Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Pinatubo Av LarsCarlberg :: Thursday, July 06, 2006 :: Läst 536 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Drama Ett bidrag till avdelningen "Svenskt Utanförskap och Självömkan: noveller på nätet". Typ. Fyllon fungerar bra i texter, tydligen. Det är skit samma / Pinatubo ... de är fyra eller fem stycken och jag har ingen chans att komma undan. Gatan är för smal. Men jag skiter i det. Jag hör ändå inte vad de säger. Snart är de borta. Unga grabbar i keps. Skriker nåt efter mig när vi passerar varandra. Det kan jag gott ha. Har supit bort år av mitt liv. Tar tid att komma tillbaka. Kanske skall de följa efter mig i sina dyra gympaskor. Fortsätta gapa. Men jag kan alltid försvinna. Man lär sig att bli osynlig. Att krympa ihop. Idag är en bra dag. Jag känner ingen hunger. I morse rakade jag mig. Hittade en gammal engångshyvel bakom toan. Går min vända på stan. Jag gillar att gå förbi utanför Hillstadgymnasiet. Det är byggt av samma slags tegel som skolan jag gick i en gång. Nån sjuttiotalspryl. Unga tjejer tycker jag om att titta på. Jag hade en tjej en gång. Vi bodde ihop och jag jobbade i en charkdisk. Josefin hette hon. Det höll nåt år, men sen ville hon gå vidare. Jag gick också vidare. Gick vidare från starköl över hemkört till billigt vin. Men det kom senare. Det var inte hennes fel. På den tiden hade jag knappt börjat dricka, ens. Jag var bara en vanlig idiot. Jag tyckte ändå aldrig om henne, så det gick på ett ut. Det är länge sedan jag träffade henne senast. Jag tror hon läste till sjuksköterska.     Nuförtiden försöker jag hålla mig nykter. Ha. Vilket skämt. Den här veckan, kanske. Jag går min vända på stan. Tittar på söta tjejer. Det är mitt glädjeämne. Små fasta stjärtar. Tuttar. Det är fint. Unga kvinnor är vackra. Kvinnor överhuvudtaget. Det är inte så noga. Jag är väl bara gubbsjuk. Jag onanerar knappt ens längre. Inte sen jag pajade ryggen. Det var några år sedan. Jobbade på ett lager och gick sönder. Lyfte nåt skit och tippade det över mig. Kunde ha flyttat på skiten med en pallvagn eller en truck eller nåt. Men jag tyckte inte jag hade tid att hämta en. Nu har jag tid. Blev förtidspensionerad vid 38 års ålder. Massor med tid. Mitt eget fel. Kan inte skylla på någon annan. Vem skulle det vara? Han som hade beställt skiten jag försökte lyfta? Chefen? Samhället? Sjukgymnasten? Spriten? Nä... Jag går genom parken. Långa fina asfalterade gångar och gröna träd. Tjejer som solar på gräsmattorna. Det skulle vara gott med ett par bärs. Parkbänkar där jag har suttit och nött veckor i sträck under mina perioder. I skuggan. Folk som varit värre däran än jag. Riktiga A-lagare. Tandlösa gubbjävlar med stora skägg. Luktade gammal hora. Jag har aldrig haft skägg. Fortsätter upp till universitetet på min vända.     Mitt problem har alltid varit att kommunicera. Prata, snacka. Överföra information. Det går i vågor. Ibland är det värre. Det finns säkert någon diagnos för det. När jag var liten rodnade jag så fort jag skulle säga nåt. Blev retad en del för det. Inte mobbad, direkt. Hade det rätt okej egentligen. Blev aldrig vald först till laget på gympan, men inte sist heller. Var rätt duktig på att tracka ner Sillen också. Vi kallade honom för det, han som verkligen blev mobbad i klassen. En gång skulle vi berätta något om vår familj. Han berättade om någon morfar eller morbror eller nåt. Som varit fiskare. Då kom vi på att vi skulle kalla honom Sillen. Vad vi trackade honom när det var fisk till lunch. Stackars jävel. Liten och klen. Hoppas det blev nåt vettigt av honom sen. Men det tror jag inte. Han var rätt trög. Själv säger jag inte mycket. Tyst som en mussla. Gillar inte folk nåt vidare. Det går an att titta på dem, men jag håller mig undan. Tog mig igenom skolan. Tassade igenom den. Som en liten mus. Var nog tur att Sillen fanns så att folk hade någon annan att hacka på. Sen blev det värre. Isolerade mig. Blev rädd för folk.     Ibland har jag tänkt... ibland har jag drömt om att vara någon annan. En helare människa. Ta min plats i världen. Ibland när jag dricker blir jag nästan sån. Blev, i alla fall. Inte speciellt rolig, mest klumpig och lynnig. Men jag kan prata i alla fall. Prat prat prat. Sådär som alla jävlar blir när de är fulla. Då ska allt fram. Nu för tiden pratas det en del om ångest. Folk talar öppet om sånt. Kanske var nåt sånt jag fick istället för att bli vuxen. Men för mig fungerade det att bita ihop och supa. Ingen doktor. Hålla mig undan och bita ihop. Fungerade jättebra. En gång när jag var duktigt nedsupen gick jag fram till några tjejer utanför universitetet och skulle prata med dem. De bad mig dra åt helvete. Inte så konstigt. 40-årig förtidspensionär och alkis. Jag tänkte att har jag bara gjort det en gång, pratat lite, så går det som en dans sen. Trodde jag, va.     