”Sköt om dig, ha det bra!” var orden de skildes åt med. Lars stod och såg när hon vandrade iväg längs bryggan med håret svallande i sommarvinden. Hon gick mot solnedgången och han stod kvar tills hon försvunnit ur sikte när hon i oförändrad takt promenerade på bryggan längs stranden, under motorvägsbron. Sen skymdes hon av en björkdunge och hon var borta. De träffades inte mer, men han hade minnet kvar. Minnet av de vackra djupblå ögonen, hårsvallet av det gyllenblonda håret och det vackert klingande oförglömliga skrattet skulle sitta kvar länge. Han vände om och gick tillbaka åt andra hållet.

Hon tyckte om jobbet på banken. Man träffar så många människor och dagarna är aldrig lika. Visserligen är rutinerna desamma, men ärendena är olika. Tempot är ganska högt. Oftast är kunderna glada när de går därifrån och man känner att man hjälpt någon. Av kollegerna får hon alltid höra att hon låter så glad, alltid är på bra humör och vänlig mot kunderna. Där hon går fram på kontoret höjer hon alltid stämningen med ett skämt, en gliring eller komplimang. Ibland har hon till och med noterat att vissa kunder dras till just hennes kassa. Det har hänt att någon bytt sin kölapp eller låtsas gjort fel när han fyllde i blanketterna för att behöva ta en ny lapp som kanske ger bättre tur, att komma till kassan där hon sitter. Men det bryr hon sig inte om. Och bland den manliga delen av personalen är hon mäkta populär. Dels för att hon ju är lätt att prata med, men också för att hennes utseende attraherar många män. Internt finns en outtalad tävling om vem som lyckas bjuda ut henne på middag först. Lunch går bra, det är ju i tjänsten. Men hon har aldrig gått ut på kvällen med någon av de manliga kollegerna. Risken finns annars att det på ett litet kontor lätt blir prat och skvaller om relationer på jobbet. Även om hon privat känt sig nere ibland, så har hon aldrig visat upp det på jobbet – utåt mot kunderna. Visst har hon ett par kollegor på kontoret som hon har förtroende för och lyssnar på henne. En av kollegorna, Lina, är en ung, nyutexaminerad ekonom som ofta är ute och festar med kompisar. Hon och Tone kommer väldigt bra överens, de har samma humor och finns det tid så byter de några ord mellan kassorna. De har kul på jobbet, men efter arbetstid umgås de inte alls.

 
Lina vet också vad som hänt mellan Tone och Krister. De hade haft det så bra under de åren som de levt tillsammans. De reste lite till fjällen på vintrarna och tog motorcyklarna ner i Europa på somrarna. Hemma hade de pysslat om i 3-rums lägenheten och renoverat den. Hon har varit nöjd med tillvaron, ända tills för några månader sedan. Det kändes annorlunda och hon upplevde att hon inte var lika synlig för honom som tidigare. De har ändå varit tillsammans i två hela år, men den här känslan hon fick var inte bra.

Hon konfronterade honom och de pratade ut om det under några dagar. Nej, han var inte otrogen mot henne, det var bara det att han inte kände lika hett för henne som tidigare. Känslorna hade helt enkelt ebbat ut. Till slut tyckte hon det fick vara nog. Hon tyckte väldigt mycket om honom, men hon hade nog rätt att kräva lite tillbaka också. Det slutade i alla fall med att de skulle gå skilda vägar och han flyttade till en andrahands-tvåa. Förhållandet tog slut, men de var fortfarande vänner. De sågs ibland som hastigast på stan och när de möttes i trafiken på varsin motorcykel hejade dem på varandra. Ibland kände hon sig ensam och deprimerad och undrade om det var hennes fel att förhållandet inte höll. Skulle hon ha givit det en till chans? Nej, kommer hon alltid fram till. Det fanns inte nog med känslor där. Och hon hade sitt trevliga jobb, fina kamrater, sin motorcykel, så varför klaga. Tone var lite över 30, men inte speciellt intresserad av barn. En karl vore ju gulligt, men i nuläget var barn ingenting för henne. Och hon intalade sig att det var ganska skönt att vara singel, man hade ingen annan att behöva ta hänsyn till hela tiden. Man kunde ju träffa vem man ville. Så kanske, kanske kunde hon tänka sig att acceptera en invit av en kollega vid rätt tillfälle.

 

Nästa kund som kom in på kontoret var ett ungt par i 20-25 årsåldern som nyss flyttat ihop och med bättre ekonomi, nu med gemensamt hushåll, så skulle de börja pensionsspara. Men de hade svårt att bestämma sig för i vilken form och ville ha råd. Den unge mannen kunde inte helt dölja sin nyfikenhet på Tone som hade sån utstrålning. Hon gjorde ju sitt bästa för att gör ett bra jobb, men den unge mannen, åldern till trots, ägnade alltmer uppmärksamhet åt henne som person är sin flickvän. ”Men vad tycker du, då, Tone? Vilken fond skulle du ha valt om du var i mitt ställe?” frågade han till slut och höll blicken intresserad på henne. Han hade kollat in namnbrickan och tilltalade henne med förnamnet. Flickvännen reagerade under en bråkdel av en sekund, men sa inget. ”Ja, jag kan ju inte säga nåt om framtiden, det ska ju vara ditt val. Men jag hade nog kanske tagit den fonden du just har framför dig. Kurserna varierar ju över tiden som du vet, men du har många år kvar så mycket kan hända. Var långsiktig, men skulle du ändra dig så är det senare möjligt att byta.” Han verkade nöjd med svaret och de kunde snart gå därifrån hand i hand med sitt nystartade sparande. Tone log åt dem och ännu ett par nöjda kunder lämnade kontoret. I dörren mötte de en man som höll upp dörren för det unga paret innan han själv klev in. Han såg varm ut, högsommaren hade verkligen kommit nu. Skönt med en sval lokal tänkte hon. Han stannade upp en stund, som om han njöt av den svala luften. Hon fick plötsligt en känsla i magen. Hon kastade en snabb blick mot Lina och de andra kollegorna i kassorna bredvid. De var upptagna, så det här var hennes kund också.

