Hon kunde fortfarande höra den vackra fågelsången utanför hennes fönster, den sång som enbart bestod av glädje och frihet..

Sofia kunde länge drömma sig bort till ett land som var lika klart som

den fågelsång hon lyssnade till . Där inga hemskheter rådde,

och där solen lyste både dag och natt.

Tanken på att Sofia var döende var obegriplig, både för hennes nära och kära,

och även för henne själv.

Vid 6 års ålder drabbades Sofia av cancer, rent hypotetiskt var det ingen som helst

fara, Cancern var nämligen godartad och var hittad i tid .

Efter en 5 timmars opration av den bästa läkaren i landet var cancern borta och Sofia var botad,

Det var det alla trodde.

Människorna hemma i staden var lättade över Sofias tillfriskning, så hennes föräldrar bestämde

sig för att ha en liten fest för Sofia, som nu hade återfått sin energi och var nu lyckligare än någonsin förr.

Festen gick hur bra som helst och alla var glada, det fanns inte en ledsen eller sur min,

så långt ögat kunde se.

Plötsligt hördes hemska skrik från huset ,

Alla folkmassorna rusade dit i rädsla vad de skulle få se.

På det vita stengolvet låg Sofia med sin lilla docka som hon hade brevid sig.

Sin favorit docka som hade tillbringat vare dag med Sofia. Från den dag hon föddes

till den dag hon gick bort.

Ögonen var halvöppna och hon liknade en vacker porslinsdocka.

Men någontig var fel, hon andades inte,

Hennes föräldrar ringde ambulansen,

Men de kom försent.

Pulsen hade slutat slå och lilla Sofia som bara hunnit bli 6 år, hade avlidit.

Läkarna hade gjort ett misstag,

Cancern hade spridit sig,detta ledde till Sofias Död.

SLUT