 |
 |
|
|
|
|
| Kärlek i London |
|
Av Frada32 :: Tuesday, June 27, 2006 :: Läst 404 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Kärlek, Drama, Humor, Blandat
|
Jag går med tunga steg. Kan inte andas. Luften ligger som en tjock dimma över huvudet. Folk springer hit och dit och trafiken tjuter som en orkester. Jag känner mig osynlig och väldigt ensam. De stora husen och allt runt om kring skrämmer mig i dag.
Jag går med tunga steg. Kan inte andas.
Luften ligger som en tjock dimma över huvudet. Folk springer hit och dit och trafiken tjuter som en orkester.
Jag känner mig osynlig och väldigt ensam. De stora husen och allt runt om kring skrämmer mig i dag.
Jag börjar små springa för att hinna med tunnelbanan som går om en kvart.
Sakta men säkert börjar jag närma mig stationen. Plötsligt fryser mitt hjärta till is. Även fall jag vill springa, så känns det som jag är fast låst i marken. Där sitter min älskade vän med min pojkvän och ser så äckligt kära ut.
Hon sa ju i går att vi inte kunde träffas idag, för att hon skulle plugga. De skrattar åt fiskmåsarna och de ser inte mig. Han böjer säg sakta över henne och ger henne en kyss.
Hon lovade mig att inte detta skulle ske en tredje gång.
Varför just jag?
Tinningen pulserar kraftig. Jag vill bara spy.
De går i väg hand i hand och går upp för trappan som leder till Hayd park!
Ska jag förnedra mig ännu mer och springa efter. Eller testa henne när vi träffas hemma i kväll? Det spelar ju ingen roll hur mycket vällande hat jag känner, eller hennes svek mot mig!
Han älskar ju henne!
Eller tvärtom.
Plötslig hatar jag den här stan! Känner mig så liten.
Vem ska trösta mig?
Jag längtar hem till Sverige mina vänner och min familj.
Men efter detta slaget från de mänskor jag älskar, vill jag inte svälja den lilla stolthet jag har kvar.
Jag funderar för en stund på vad jag ska göra.
Här kan jag inte stå hela dagen!
Jag kan inte gå hem, det är ingen som väntar på mig där!
Jobbet känns inte så viktig just nu!
Kan inte stå och vara trevlig mot kunderna och om jag inte sköter mig så får jag skäll.
Det hade varit droppen!
Om jag känner mig själv rätt, så hade en eller två spydiga grodor hoppat ut ur min mun. Plus att jag måste spara mina krafter för kvällens måltid. Som jag ska sluka.
Vad har den subban som inte jag har?
Varför tävlar hon mot mig?
Hon har ett taskigt själförtroende, men det är ingen ursäkt för att bete säg hur som hälst.
Jag har jag tyckt så länge, att hon ska söka hjälp. Andra ska inte behöva lida på grund av någon annans dåliga självkänsla.
Vid närmare eftertanke så ser hon ut som ett gnu barn plus att hon har så stor mage att man kan tro att hon är på smällen.
Istället för bitterhet växer den snabbt till hat och genast kommer den ljuva tanken på hämnd.
Den där syndiga tanken som vi människor inte får känna. Men ändå smakar som små söta röda smultron just nu.
Jag springer upp för rulltrappan. det går för långsamt upp.
Sen är det som vanligt en omusikalisk trubadur som spelar på en gitarr med fyra strängar. Hans gitarr fodral är alltid tomt. Men ändå ger han inte upp hoppet. Han hade passat perfekt till min vän Isabell, tänkte jag snabbt när jag sprang upp. Tvärs över gatan så såg jag en pubb. Det gröna slitna taket hängde över den sabbiga uteserveringen. Där satt de bara ensamma människor med en Paint öl eller en Ginnes. De människorna som var där har nog levt sen stenåldern. Kände stanken från vissa på långt håll. Där kunde jag sitta i fred och känna mig vacker. Perfekt. I dag behövde jag dessutom bli full. Kände mig ändå som en loser
Jag ryser lite när jag går fram till bartendern. Alla tandlösa gubbar ler åt mig! Det kändes bra. Jag som alltid har hatat gamla äckel gubbar innan!
En gubbe sitter och skryter om att han var en Casanova i yngre dar och hur många gånger han varit gift! Bartendern flina brett och sa Du kan ju inte ha varit en så bra karl när du fått gifta dig så många gånger. Och inte har du en kärring nu häller. Dessutom har du inga tänder kvar. På sätt och vis kände jag en viss medkänsla. Men tanken på att jag skulle hamna här när jag var 80 om jag fortfarande behöll Isabell som en vän, skrämde mig.
Så log bartendern åt mig.
- Vad får det lov att vara till en så vacker ung dam?
Jag rodnar lätt. Kände hur mina vita kinder glödde hett.
Sög länge på komplimangen och brydde mig inte om att det inte fanns någon tjej han kunde jämföra mig med.
Jag sa att jag behöver bli så full som möjligt!
Han gav mig en kanna med en liter kallt öl. Kände smaken och det vattnades i munnen. Plötsligt kändes stegen lätta. Och jag sprang till det lilla ensamma bordet i hörnet. Till min förskräckelse spillde jag ut några centeliter.
Satte jag mig på stolen och det kändes redan som jag var full. Tänkte, att detta bord och stolar skulle vara ett perfekt virke till en brasa.