 

Han fickparkerade sin röda V8-utrustade Mustang Fastback av 1971 års modell längs huvudgatan. Det mullrade dovt när han av gammal vana trycker till gaspedalen innan han vred av tändningen. Sedan ställde han in p-skivan så han hade en timme på sig. Det skulle nog gå fort att uträtta sitt ärende. Solen stekte så han fick inte vara borta för länge. Då skulle det bli olidligt varmt i bilen. Det var inte varje dag han tog en tur i Mustangen, men nu hade han semester från sitt jobb på slakteriet, och hans Jessica var bortrest med några väninnor. Han kunde göra som han ville lite grann. Han håller på att starta ett eget företag och hade nu ett bankärende. Han hade lika gärna kunnat gå ner på stan, men han kände för att vara lat. Mustangen hade han och sambon skruvat på i ett par års tid på sin fritid och i höstas kunde de ta ut den ur garaget och glida omkring med den. Det var skönt att den nu var i bra skick och den stod ofta i hans fars garage, för de hade inget egen än. Den var iordningställd i så gott som originalskick med läderklädsel och allt. Motorn var genomgången med hjälp av ett par goda vänner. Annars så var inte Lars och Jessica riktiga raggar- eller mekartyper, utan tyckte bara bilen var snygg, därför hade de köpt den. Och var han körde, så samlades det ofta folk kring den. En del lite äldre farbröder fick också nåt nostalgiskt i blicken när han kom rullande. Det var också den här biltypen som fört honom och Jessica samman en gång för 7 år sedan. De var på en festival för amerikanska bilar och stod och beundrade en liknande kärra. Han beundrade inte bara bilen han stod vid utan även en söt tjej mitt emot. Ett litet sött, ljust ansikte med rund form, ögonen var mörkbruna och mandelformade smala, välskötta ögonbryn. Håret var långt och mörkt, men uppsatt ganska högt upp bak med en klämma. Luggen var kort och ett par svarta ”Bono”-solglasögon satt uppe på hjässan. Han drog sig lite närmare henne och började prata med henne om bilen de tittade på. Hon tittade upp på honom och svarade på konversationen. Efterhand märkte de att de hade mera gemensamt, så de höll kontakten med varandra även efter festivalen. Det ena ledde till det andra, så efter några månader flyttade de ihop. Han var 37 och hon var 34 nu, men de hade inga barn, de trivdes som de hade det, även om hennes mormor kom med kommentarer ibland. De struntade högaktningsfullt i det, för ”det var för deras egen skull de var tillsammans, inte för mormors”, brukade hon säga. Hon var ordentligt bilintresserad och det hade ofta diskuterat saken innan de skaffade Mustangen. Jessica var rätt så duktig med skiftnyckel också, så de hade hjälpts åt med den.

 

Han gick in på banken för att öppna ett nytt konto till sin nystartade firma. Ute var det en tryckande värme, termometern visade drygt 30 grader varmt i skuggan, men där han gick mellan husen på gågatan i centrum var det inte mycket skugga att tala om. Han höll upp dörren för ett ungt par som kom ut med ett kuvert full av papper. De såg så lyckliga ut. Nykära, kanske, tänkte han. När han klev över tröskeln till banken slog den svala luftkonditionerade luften emot honom. Han fick ett ögonblicks gåshud av välbehag medan några svettdroppar pärlade i pannan och i nacken. Snart rinner de ner längs ryggraden och gör ett vått streck i skjortan. Inte snyggt, men vad gör det, han var knappast ensam om den saken idag. Han tog en kölapp för företagsärenden och nästen direkt tutade det för hans tur. Och tur hade han för bakom disken satt denna blonda skönhet med de gnistrande blå ögonen. Med ett leende som kunde få hela Arktis att smälta till en ocean hälsande hon. ”Hej! Vad kan jag hjälpa dig med då”? Hennes dialekt skvallrade om ett ursprung från vårt västra grannland och en snabb blick på namnbrickan bekräftade den saken. Tone Birgersen lade huvudet en liten aning på sned, medan han hade fångats upp av hennes blick. ”Hej! Jo, jag vill öppna ett företagskonto till min nystartade rörelse.” Lars lämnade fram registreringsbeviset från Skattekontoret. ”Det ska vara ett konto med in- och utbetalningar kopplat till bankgiro och ett betalkort med kredit.” Resten av tiden framför henne var magisk, han stod som i trans och svarade på hennes kompletterande frågor. Hon arbetade snabbt och vant. Han följde hennes rörelser med blicken. Ansiktet var sparsamt men effektfullt målat. Näsan var rak med mjuka linjer och munnen var tydligt markerad med en diskret rödrosa färg. Tänderna var helt vita och satt i en prydlig rad, helt perfekt. Hyn var solbrun och den ljusröda, tunna blusen låg lätt på hennes axlar. Genom tyget kunde han skymta konturen som behån formade kring bysten.  Då och då reste hon sig för att gå till skrivaren eller blankettförrådet. Den blåblommiga kjolen skvallrade om en i hans mått mätt fulländad figur. Gåshuden kom tillbaka och han hade svårt att slita blicken från henne. Pulsen kändes tydligare.

