Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Livets tunnel Av Frada32 :: Friday, June 30, 2006 :: Läst 443 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Kärlek, Äventyr, Drama, Sagoberättelse Jag går med tunga steg till skolan. Varje dag får jag ångest. Har velat byta skola sen 7 klass.Varje morgon kämpar jag mig upp vill bara ligga kvar och drömma mig bort.Senast i natt drömde jag om att jag vann Miss America. Att alla dyrkade mina steg.Men verkligheten kommer i kapp fortare än man tror. Jag går med tunga steg till skolan. Varje dag får jag ångest. Har velat byta skola sen 7 klass.Varje morgon kämpar jag mig upp vill bara ligga kvar och drömma mig bort.Senast i natt drömde jag om att jag vann Miss America. Att alla dyrkade mina steg.Men verkligheten kommer i kapp fotare en man tror.   Regnet piskar på mina kinder och känner hur fukten kyler min kropp.Runt omkring mig  väsnas trafiken, det är rusnings timme.Klockan hade blivit 8 och jag började små springa.   Plötsligt började jag skymta den vidriga skolan med dess utslitna gula tegel.Paniken började växa då jag öppnade den stora dörren till skolan.Som vanligt satt det tuffa gänget i korridoren. Hanna och Anna hade sminkat säg perfekt som alltid. Hanna hade ett par röda Levis jeansoch en vit topp. Hon klädde säg alltid perfekt. Hennes långa mörka hår föll i korkskruvar på hennes rygg. Hon satt och höll hennes pojkvän Adde i handen. De var helt klart de häftigaste och vackraste paret jag visste. Hörde hur de fnissa när jag gick förbi. Jag såg ut som en dränkt pudel. Kände mig ful och dum i Hannas närhet.Önska att jag var osynlig eller att jag fick byta och vara Hanna för en dag.  Utan anledning så fällde Adde mig. Alla mina böcker flög omkring och papperna hamnade över hela korridoren. Ingen brydde säg om att hjälpa mig. Helt plötsligt blev allt svart. Kunde höra vagt hur folk skrek -         Ring ambulansen hon blöder från huvudet. Sen såg jag en ljus tunnel. Det blixtrade i orange, rött och alla regnbågen färger. Hjärtat slog så jag trodde det skulle hoppa ut. Vart var jag på väg? * * *   I slutet på tunneln såg jag ett ljus. Som sken av kärlek. Hörde en röst som sa - Var inte rädd ! Lugnet sänkte säg över mig och jag kände frid första gången på länge. Som fågel fjäder smeker marken landade jag ovan på molnet. Jag reste mig upp och undrade vart jag hade kommit.Till min förundran såg jag en glänsande vit häst. Stora vingar av guld och ett guld horn i pannan. Från ingen stans hörde jag en röst. - Hoppa upp på min rygg och du ska få se. Det ingen annan sett. För en sekund trodde jag att jag hade blivit galen, men det var hästen som pratade med mig. Utan att tveka så samla jag mod till mig och hoppade upp på häst ryggen. -         Hästen presenterade säg och sa, -         Jag heter Petrus von Dream. -         Du måste svära att allt som sker och allt du hör berättar du inte för någon. -         Annars kommer jag att kasta en spå dom över dig och du tappar alt ditt minne. Tankarna for fram och tillbaka jag svarade med en darrande röst. -         Jag lovar. Sen sa Petrus. -         Du är den utvalde! -         Håll hårt i mig.   Vi flög över de stora molnen. Jag klamrade mig fast och höll hårt i manen. Fösta gången på länge så skrattade jag. Jag skrek   -         Fortare, fortare, tills min röst var hes. Jag blundade och njöt. När jag öppna mina ögon hade vi kommit till ett land av bara vit marmor, guld, vatten och dammar. Det gjorde ont i mina ögon. Allt var så oändligt vackert. Hästen släppte av mig och till min stora beundran så hörde jag den vackraste musiken. Jag vände mig om för att klappa hästen, men den var borta. Jag var själv i ett land som inte fanns.

Kommentarer Av Linda74 Thursday, July 06, 2006 kl 9:36 AM Vackert beskrivet. Drömmande. Det griper tag. Som en saga. Som fd. mobbingsoffer känner jag igen mej. Den här historien kan ju tolkas lite hur som helst. Det är nog upp till var och en och det kanske är meningen? Antingen beskriver du hur hon dött och upplever själva döden, eller så beskriver du hur hennes tankar flyger iväg och hur hon drömmer sig bort till ett annat land. Ett land som är bättre än det hon nu befinner sig i. Eller så är tankarna i hennes huvud medans hon ligger medvetslös. Det känns dock som att berättelsen inte är klar på långa vägar. Den känns mer som en början på något. En slags inledning. En negativ grej är vissa stavfel som stör. Det heter t ex "sig". "Säg" är något helt annat! Typ "säg mej var jag ska finna dörren". Tack för att jag fick läsa. Fortsätt skriva! Av siggetohr Tuesday, July 11, 2006 kl 7:22 PM Kanon, inlevelse, "drömskt"! Det här skulle kunna vara inledningen till en bra roman. Ha dock bara inte så bråttom att skicka in nästa stycke. Korrekturläs, läs om, be kanske en vän läsa (nåja, vi är väl också dina vänner...). Annars ska du fortsätta skriva och visa oss. TACK för läsningen. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här