Han kom till dem som en liten lyckospridare, önskad, längtad och älskad.
Familjen med mamma, pappa, en flicka och en pojke, hade nu ytterligare en liten parvel att ta hand om.
Flickan hade tjatat hela våren och nu när de åkte till landet så hade pappa ordnat en liten överraskning.
Grannen hälsade dem välkomna med en liten kartong som flickan fick öppna.
Ur kartongen tittade undrande en liten mjukt ullig kille katt och sprack upp till ett "leende" och
hälsade med ett långt "Mjaauu!"

Flickan gapade, tittade på mamma och pappa och började förstå att hon fått en kattunge. Hon lyfte upp den
och kände hur mjuk och varm den var. De små tassarna smekte flickan i ansiktet och håret, han försökte klättra
upp på flickans huvud, men hon lyfte försiktigt ner honom och höll den stilla mot sin kind.

Flickan och pojken lekte mest hela dagen med den, de hade ett långt snöre med en papperstuss i ena änden som
katten jagade så glatt, det kunde ju ha varit en mus. Vart de gick så följde kattpojken efter, men den blev trött
ofta och la sig i kartongen, som den kände sig hemma i vid det här laget.

Dagarna gick, flickan och pojken lekte för det mesta med den lilla katten som växte för varje dag.
Barnen gav den mat på ett fat. Nyfångad fisk, mosad makrill, lite av varje som den åt hungrigt av.
Bredvid stod alltid ett fat med mjölk och en liten skål med vatten.

Veckorna gick, katten växte och då och då gick den till korgen den fått istället för kartongen som blivit för
liten. När den sovit en stund så fanns flickan i närheten som lekte med honom.

En dag när katten vaknade i korgen som stod på altanen, så var det tyst runt omkring den.
Inget slammer från köket, inga röster som pratade, ingen flicka eller pojke som kom och ville leka.
Han reste sig och gick en vända på tomten. Var är de? Han tänkte att "de kommer nog snart",
han hittade ett snöre att busa med en stund. Han åt sedan upp det sista av fisken som fanns på fatet.
Ingen ny fisk hade lagts upp. Han var fortfarande ensam. Inte ens när han ropade efter dem, så kom det någon.
Han jamade högre, men ingen kom. Hur han letade, så fanns ingen där. Hans lilla mage började kurra av hunger,
men han visste ju inte hur man jagar själv. Hela dagarna hade han ju lekt med barnen,
som sedan lagt upp mat på ett fat. Nu hade han inte fått någon färsk fisk sedan igår. Magen skrek, han letar efter
flickan eller pojken, men hittar ingen. Han sover en stund, kanske finns de där när han vaknar?

När han vaknar hör han bara magen, han går på en liten runda längs vägen,
ut på ängen där flickan och pojken brukade springa med honom. Han hittar en död sparv i diket som han nyfiket
leker med innan han upptäcker att den går att äta. Men det är för lite, han är fortfarande hungrig och trött.
Får han ingen mat så orkar man inte jaga heller, han vilar en stund. Han sitter i närheten av huset ifall någon
skulle komma, men dagarna går. Han lyckas ibland hitta någon liten fågel eller mus, men det är för lite.
Han blir allt tröttare, magen har slutat skrika, han är trött, trött. Till slut går han till altanen och lägger sig.
Han sluter ögonen och faller i sömn.

En duva lyfter över ängen och vägen och flyger bort. Långt bort. Duvan passerar en stad, men flyger vidare.
Efter att ha passerat flera städer, sänker sig duvan och sätter sig i ett träd. Trädet står i en park.
Genom parken leder en stig, där det går en pojke och en flicka. De är ledsna, för de saknar sin lilla vän på landet.
Men mamma och pappa säger att det inte går att ha en katt i en lägenhet i stan. Den klarar sig på möss och fåglar.

Duvan flyger iväg. Barnen ser duvan och följer den med blicken. Igår var duvan en katt.

   
   - Slut -