”Sådärja, direktörn!” flinade hon till slut. ”Nu var det klart. Här är kontonumret, girot är kopplat och kortet aktiveras när du använder det första gången eller om du gör det själv via Internet med koden som finns i det här kuvertet”. Att bli kallad för direktör såg han som ett busigt och uppskattat skämt. Hon verkade så öppen och trevlig, men han hade ingen tanke på att det var en oskyldig, men avsiktlig inbjudan till vidare kontakt. Han tackade för hjälpen och samlade ihop sina papper och handlingar, mötte hennes blick igen innan han gick. Deras blickar fastnade i varandra aningen längre än som antagligen är normalt, det pirrade till ännu en gång och ståpälsen infann sig. Ut i hettan igen, det var som om man fick ett slag i ansiktet. Han stannade upp för att hämta andan och vänja sig vid temperaturen innan han tog sats att börja gå mot bilen.

 

”Lars! Du får inte glömma dig själv!” Han känner en behagligt sval hand på sin överarm och vände sig om. Tone sträcker fram hans körkort.

”Det låg kvar på disken. Varsågod!”

”Åh, tack!” Hans hjärna går för fullt. Det här kan jag inte missa, tänker han.

”Det här kräver en hittelön”, utbrister han. ”Vad sägs om en… glass... eller cafe latte…?” Han ser sig snabbt om och ser kaffebaren, som även säljer glass en bit bort på gatan. Hon ser lite överrumplad ut, ser på klockan, ler sedan och skakar lätt på huvudet så håret fladdrar i den lätta vinden. Hon har solen lite i ögonen, så hon håller ena handen som skugga när hon svarar.

”Nja, jag har ju kassan just nu, men jag slutar ju om en timme. Hm, det är nog lika varmt då, så om det funkar för dig, så tackar jag gärna ja då.” För sig själv undrade hon vad hon höll på med, bli utbjuden av en vilt främmande karl. Men varför inte…?

”Javisst! Jag sätter mig där borta då. Passar på att göra lite fler ärenden så länge. Vi ses om en timme då?” Han nickade bortåt café-baren. ”Visst, det gör vi” skrattar hon och vänder snabbt in igen till kassan. Han ser efter henne, sen går han bort mot bilen, låser upp, sätter sig i den glödheta stolen och kör hem med alla papper och kort. Lägger dom på köksbordet. Det här kan vänta. Han byter skjorta, dricker lite vatten och tar Mustang-71:an och mullrar ner igen till centrum. Han hittar mirakulöst nog en ledig parkeringsplats i skuggan och går förbi några skyltfönster ner mot vattnet och alla segelbåtar. Det går en brygga längs stranden där alla båtar ligger förtöjda vid. En och annan solbränd familj håller på att packa in diverse attiraljer i sin båt. Metspön, kylväska, madrasser och flytvästar, de ska nog ut på sjön och ha lite skönt tänker han. Han går längs bryggan en bit innan han vek av mot affärskvarteret igen. Han närmar sig glassbaren med spänd förväntan. Det har snart gått en timme, men när han kommer fram så sitter hon redan där i solen och väntar.

”Hej, jag smet några minuter tidigare. Har precis satt mig, så det var vältajmat”.

”Hej, vad trevligt att du kom. Vill du ha en glass eller kaffe? Själv föredrar jag nog nåt kallt att svalka sig med”.

”Jag vill nog ha en mjukglass med strössel på. Är det här din första representation?” skrattar hon och ler ett riktigt ljuvligt pillimariskt leende. Han beställer och går och sätter sig hos henne och de pratar om allt möjligt. Att han är ”gräsänkling” och pysslar med uppstarten av firman, hans motorintresse, att hon åker motorcykel på fritiden och är med i Friskis och Svettis. Hon avslöjar konstig nog, tycker hon själv, även att hon nyligen brutit ett förhållande och uppskattade verkligen att någon tog initiativ. ”Jag kände att jag höll på att deppa ihop hemma. Lina, min kompis, har pushat på mig att jag måste komma över Krister och ta för mig av livet igen. Så kom du in idag. Jag skyndade mig att trycka fram ditt nummer innan de andra skulle hinna före. Du såg så trevlig ut. Jag märkte att du följde mig med blicken, men jag gillade det. Hoppades faktiskt att du skulle säga nåt. Men du gick bara och jag trodde det skulle vara som vanligt. Men så hittade jag ditt leg och sprang efter. Tur jag inte hann trycka fram nästa kund. När du sen utanför frågade om glass så fick jag nästan panik. Jag var ju tvungen att gå in igen. Men nu sitter jag här och har det bra i solen”.

För hennes del spelade det inte i nuläget någon roll att han var gräsänkling, hon såg det här som ett trevligt avbrott i vardagen. Visst var hon attraherad av Lars, som var lång, normalbyggd men med kraftiga överarmar, solbränd så där lagom, kortklippt mörkblond och 2-dagarsstubb på hakan. Annars hade hon aldrig försökt flirta med honom genom att kalla honom direktör. Han var ledigt klädd i tunn kortärmad skjorta, lätta byxor som slutar mitt på vaden och sandaler. En riktigt cool semester-look. Men hon var inte redo för ett seriöst förhållande ännu.