Kunde bränna upp Isabells kläder. Då hade hon gett upp sitt liv. Typisk tjej som tror att allt sitter i utseendet och Lueveton kläder.
Tog fram mitt röda block och min fjäder penna. Hämnden måste planeras noga, så jag inte missar några smaskiga detaljer.
Jag börjar skriva. Det är så härligt att kunna skriva vad man vill!
Jag kan använda alla svordomar jag kan och svartmåla henne som jag alltid velat göra.
Det känns så härligt att allt runt omkring mig flyter samman. Det finns bara jag och mitt block.
Tar några klunkar öl och hoppas på att komma till ett annat plan där fantasin härjar fritt. Ingen som dömer mig för mina känslor.
Plötsligt värker handen till och jag tar en micro paus. Tittar ut genom fönstret, men det är svårt att se genom det spruckna och otvättade glaset.
Från ingen stans kommer tankar som jag inte kan styra över. Frågorna bubblar upp.
Hur länge har de träffats i smyg?
Tänk om han inte längre älskar mig?
Innan jag spårar iväg för långt! Så bestämmer jag mig för att fortsätta skriva. Klockan tickar bara högt till 14.00. Dagen är ung.
För en sekund ångrar jag mitt beslut, när jag valde Henko. Men ändå har vårat förhållande byggts upp under 1 år. Trodde jag kände han utan och innan. Det värsta är, att jag tänkte likadant om Isabell. Symboliskt tittade jag på det spruckna fönstret och tänkte.
Att mitt hjärta har spruckit i tusen delar. Att förlora sin vän och sin pojkvän vägde över sveket. Jag är ensam nu.
För att visa att jag också kan bryta löften till min pojkvän. Så köper jag det största paketet med cigaretter. Det var längesen en cigarett smakade så bra. Och speciellt nu när jag var på väg att bli lite salongs berusad.
Tankarna virvlade runt i huvudet, jag skena i väg.
Alkoholen började verka.
Jag tänkte tillbaka på det mest underbara året, jag hade haft med Henko.
När vi satt vid brasan och drack vin och jag kunde nästan fortfarande känna doften av ny grillade äpplen och se elden som flammade fram och tillbaka.
Alla kvällar då vi skrattade tills vi grät.
Resorna utomlands och alla roliga fester vi hade i hop. För mig har Henko varit den drömprins som red på en vit häst för att väcka sin prinsessa. Hans smek namn på mig var Princess.
Vi hade också planer på att senare i år flytta till Cape Town.
Men allt var förstört nu. Jag blundade och nöp mig i armen och hoppades
att det var en förfärlig mardröm. Men till min skräck så var jag redan vaken.
En tår kylde mina varma kinder, jag kunde inte hejda tårarna som vällde ner.
Jag gömde mitt ansikte i mina händer. Ville inte visa mina känslor öppet.
Kände skam och ångest. Utan att det var jag som felat.
Helt plötsligt rygga jag tillbaka. Bartendern kom fram till mig med en servett!
Hans vänliga och varma stämma sa.
En sån bedårande dam ska inte var lessen.
Han viskade i mitt öra att ingen hade sett att jag grät. Förutom att han inte kunde sluta titta på mig.
Lite glädje började strömma genom min kropp.
Jag log tillbaka och sa.
– Tack för de vackra orden.
Han haltade tillbaka till baren.
Tänkte för mig själv att jag inte var så ensam trotts allt.
Mitt hjärta kändes lite lättare nu. Efter jag gråtit så kändes inte allt så mörkt och svårt.
Utan jag började känna en gnutta hopp.
När man fallit så djupt ner som jag har gjort i dag. Så fanns det bara en väg tillbaka, uppåt!
Tänkte på den långa rulltrappan jag åkt tidigare i dag och kopplade den till livets stege.
Trotts allt hade jag fått gränslös kärlek av Henko.
Om han kunde älska mig så, finns det någon annan som kan behandla mig bra och älska mig mer!
Drack upp den sista droppen av öl, stoppade ner mitt röda plock, Slängde en 10 pund sedel till bartendern och små sprang från pubben.
Ute sken solens strålar stark, dimman hade lättat och allt var inte så skrämmande längre. Tog några andetag och andades djupt in den friska luften. Barnen lekte på gräsplätten vid pubben och skrattade
högt. Det var lite skadeglädje, för en av små pojkarna hade ramlat i en vattenpöl. Han såg mer ut som en ler gubbe när han rest säg upp. Men han sken som en sol, pojken hade gjort sitt fösta mål
Det fick mig att tänka på mitt mål när jag var på väg ner till plattformen för att ta nästa tåg. Det var att ge den stackars trubaduren en slant.
Han log sitt lustiga leende när jag gav han en skrynklig 20 pund sedel.
Sa till han.
– Nästa gång jag kommer vill jag att du har en riktig gitarr.
– Då får du en slant till.
När andra runt omkring mig såg vad jag just hade gjort, så härmade de mig. På loppet av 10 min var hans lilla gitarr fodral fyllt med guld mynt och sedlar. Han hoppade av glädje och skrek.
I natt ska jag sova i en säng på hotell och äta tre rätters middag. Massa onyttiga saker och ta en öl.
– De här har jag väntat på i flera år.
Det värmde till i mitt hjärta. I stället för hämnd började tanken på karma att växa!
|
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|