Hela familjen är samlad, för att åka till Paris. Det är mamma Doris, lillflickan Sara och Martin som står utanför huset och bara längtar att ge sig av på semester. Vad de inte vet är att det kanske blir lite väl spännande och även farligt.

Det var inte lätt för Doris och Martin att få semester samtidigt, men det gick. Hon arbetar på en advokatbyrå någonstans i Norrland och Martin är Svetsare. Nu är det flera år sedan de hade semester samtidigt. De har längtat så efter att ge sig av på äventyr. Sara är inte så liten som mamma Doris försöker ge sken av, utan hon är arton år. Nu sätter de sig i bilen och åker iväg mot sydligare breddgrader. De tänker bila hela vägen till Frankrike. Ohh, så härligt tycker Doris. Paris, en romantisk nystart för mig och Martin. Kanske lillflickan Sara hittar någon liten snygg fransos. Ja nu ska de bara ha roligt. Sara kör. Hon proppsade på det, eftersom hon nyss tagit sitt körkort och bara vill köra nuförtiden.

Första biten av resan går smärtfritt. De passerar Skellefteå och Umeå av bara farten. Nu ligger Sara konstant på 70 kilometer i timmen på en väg som har denna hastighetsgräns. En taxi kör om och då...tre älgar korsar vägen.

-Men, skriker Martin, finns det inget älgstängsel!

Sara bromsar och bromsar, hon får nästan stopp på bilen. När hon närmar sig älgkalven går det inte längre utan hon klipper benen av kalven.

- Jaha säger Doris, när de stigit ur bilen. Ja den här stackaren plågas väl.

-Vad gör vi?

Martin tar fram sin mobiltelefon och säger att han ska ringa polisen. Efter en stund anländer en polisbil och de säger att de får åka. Det skulle komma en jägare inom kort och skjuta älgkalven. När de åker vidare är det en tryckt stämning. Sara är upprörd över att hon rår för att en liten älgkalv måste skjutas. Efter att de kört en stund kommer de till Örnsköldsvik och där finns ett tivoli. Sara glömmer att hon är för gammal för tivoli och ropar av glädje att hon gärna vill gå på det tivolit.

-Snälla mamma och pappa visst får jag gå på tivoli, ber Sara.

Doris och Martin ser tyst på varandra. Ja, varför inte. Resan har inte börjat bra och de behöver ha lite kul nu. Sara rusar iväg till en berg och dalbana och Martin vill skjuta prick med bollar på ett torn av ölburkar. Då får Doris syn på ett tält som det står spådam på. Hon tecknar till de andra att hon går för att spå sig och de nickar tillbaka. Det är ingen kö till spådamen. Hon sitter med ryggen mot tältöppningen och blandar sina tarotkort. Då vänder hon sig om mot Doris och säger:

-Välkommen, till mitt spåtält. Det kostar 500 kronor, men det är väl ingenting för en advokat.

Doris tittar häpet på Spådamen, men tänker för sig själv att hon gissar nog mitt yrke. Kanske det är min klädsel som avslöjar vad jag arbetar med. Hon lägger 500 kronor på bordet och spådamen lägger ut sina kort.

-Ja, ni är en familj på tre personer som är på väg på en lång resa. Du hoppas på att romantiken ska blomstra där och med tanke på vilken stad ni ska besöka, så visst är det romantiskt där. Säger spådamen träffsäkert. Hon fortsätter:

-Du tror alldeles rätt, när du tänker att din lillflicka ska träffa en pojke där. Hon träffar två pojkar, men den ene ska ni passa er för. Han är farlig.

-På vilket sätt, undrar Doris.

-Ja det vet jag inte. Jag vet bara att han är farlig, men det ordnar sig svarar spådamen.

Hon fortsätter:

-Ni vet när det är den farliga pojken hon träffar. Det syns när han tittar på er. Det syns på hans svarta och genomträngande blick. Jag vet ju att det är det som lockar de unga flickorna, en snygg, spännande och farlig man.

- Så det är ingen fara då? Undrar Doris.

- Fara? Det är klart att det är farligt, annars skulle jag väl inte varna er? Säger spådamen lite kränkt.

Sedan berättar hon lite kort om resan som blir lyckosam och att de alla älskar varandra. Allt verkar vara frid och fröjd. Spådamen önskar dem lycklig resa och Doris lämnar tältet mycket betänksam. Hon skakar sedan på sig lite och tänker att det låg säkert ingen sanning i det där. Hon har väl inte trott på spådomar förut. Föresten sa hon inget heller om älgpåkörningen som var efter vägen. en så dramatisk händelse borde hon väl ha sett om hon var ett duktigt medium. Doris bestämmer sig för att inte berätta det hon varit med om för de andra. Det finns ingen anledning att skrämma upp dem.