 

Lars njöt även han. Jessica har varit borta en vecka nu och kommer hem igen om ytterligare en vecka. Att han nu satt och åt glass med damen från banken gör väl ingenting. Han ägnar ju också tid åt sitt nya företag. Det är så mycket som ska göras och fixas med innan verksamheten kan ta fart. Han har länge grubblat, men till slut gjort slag i saken och utbildat sig till friskvårdskonsulent. Sitt vanliga jobb på slakteriet var han trött på och ville göra nåt annat. Eftersom han även var intresserad av friskvård och sambon hade en whiplash-skada efter en bilolycka för många år sedan, så ville han göra nåt i den branschen. Till slut hade han tagit av sina sparslantar och själv bekostat utbildningen som gjorts på fritiden under tre års tid. Nu var han äntligen klar. Visst kunde han kanske få jobb i branschen, men han ville nu försöka på egen hand. Tills vidare jobbar han kvar på slakteriet, men successivt tänker han sig öka egen verksamhet och målet är att helt lämna slaktkniven. Nu var han i full färd att starta upp det administrativa kring firman. Semestern från slakteriet passar bra till sånt. Det var skönt att låta dagarna gå och göra som han ville. Det var flera år sedan han kunde göra det, han blev liksom ung på nytt. Att han plötsligt bjöd ut den här kvinnan var bara en impulshandling. Lars har alltid haft ett öppet sätt och det går lätt hem hos andra. Bland sina vänner är han betraktad som en tillitsfull person, en reko grabb helt enkelt.

 

Efter att ha suttit och småpratat en lång stund, glassen var slut för länge sedan, så reste sig Tone. ”Du, Lasse. Du ska ha tusen tack för glassen. Det var verkligen trevligt att bli utbjuden av en charmgosse som du igen. Jag skulle kunna sitta länge och prata, men jag känner att jag behöver gå hem. Men du får gärna gå med en bit, jag bor inte långt härifrån”.

”Jamen, det gör jag gärna. Nöjet var på min sida”. Han reste sig också och den började gå upp mot huvudgatan. Det var fortfarande folk i rörelse och vid ett övergångsställe blev det trångt så han la sin hand på hennes skuldra för att inte ”tappa kontakten” med henne. Hon vred sig om, såg tyst på honom, och log varmt. Det här kändes bra för henne. De gick vidare och var mest tysta. De bara tycket det var skönt med närheten till varandra fast de nyss träffats. Precis som om de hade känt varandra länge. De kom till en fastighet med lägenheter. Utanför fanns ett par cykelställ med tak över. Bredvid några cyklar stod en övertäckt motorcykel. Hon stannade. ”Där står min lilla moped, vill du se den?”

”Skojar du? Det är väl klart!”

Hon gick fram och lyfte på kapellet. Simsalabim, en svart blänkande glidarhoj avtäcktes. De välputsade kromdetaljerna gnistrade i kvällssolen. Vinkeln på den kraftiga framaxeln harmoniserade perfekt med linjen över den sluttande bränsletanken, över den svarta sadeln. De två blankputsade avgasrören på var sida tecknade sig som två spjut. Den 4-cylindriga V-motorn på 650 kubik var kompakt. Lars stönade av vällust.

”Men vad i all sin dar! Du sa att du hade motorcykel, men jag kunde väl aldrig tänka mig detta. Är den sprillans ny”? Hon skrattade.

”Ja, nästan. Det kunde du väl aldrig tro om en liten bankkassörska, va? Jag hade en vassare hoj tidigare, men jag fick byta in den mot den här för ett bra pris. Lagom stor åt mig och jag är ingen fartdåre, så det här passar mig perfekt”.

De betraktade hojen tillsammans och han höll henne om midjan. Åh, han önskade verkligen att han kunde… ville vara med henne och krama om henne ikväll, inatt, för alltid. Hon slingrade sig varsamt ut hans hand och sa att hon måste gå upp. De hjälptes åt att lägga över kapellet igen. Sedan tog han hennes händer och såg henne i ögonen. ”Det har varit en fantastisk kväll, får jag se dig igen?”

”Ja, vem vet vad som händer. Jag har också haft en härlig kväll. Du vet ju var jag finns om dagarna. Hej då”.

De omfamnade varandra innan hon gick in genom porten, men stannade upp och vände sig om för att vinka och le sitt mest fantastiska leende igen. Han smälte som vax, men gick tillbaka till sin sportbil och körde hem. Hur han kört hem mindes han inte. Tankarna var helt uppslukade av Henne. Helt plötsligt var han hemma i vardagsrumssoffan, med ett glas apelsinjuice och ett par isbitar i handen. Han satt länge och tänkte på henne innan han gick och la sig.

 

Hon gick upp till sin lägenhet. Det kändes lite ensamt att komma in nu, efter kvällen med Lars. Hon tog av sig skorna, öppnade dörren till balkongen, gick sedan runt i lägenheten och öppnade fler fönster för att släppa ut värmen. Sedan gick hon till köket öppnade kylskåpet och tog ut kannan med lemonad som hon gjort i ordning dagen innan. Hällde upp ett högt smalt glas, stoppade i ett sugrör och satte sig i rottingstolen på balkongen. La fötterna på en liten pall, lutade sig tillbaka med sugröret i munnen och blundade. Vilken kväll! Tankarna gick runt i huvudet på henne. Hon hade blivit utbjuden av en kund och haft trevligare än på åratal fast de bara suttit och pratat. När hon märkte att klockan gick, så hade hon brutit upp, men låtit honom följa henne. Men när han haft sin hand på hennes axel och, när de stått vid motorcykeln, hållit henne om midjan så hände något inom henne. Men han hade ju ett förhållande, är det här bara en lek för honom? Hon kände sig helt slut och kunde inte reda ut vad hon kände, ställde ifrån sig glaset och blundade igen och lutade sig bakåt. En tår trängde ur ögonvrån och rann nerför kinden mot halsen.

