Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Ett steg och lidandet är över Av Ewy_Ylle :: Saturday, September 02, 2006 :: Läst 250 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Blandat Lola orkar inte. Vill inte. Hon vill bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Lola springer mot stranden och klipporna med andan i halsen och tårarna rinnande längst kinderna. Hon vill inte mer. Orkar inte mer. Hon vill bara att allt ska ta slut. Lola hör sin bästa vän Hannas röst bakom sig. Hanna ropar att hon ska stanna. Vindarna tar upp hennes ord på väg mot henne och vinden sveper genom Lolas svarta hår. Hon hör. Men hon vill inte höra. Hon vill bara att det ska ta slut. Ingenting hjälper ändå inte. Hon har varit mobbad sen första gången hon kom till skolan fram till nu. Mobbarnas elaka rop och hån ekar i hennes huvud. Tankarna på misshandeln och slagen känns som knivar som sticks i henne. Rena tortyren och det slutar inte. Lola kommer fram till utkanten av klippan. Ser ner mot de skummande vågorna som bara väntar på att sluka hennes kropp. Ser de vassa klipporna där nere. Lola ser sig om och möter Hannas skräckslagna och sorgsna blick som nästan är framme vid henne. Hon låter tårarna rinna och så tar hon steget ned. Steget ned mot mörkret. Steget ner till vågorna och klipporna som ska göra slut på hennes lidande. Hon hör Hannas skräckslagna skrik och rop. Men hon sluter ögonen och slutar lyssna. Det kommer ändå vara över. Men en arm sluter sig kring hennes. Vad händer? varför faller hon inte? Lola slår upp ögonen och ser in i sin bästa väns tårdränkta ansikte. - Snälla Lola! Lämna mig inte! viskar hon. - Jag måste. Det är ända utvägen. Det är det som gör att allt mitt lidande är över. Släpp mig nu Hanna! säger jag med klumpen i halsen. - Nej! det här är inte lösningen! Och jag tänker inte släppa dig. Jag kan inte leva utan dig. Det finns hjälp för dig att få. - Jag tvivlar på det. Snälla släpp mig nu Hanna så att mitt lidande är över. Du ska veta att du har vart som en syster för mig. - Lyssna Lola! läs på mina läppar. JAG KOMMER INTE ATT SLÄPPA! Lola sluter ögonen och hör plötsligt Hanna ropa till någon annan ovanför henne och flera springande steg kommer närmare. Lola känner hur hennes arm glider ur Hannas svettiga hand. Hon faller med slutna ögon och nu äntligen kommer det att ta slut tänker hon. Men en starkare arm som inte tillhör Hanna greppar tag om hennes. Hon känner hur hon dras upp. Skräckslaget tar hon sin andra hand och klöser på armen som håller i henne. Men ingenting hjälper. Plötsligt så ligger hon uppe på klippan. Hon öppnar ögonen och ser upp i Hannas tårdränkta ansikte plus skolans rektor som bor granne med henne och hennes föräldrar. Rektorn lutar sig fram och viskar i hennes öra: - Allting kommer att bli bra Lola. Du ska inte behöva lida mer. Det har du mitt ord på. Lola känner hur hon tror på hennes ord och nickar. Allting kommer att bli bra. Hon kommer slippa lidandet. SLUT!

Kommentarer Av Rudqvist Sunday, September 03, 2006 kl 4:11 AM Självmord är sällan en vidare bra lösning. Visst kan det vara en utväg men man kan förlora så mycket på det. Det känner man verkligen hur personen inser i slutet av denna novell. Tack för läsningen! Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här