Jag vet inte vad jag vill. Det finns ingenting jag kan. Inget jag är bra på. Jag tycker om att titta på TV, men jag kan inte sitta för länge i sträck, för ryggens skull. Jag tittar på MTV. Dansande mulatter i trånga kläder. Ljudet nedskruvat för att slippa höra skitmusiken. Dokusåpor. Men det blir bara för förjävligt i hjärtat efter ett tag. Av allt skit. Jag sov i trappuppgångar ett tag innan jag kunde skaffa en lägenhet igen. Min bror kom ned från Örnsköldsvik och hjälpte mig mot att jag lovade sluta kröka. Ordnade med papper och sånt. Någon gång sen under en fylla kallade jag honom för bögjävel över telefon när han gnällde på mig. Sen dess har han slutat höra av sig. Jag har länge misstänkt att han är smygbög, fast han har familj och allt. Den jäveln.     Bor i ett råtthål. Har inte städat sen jag flyttade in. Kan inte böja mig ned och plocka upp skit som hamnat på golvet. Ryggen. Vem bryr sig. Jag stör ingen. Går mina vändor på stan och tittar på unga tjejer. Får ut pensionen och super några veckor. Så blev det nu. Hoppsan. Igen. Förra månaden betalade jag inte några räkningar. Snart blir jag väl vräkt igen. Min handläggare på försäkringskassan är ett arsle. Jag tänker försöka gå till Pub Kronan. Ett ruttet hak där jag kan smälta in bland andra halvalkisar. Mörkt. Får för mig att jag är stilig och charmig efter en halv bag-in-box i soffan hemma. Att jag kan vara bland folk. Dricker bara lite. Kanske kan få med mig nåt gammalt avlagt luder hem. Troligt. Men jag går inte ens in på krogen. Utanför ingången ser jag några jag känner igen. En gammal jobbarkompis och några till som är på väg in. Jag vill inte träffa dem. Så jag vänder och går hem igen. En gång medan jag fortfarande hade telefon ringde jag till psyket. Men jag tror inte de fattade vad jag ville ha fram. De hänvisade mig till ett annat distrikt. Var väl inte tillräckligt akut. Iddes aldrig ringa igen sen. De har väl fullt upp med alla bortskämda snorungar som svälter sig och skär sig i armarna.     Folk som grälar i vårnatten. De svänger in framför mig på gatan, på väg åt samma håll som jag. Ett ungt par. Invandrare. Arga som fan på varandra. Skäller på varandra på skitkass svenska. Omöjligt att fatta vad de säger. Tjejen har trånga jeans. Högklackade skor som klär henne. Hon sparkar mot honom och försöker ge honom en örfil. Han blir ännu argare. Tar strupgrepp på henne och trycker upp henne mot en husvägg. Det ser jävligt ut. Hon sprattlar som en apa. Jag har någon liter vin i kroppen och går fram till dem. Här skall räddas utsatta tjejer. Knuffar till honom och säger något smart. Det är fegt att slå tjejer. Ge dig på någon i din egen storlek. Något liknande. Han släpper henne och puttar omkull mig i rabatten. Som om jag vore en kägla. Tittar på mig som om jag vore från Mars. Säger att vi kan dra åt helvete allihop och går därifrån med snabba steg. Jag blir liggande bland buskarna. Tjejen bölar och skall följa efter honom. Först kollar hon till mig och frågar hur det gick. Böjer sig över mig och känner väl på min andedräkt att jag inte är någon riddare i skinande rustning. Själv luktar hon hårspray och blommor. Hon skäller på mig för att jag lade mig i, tror jag. Jag har landat illa på ryggen och kan inte ställa mig upp. Sträcker mina armar upp mot henne som ett hjälplöst barn. Ta med mig hem och amma mig. Låt mig sova i ett ljust rum som luktar schampo och nytvättade lakan. Hon hjälper mig i alla fall upp. Jag känner hennes bröst mot armen. Hon sätter mig på ett elskåp där jag kan luta mig mot husväggen. Hon säger att hon måste se vart hennes kille tog vägen och att jag fan inte skall bry mig. Klart jag inte gör. Slyna. Lär dig prata ordentlig svenska. Hennes klackar smattrar mot gatan när hon springer efter honom.     Någon timme senare har smärtan i ryggen lättat så mycket att jag kan gå hem. Jag dricker upp det som är kvar av vinet och somnar på muggen, spysjuk. Det är skit samma.

Kommentarer Av Mette W Thursday, August 03, 2006 kl 8:16 PM Ojojoj! Den var superbra! Lite som mina vrak som jag skriver om. Men jag tycker det roligast att läsa om vrak för man känner sig så HIMLA duktig själv. Dessutom blir jag lätt uttråkad av annat, normala människor är inget som väcker mitt intresse. Tyvärr inte sagor och fantasy heller så det är därför jag inte kommentat dina förra berättelser - de lite mer fantasybetonade. Men den här var mycket bra. Hans tankar är helt underbara. Han är fan helt lost! Heheheh. Bra!! Av Giitu Friday, February 09, 2007 kl 6:49 AM Konstigt det där att man alltid blir hänvisad till ett annat distrikt, ingen orkar väl med en... Skit samma... Nu blev jag sugen på att skriva om en kärleksfull amma... Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här