 

När han vaknade visste han först inte var han var någonstans. Det dröjde några sekunder innan hans sinnen kom ifatt. Han var ensam hemma, sambon på resa och kvällen innan hade han träffat en änglalik varelse. Han låg en stund och funderade. Vad sjutton håller han på med? Vad är det som händer? Jessica, då? Han tittar på klockan som visar på halv tio. Det var bäst att kliva upp. Han slänger benen över sängkanten och reser sig upp. Naken masar han sig till badrummet. Han ser sig i spegeln och betraktar en kort stund vad han ser. En orakad, solbränd gestalt som inte vet vem han vill tillhöra. Med hasande steg tar han sig in i duschen och låter vattnet strila länge genom håret, över ansiktet som han stryker med båda händerna uppåt och neråt igen. Ner över halsen, den håriga bringan, buken och låren. Han stöder med händerna mot väggen och ser i golvet och följer vattnets väg i cirklar innan det försvinner ner i brunnen. Sen vrider han av vattnet, torkar sig med handduken och vandrar fortfarande naken tillbaka till sängen där han klär på sig. Han gör i ordning frukosten och tar sedan itu med de papperen som han lämnade på bordet igår. Han släpper tanken för stunden på Tone och försöker fokusera på dagens uppgifter. Det har mycket att göra i sitt nya kontor som han gör i ordning i ett av rummen i lägenheten. Rummet har egen ingång i trapphuset. Så det går att skärma av den egna bostaden och hans företag. Det är egentligen två lägenheter i en. En tre-rummare och en etta. Mellan lägenheterna finns en dörr. De funderade på att hyra ut den lilla lägenheten, men när planerna på egna företaget tog form, så bestämde de sig för att ha det kvar som det var. Det pyttelilla köket skulle han ha som kontorsdel, med dator och lite hyllor och skåp för pärmar och sånt. Det större rummet skulle ha ett skrivbord och en massagebänk. I hörnet ville han ha en motionscykel och ett löpband. På väggarna ville han ha lite anatomiska affischer, och ett par ytterligare tavlor som föreställer lite modern konst att kunna vila ögonen på. Väggarna är tapetserade och idag tänkte han måla lite runt fönster, trösklar och dörrkarmar. Innan det var dags för målning så behövdes det slipas lite. Han höll på med det någon timme innan han behövde åka och köpa färg. Han tog på sig ett par rena shorts och en t-shirt, hoppade i sandalerna och gick ner till bilen. På väg till färghandeln så kom han åter att tänka på Tone. Vad kände han egentligen för henne? Det kändes så äkta kvällen innan, han kunde höra hennes skratt nu när han satt i bilen. Han såg henne framför sig där de satt och pratade och hon var så vacker som man bara kunde drömma om. Samtidigt visste han innerst inne inte speciellt mycket om henne. Vad ville och kände hon? Han ville inte göra något tokigt, för han hade ju Jessica och tänka på också. Han älskade henne och har längtat efter dagen hon skulle komma hem. Var Tone bara en flirt som ersatte sin sambo när hon var bortrest? Djupt i tankarna kom han på sig med att köra fel i en korsning. Han fick vända om och log för sig själv åt sitt klantiga sätt.

Framme vid färgaffären klev han ur, tog med sig lappen med anteckningar och gick in. Efter tjugo minuter var han lite fattigare på pengar men rikare på ett antal liter färg och penslar, roller och en rulle plast. Han packade in alltihop i bilen och åkte hemåt. Men han tog en omväg neråt centrum i alla fall. Det var snart lunchdags och han funderade på om han skulle leta upp en snabbmatskiosk. Det fanns ett par stycken att välja på invid en park precis i utkanten av centrum. Han mullrade på genom de centrala delarna av stan. Fönstret på förarsidan var nervevat och han satt med armbågen på dörren och lät fartvinden fläkta i ansiktet. Han var nästan framme när han fick rött ljus vid ett övergångsställe. En handfull människor var på väg över gatan och han la märke till en speciell människa.

 

Hon vaknade upp med ett ryck. Tittade sig omkring och konstaterade att allt var som vanligt. Klev ur sängen och duschade snabbt i kallt vatten. Så skönt att snabbt få svalka av sig. Huvudet klarnade och när hon var torr på kroppen igen var hon pigg. På huvudet hade hon fortfarande en handduk virad medan hon gjorde i ordning frukostkaffet iförd bara morgonrocken och ett par tofflor. Hon tänkte på gårdagen. Det var allt en riktig läckerbit egentligen, den där Lars. Synd bara att han redan var upptagen. Han såg stark ut och lite sexig med den där skäggstubben. Det hade känts tryggt med hans arm runt sig och de hade det ju så trevligt. Men ingenting blev ju bestämt om fler träffar. När hon satt i rottingstolen på balkongen igår så hade hon känt sån saknad efter hans närhet, att hon nästan ångrat att hon inte tog honom med upp. Men efter en stund så hade hon druckit ur sin lemonad, rest sig och gått till sängs. Om hon inte hört av honom inom ett par dagar så var han väl inte så intresserad. Hon skulle nog försöka få kontakt med honom om några dagar. Om inte annat för att få veta om hon skulle fortsätta hoppas. Hon åt upp sina rostade brödskivor med marmelad på, drack ur sitt kaffe och klädde sig. Håret var nästan torrt och hon kammade och fönade det som hon brukade innan hon gjorde det sista åt ansiktet. Sedan gick hon till jobbet.

