När jag hade samlat mod till mig, sa jag .
– Vem är du att döma mig? Vad har jag gjort dig? Varför stör jag dig?
– Du är inte den du tror du är. Du tror du är cool, men tittat på dig själv.
När jag hade samlat mod till mig, sa jag .
– Vem är du att döma mig? Vad har jag gjort dig? Varför stör jag dig?
– Du är inte den du tror du är. Du tror du är cool, men tittat på dig själv.
- Du gör som alla andra går emot någon som är ensam.
Plötsligt bytte jag plats med Adde och han stod mitt i lågorna.
Jag kände hur jag växte till en jätte. På loppet av en sekund.
Han såg så ynklig och rädd ut där han stod bland lågorna som omgav honom.
Äntligen, så hörde jag en röst som sa.
- Det är sanningen som talar, rösten var mjuk och full med värme.
- Du Adde måste be Maja om ursäkt, för allt lidande du har orsakat henne.
- Annars kommer du att brinna upp och inte återvända till verkligheten.
- Din värld kommer bli grymt hård och orättvis, du kommer bli väldigt ensam.
Till mig sa rösten.
- Maja du har två önskningar!
- Första är att se Adde lida.
- Den andra är att byta plats med Hanna en vecka.
Det var så gott att se Adde livrädd. Så för mig var det nog. Han hade förhoppningsvis lärt säg en läxa. om han nu kommer ihåg detta förstås.
Utan att jag visste vad som hände, hörde jag någon ynklig röst som sa.
- Förlåt Maja!
Sen försvann Adde ur lågorna och världen fick tillbaka sin ursprungliga glans. Jag fick tillbaka min normal storlek och kände mig på ytterst bra humör. Han sa förlåt tänkte jag och skrattade för mig själv. Nu var det dags för mig att välja en ny önskning och började vänja mig vid alla underliga saker som hände. Så här mycket hade jag inte varit med om på fjorton år.
Sen såg jag ett blixtrande ljus och kände igen tunneln jag kommit från till denna världen.
Denna gången var jag inte rädd utan tog ett stortsprång in i tunneln.
Det kittlade i magen när jag åkte neråt. Fort gick det.
Men när jag klev ur tunneln så undrade jag.
Vart hade jag nu kommit?
Vem var damen i rött som sprang fram och tillbaka?
Varför sitter jag bredvid Anna?
Nu kände jag igen damen, det var ju min lärare.
Å nej tänkte jag snabbt, ag var tillbaka i klassrummet.
Fortsättning följer!!