Hon kunde fortfarande höra den vackra fågelsången utanför hennes fönster, den sång som enbart bestod av glädje och frihet.

Sofia kunde länge drömma sig bort till ett land som var lika klart som den fågelsång hon lyssnade till . Där inga hemskheter rådde, och där solen lyste både dag och natt.

Sofia som 2 år tillbaka var drabbad av cancer,hade det långt ifrån lätt.

Hennes liv var baserat på en gränslös mardröm som aldrig verkadeta slut.

Sjukhuset hade varit hennes hem sen 4 års åldern,ett isolerat hem som gjorde det allt svårare för Sofia att behålla livslusten,Trötthet och illamående var den tyngsta bördan av hennes sjukdom.

Även fast hon var mycket ung visste hon själv att slutet var nära.

De hade provat cellgifter, och alla andra metoder som förhoppningsvis skulle rädda Sofias liv. De hade till och med bett den bästa läkaren i landet att operera Sofia, men det var lönlöst. Ingentlng fungerade och snart började de alla tappa hoppet om lilla Sofia, som nu mådde sämre än förut.

Det var en vanlig söndags morgon, Solen sken som aldrig förr ,och floden som strömmade förbi nedanför Sofias rum var klarare än någonsin.

Vattnet såg ut som små kristaller som glittrade så vackert mot flodens botten. Det var en magisk känsla som stärkte Sofia både på in och utsidan.

Rätt som det var hade Sofia tagit sig ut, ut till floden och ut till det enda liv som fanns på detta isolerade sjukhus.

Värmen och de ljuvliga blomsterdofterna gjorde att Sofia kände sig levade, för första gången i hennes liv.

Hon satt på huk och nynnade sin favoritsång, medans hon kände på det varma vattnet som strömmade förbi hennes fingrar i ojämn takt.

Plötsligt hörde hon fotsteg bakom sig, Sofia kollade bak, och nynnandet som för ett tag sen hade låtit så vackert förvandlades till ett hemskt skrik.

Medans Sofia hade kollat bak tappade hon balansen och föll handlöst ner i floden, huvudet hängde inte med och träffade en sten som efter ett ögonblick blev täckt av blod.

Där låg Sofia alldeles livlös, och rörde inte en kroppsdel.

Sjuksköterskan skrek av förtvivlan samtidigt som hon tog i Sofia och bar henne upp på den varma marken.

Hon skrek hysteriskt efter en läkare,och som en blixt var Sofias läkare ute och försökte rädda hennes liv,

Ett stort jack täckte nästan hela bakhuvudet och blod var överallt, på marken , i floden. överallt!

De höll på i timmar att försöka rädda Sofias liv,

men det var lönlöst.

Pulsen hade slutat slå och lilla Sofia som bara hunnit bli 6 år , hade avlidit.