Lina hejade som vanligt när hon klev in på kontoret, men följde henne med blicken förväntansfullt. Tone förberedde sig som vanligt innan hon skulle inta sin plats vid kassan, och försökte prata alldagligt med Lina.

”Men försök inte nu, Tone. Jag såg er. Vad hände? Fattar du inte att jag är nyfiken?” sa hon och ögonen lyste. Tone slutade att hålla masken och tittade sig runt för att se hur många öron som lyssnade, men de verkade vara ensamma just då.

”Vad såg du?” flinade Tone brett och pratade med låg stämma. ”Jag blev bjuden på glass, det var allt.”

”Nej, du. Det var inte allt. Ut med språket. Ni hade ju sällskap därifrån. Jag skulle ju hem till min mamma på kvällen och såg er ett par timmar efter att du gått till fiket. Var det så god glass? Han var ju bara så snygg” log hon och vickade på ögonbrynen.

Hon berättade nu hela historien utom att hon kände saknaden där hon satt på balkongen. Han var upptagen, men visst var han tilldragande. Men inget mera var bestämt så vi får väl se. Hon ville absolut inte rusa in i nåt nu med Krister så nära bakom sig. ”Ja, ja.” sa Lina och så var det dags att ta sig an dagens kunder.

 

Förmiddagen gick och de pratade inte så mycket mera om Lars. När det var dags för lunch bestämde Tone sig för att ta en promenad till parken. Hon hade med sig en liten sallad och en frukt. I en kasse hade hon en handduk att sitta på. För att ha bemanning på kontoret blir det inte alltid som de kan äta ihop, idag var en sån dag. Så hon reste sig och gick iväg ensam. ”Håll ställningarna, så pratar vi mera sen, Lina” sa hon innan hon gick med en klapp på hennes axel. Det var lika varmt idag som dagen innan, så hon undrade om det skulle vara mycket folk i parken nu på lunchen. Fast de flesta var väl stressade och satt inne på snabbmatskrogarna som låg i närheten. Där brukade det ju också vara svalt av luftkonditioneringen. Hon hade ju suttit rätt svalt på förmiddagen, så för hennes del skulle det bli skönt att hitta en skuggig plats i värmen. Hon närmade sig ett övergångsställe. Hon såg parken och snabbmatskrogarna och det var några stycken som va på väg dit. Hon började gå över gatan. Hon hörde mullret av en V8 och fick syn på en röd Mustang. Hade inte Lasse sagt att han hade en sån, tänkte hon och hon han inte tänka tanken färdigt innan hon såg vem som satt vid ratten med armen till hälften utanför den nedvevade rutan. Han hade sett henne också och fällde upp sina solglasögon i pannan. Tone log igenkännande och gick fram till Lars som log tillbaka. ”Ser man på, är du på väg nånstans?”

”Bara dit till parken på lunch. Själv då?” Hon pekade i riktning mot en stor ek som gav fin skugga i gräset.

”Hoppa in” svarade Lars och böjde sig över till passagerardörren och öppnade den, samtidigt som det slog om till grönt. Tone skyndade sig in, stängde dörren och hoppade till av det stekheta skinnsätet. ”Aj, vad hett! Vilken häftig bil. Jag förstår att det är en magnet på folk.”

”Förlåt, men det är lite ont om luftkonditionering i den här bilen”. Lars gasade på genom korsningen. ”Får jag göra dig sällskap? I så fall kan jag svänga in och köpa nåt till mig själv också.”
”Gärna. Tack för senast, föresten! Jag sov lite konstigt inatt, för jag hade så mycket att tänka på. Undrade just när vi skulle råka på varandra nästa gång” Lars svängde in på Drive-in:en och beställde en burgare som han fick i en påse. ”Tack själv! Ja, du. Det blev snarare än jag trodde för min del också”. Han parkerade och lämnade fönstren nedvevade medan de klev ur och slog sig ner i gräset under eken. Tone bredde ut sin handduk, sparkade av skorna och satte sig ner med salladsasken bredvid sig. Lars satte sig ner tätt intill på handduken med sin lunchpåse mellan sig och Tone. Hon tog upp sin salldsask och tog en tugga. Sedan vände hon sig till Lars och såg honom i ögonen. ”Du, vad hände igår? Jag menar, jag vet vad som hände, men… vad känner och tänker du? Du har väl ett förhållande? Jag har inte det just nu, och jag blev väldigt berörd igår när vi skildes åt. Jag har inte haft så… så… vad ska jag säga... jag tyckte om det. Men jag vet inte om jag ska hoppas eller våga känna efter mera. Det var ju inte så länge sen jag bröt med Krille.” Lars svalde sin tugga, tänkte efter innan han svarade.

