverkare börjat kasta uppdruckna colaflaskor och oturligt nog råkat få en av dessa mitt i sin vanställda panna. Han dog på fläcken och efter denna olyckliga söndag i juli, blev det aldrig sig likt inne i spöktunneln på Gröna Lund.
Slut
|
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|