”Jag vet, och jag är villrådig själv. Du har tagit mig med storm och mina känslor är i kaos just nu. Men jag menar inte att leka med dig, det hoppas jag du förstår. Jag är bara så spontan och visar när jag uppskattar nåt som är vackert. Motorcykeln är ju också en kontrast till ditt yrke, så jag känner mig förförd av den också.” Medan han pratade hade hon ätit upp sin sallad och ställt asken på den andra sidan om henne, på gräset. Hon hade knäna uppdragna och höll om sina ben med armarna. Kjolen fladdrade lite i vinden, håret likaså, en del hängde över ansiktet, men hon lät det vara. Hon lyssnade uppmärksamt och förstod att nåt var på gång. Han tystnade när han tänkte på vad han skulle säga. Hon lutade sig bakåt och la sig ner på rygg på filten. Lars satt fortfarande men såg på hennes ben, sedan tittade han på henne. ”Du är ju bara så fantastiskt vacker.” Han sänkte sig bakåt och lutade sig ner på sin högra armbåge medan han såg på henne, la sin vänstra hand på hennes lår och strök henne först ner mot knäet och sedan förde handen upp över låret, ovanpå kjolen. Sakta förde han handen upp över hennes mage. Hon blundade och hon ryste nästan av välbehag, vred huvudet lite åt sidan, öppnade ögonen en aning och såg på honom. ”Det är du också. Jag börjar tycka om dig ordentligt. Gör inget med mig som du inte menar, bara”. Hans hand gav henne pirrningar i kroppen. Lars masade sig närmare och märkte att hennes vårtor styvnade under blusen. Lätt förde han sin hand högre upp medan han böjde sig mot hennes läppar. De möttes och hon tog tag i hans nacke och smekte hans hår medan de förenades i en innerlig kyss. Han kramade varsamt hennes bröst och slöt ögonen och hon höll med båda armar om honom. En evighet senare öppnade de båda sina ögon och såg in i varandra. Hon log ett smittsamt leende och de båda kramades en stund, de sa ingenting. Bara njöt.

 

Hon måste tillbaks till kontoret. De reste sig och packade ihop. Han körde henne medan han höll sin hand på hennes knä. Båda kände ett rus och hon höll sin hand på hans medan hon såg på honom. ”Du, låt mig smälta det här nu. Du är så fin och jag tycker om dig, men det har gått väldigt snabbt. Jag har saknat lite närhet den senaste tiden och det var lätt att dras med”. Han log mot henne, medan han försökte hålla koll på trafiken. ”Ja visst. Jag tappade kontrollen där ett tag, men det var toppen. Jag har ju en del att fundera över också, nu”. Han släppte av henne vid kontoret, han smekte hennes hår och de skulle höras till kvällen nere vid båtbryggan. Hon log och försvann sedan runt hörnet.

Han fortsatte hem med färgburkarna och bar upp dem till lägenheten. Han kom sig bara inte för med att sätta igång. Det knöt sig runt magen, han kunde inte tänka klart och han brottades med tankar som han egentligen inte borde tänka. Om några dagar kommer ju Jessica hem, vad i hela friden skulle han säga till henne? Kan han göra det? Allt som de hade, då? Bilen, lägenheten, framtiden som de pratat om… Det snurrar, han drar fingrarna i håret och han känner paniken komma. Det brister i honom och kroppen skälver. Han gråter tyst för sig själv och kan inte sortera sina tankar på en lång stund. Hans kropp värker och hans känslor är i uppror. En lång stund tänker han än på Jessica, än på Tone, än på Jessica, åter på Tone. Sakta klingar gråten av. Han kommer till sans igen. Kroppen slappnar av, han andas lugnare och han stirrar i väggen, där raderna av slipat spackel skvallrar om att det finns jobb att göra. Han reser sig, går ut i köket och sköljer ansiktet. Vänder tillbaka och sätter sig ner bredvid en färgburk. Sedan tar han ett djupt andetag och öppnar den. Plockar fram rollern och sätter igång. Han koncentrerar sig på målningen, så han slipper tänka på det svåra. Han glömmer tid och rum.

 

Tone trippar in på sitt kontor, sätter sig på sin plats, och gör sig redo att ta sig an nya kunder. Samtidigt tänker hon på det som nyss utspelade sig i parken. Lina ser på henne. Hon ser en allvarlig min. För första gången på länge syns det på Tone att allt inte är som det ska. Lina sätter upp sin skylt ”Nästa kassa” och går bort till Tone. ”Kom, vi går hit bort en stund”, tar Tone i armen och pekar mot ett litet personalrum.

”Vad har hänt? Du ser ju helt förstörd ut.”

”Jag stötte på Lars i närheten av parken. Vi lunchade ihop. Det var så fint” suckar hon.
”Jaa…?” Det var väl bra?

”Nej”, svarade Tone med att torka en tår som trängt fram. ”Han är ju inte fri. Och det är ju bara en dag sen vi sågs första gången, ändå känner jag så här. Vi satt och åt och pratade i parken. Jag hade det så skönt, jag glömde bort det. Sen kysste han mig och vi såg på varandra en stund innan han skjutsade mig tillbaks hit. Jag vet inte om han vill ha mig på riktigt och jag vet inte om jag vågar hoppas på det än. Det är så jobbigt”.

Lina kramade om henne. ”Åh, jag är så ledsen. Men kom ihåg det fina idag, då. Låt tiden gå och se vad som händer. Rusa inte iväg, det brukar du ju säga till mig. Minns du det? Ta en dag i taget”. Tone torkade ansiktet och sköljde av det i pentryt. ”Du har nog rätt. Han är fin att tänka på, men vi får väl se hur det artar sig. Nu kör vi där ute!” Tone försökte le, daskade sina handflator i ansiktet och sträckte på sig. ”Bra”, sa Lina. ”Nu känner jag igen dig igen”.

 

Lars stoppade ner rollern en sista gång, gick några steg bakåt och betraktade resultatet. Inte illa. När han satte igång så gick det fort. Med koncentration och intensitet hade han rollat hela rummet färdigt. Han kände sig stark och nöjd. Beslutet var fattat. Han såg på klockan. Han skulle hinna göra rent penslar och roller och tvätta av sig innan han skulle gå ner till bryggan, där han stämt träff med Tone. Han var inte säker på hur hon skulle uppfatta honom, men han hoppades på det bästa. Han ställde undan målargrejerna, tog på sig en ljus, enfärgad t-shirt och ett par tunna långbyxor och seglarskor. Sedan gick han ut, låste dörren och promenerade iväg. Han kom ner till bryggan och följde den längs stranden tills han kom till en bänk. Där satte han sig ner och väntade. Där satt han och såg hur segelbåtarna gled förbi. Så lugnt och tyst i den svaga brisen.

 

Dagens sista kund samlade ihop sina papper och Tone kunde stänga sin kassa. Det hade varit omtumlande tidigare på dagen, men eftermiddagen var som vanligt. Hon kände sig trygg i sin tillvaro. Hon skulle möta upp Lars där de kommit överens. Men denna gång var hon fast besluten att ta kommandot. Hon tog sin handväska och tittade mot Lina innan hon gick. Lina vinkade och flinade. ”Lycka till ikväll! Jag håller på dig.” Tone vinkade tillbaka. Hon gick ut i värmen. På vägen passerade hon kaffebaren, där hon suttit med Lars kvällen innan. Hon köpte en läsk och började gå mot bryggan. Ner vid vattnet fläktade vinden lätt i hennes hår. Det kändes inte lika hett längre. När hon kom ut på bryggan såg hon att han redan satt på bänken där borta. Hon slog av lite på takten och tvekade en aning.

När hon närmade sig såg hon att han hade ett allvarligare uttryck i ansiktet än tidigare. Han tittade ut över vattnet med armarna vilande mot knäna och händerna lätt knutna. Så hörde han hennes steg på bryggan, såg upp på henne och satte sig rakare på bänken. Han såg på henne med beundran och kunde inte låta bli att le.

”Hej, du Sköna!”
”Hej på dej, du ditt Charmtroll” svarade hon leende tillbaka, men innan hon hann byta till en allvarligare ton så tog Lars över. ”Du, sätt dig ner, snälla. Jag har haft sån ågren för det här, men det är inte lätt att säga det här”. Hon satte sig nära honom på bänken, men ändå långt fram på kanten, vänd mot honom. Nu hade även hon förändrat attityden en aning, från hjärtlig till uppmärksam och nyfiken, undrande. ”Ja-a?”, sa hon sakta.

Hon hade ju tänkt ta kommandot, men nu lät hon honom fortsätta.

”Du är bland det vackraste jag sett och det var kanske dumt av mig att gå på som jag gjorde så impulsivt. Jag får skylla på värmen, ensamheten, eller vad som helst. Men jag har funderat på vad jag håller på att ställa till med. Hade jag varit singel hade det varit annorlunda, men jag har ju ett förhållande redan och jag älskar Jess. Jag kan helt enkelt inte se henne i ögonen om vi skulle gå längre. Det är redan på gränsen, men jag vill inte förstöra det som vi har byggt upp. Jag erkänner att jag blev blixtförälskad i dig, men jag hoppas du kan förlåta mig och förstå min situation. Kan du det?
Hon tittade på honom i ögonen, tyst, som att låta det långsamt smälta in i hennes huvud. Efter en stund svalde hon, valde noga hur hon skulle svara.

”Lars, vi var två som var för sig tog en rövare och det klickade till ett tag. Men jag är inte ond på dig. Det har gått väldigt fort, för fort skulle jag vilja säga, för mig. Jag blev också förälskad, men innerst inne är jag nog inte redo för ett fast förhållande just nu. Jag är kollosalt avundsjuk på Jessica, som har en sån gubbe som du. Hade du varit singel, så hade jag ändå bromsat upp ett tag nu, men nu är det som det är. Det är inte meningen att det ska vara vi två”. Lars såg tyst på henne och lyssnade tills hon var färdig. ”Nej, det är väl inte det. Jag var så nervös att jag skulle såra dig så djupt nu, men jag hoppas du är uppriktig nu. Jag hoppas verkligen att du hittar din prins en dag”. Tone tog hans hand och garanterade sin uppriktighet. ”Tack, men det är väl lika bra att sluta nu. Jag önskar dig lycka till i framtiden. Jag har ett bra minne från de här dagarna, det blir nog bara svårare om vi drar ut på det”. Han reste sig. Hon hade säkert rätt, lika bra att skiljas åt nu.
”Jag kommer också att minnas dig med glädje”. De kramades en sista gång.

 

”Sköt om dej, ha det bra!” var orden de skildes åt med. Lars stod och såg när hon vandrade iväg längs bryggan med håret svallande i sommarvinden. Hon gick mot solnedgången och han stod kvar tills hon försvunnit ur sikte när hon i oförändrad takt promenerade på bryggan längs stranden, under motorvägsbron. Sen skymdes hon av en björkdunge och hon var borta. De träffades inte mer, men han hade minnet kvar. Minnet av de vackra djupblå ögonen, hårsvallet av det gyllenblonda håret och det vackert klingande oförglömliga skrattet skulle sitta kvar länge. Han vände om och gick tillbaka åt andra hållet.