De åker vidare. De, Doris och Martin har det rätt bra. Sara gillar att köra. Doris berättar de bästa bitarna från spåsessionen och de andra förundras över hur träffsäker spådamen var. Resan genom Sverige känns kort och de kör vidare genom Europa. I Paris är det högsommar och vackra tulpaner från Holland finns att köpa överallt i alla regnbågens färger. Sara vill ha en bukett till hotellrummet. Hon går fram till en man på marknaden som säljer tulpaner. Han är vacker, mörk med mörka ögon. Han förälskar sig i Sara. De är två som säljer tulpaner. Den mörke tar ledigt för dagen och följer oss till hotellrummet. Sara behövde inte betala för tulpanerna. Pojken väntar medan hon ställer dem i vatten och sedan berättar han att han vill visa Sara Paris. Snabbt erbjuder sig även Doris att följa med. Hon är fortfarande rädd för spådamens förutsägelser och skulle varit mindre orolig om inte pojken varit så mörk. Han tittar lite betänksamt på Doris, men går med på det. Antoine heter pojken och han är mycket belevad och artig mot Doris och Sara.

De går förbi både Eiffeltornet och Louvren. Doris tittar strängt och lite rädd på Antoine.

-Vad är det? Undrar Antoine. Du tittar så konstigt på mig.

Doris och Sara kan inte Franska, så Antoine pratar engelska med dem. Doris vet inte att hon agerar konstigt mot Antoine. Hon önskar att hon inte hade gått och sått sig hos den där spådamen, nu går hon ju och tänker på det hela tiden. Hon kan inte berätta om vad det är utan kör med en nödlögn. Hon säger att hon är mamma till Sara och därför är naturligt orolig när Sara är ute med en främmande man. De är mer oroliga säger hon, eftersom de även är i en främmande stad och i ett främmande land. Antoine nöjer sig med det och följer dem till hotellrummet. Det visar sig att Sara inte var så intresserad av Antoine som hon trodde och avböjer vidare bekanskap. Det lugnar Doris som önskar att Sara inte träffar någon mer. Tre dagar senare har hon träffat en pojke på stranden. Den killen är ljus. Tack och lov tänker Doris. Han träffar Sara flera dagar, men nu följer inte Doris med. Hon känner sig lugn när han är ljus. Nu umgås Doris med Martin. De stannar för det mesta på hotellet och går till restaurangen, äter lyxig mat och dricker champagne. En dag kommer Martin in med ett diamanthalsband som han hittat i en juveleraffär nära hotellet. Doris vet inte med sig av lycka. Sara och killen som heter Fransoise kommer hem tidigt och Doris börjar fråga honom om hans liv. Han är lika artig som Antoine och lika duktig på engelska, men när han kommer in på ämnet kärlek och kvinnor ser Doris hur han får ett mörkt drag över ögonen och hon ser även hur genomträngande hans blick blir.

-Nej säger Sara, fråga honom inte om det. Han har flera olyckliga kärleksförhållanden bakom sig. Två kvinnor har lämnat honom för andra män. Den sista kvinnan lämnade honom när han åkt till Holland för att arbeta. Han var där i flera år för att tjäna pengar till familjen och så tackar hans fru honom på det sättet.

-Fru? Undrar Doris. Hur gammal är du egentligen?

- 25, säger Fransoise.

-Okej, säger Doris. Det lät mycket att ha hunnit med ett förhållande och ett äktenskap redan.

- Visst, säger Sara. Och det var tre. Två äktenskap. Första frun somnade i badkaret.

Doris får en känsla av den där berättelsen från Knutby. Den om prästen som tog sin fru av daga. Nej tänker Doris,det är väl den här spådomen jag tänker på igen. Fransoise blir allt mer mörk i synen. Han börjar se riktigt skrämmande ut och skriker till Sara att han aldrig velat att hon skulle berätta om den första frun. Nu börjar Fransoise knuffa på Sara och Doris skriker på Martin. Innan hon hunnit hejda Fransoise har han dragit med sig Sara ut. Martin och Doris följer efter. Det börjar kännas kusligt. Fransoise och Sara åker ner i hissen först och de tar hissen ner sedan. De är ändå inte långt efter Sara och Fransoise när de närmar sig ingången. Sara tittar bak mot sin mamma och pappa och ser rädd ut. Fransoise har ett fast grepp om hennes axel. Hon vrider sig lite det syns att det gör ont. En liten bit bort har Fransoise sin bil. han knuffar in Sara i bilen och går sedan till förarplatsen, men Martin och Doris hinner sätta sig in i baksätet. Fransoise sätter iväg i hög hastighet och samtidigt som han kör tar han upp en liten kniv och skär sönder instrumenteringen.

- Jag är inte van att bli förolämpad och behandlad på detta sätt, skriker Fransoise.

Nu blir Doris riktigt rädd. Även om hon inte tror att Fransoise tänker använda kniven på dem, så blir hon rädd för hans häftiga temperament och vet inte hur de ska komma bort från honom. Det går bra ändå. u

Under tiden Fransoise kör, så ser man att han undan för undan lugnar ner sig. Han kör tillbaka till hotellet och ber om ursäkt om han skrämt upp dem. Han berättar att han är psykiskt instabil och att han äter lugnande mediciner.

-Imorgon ska jag bjuda er på Paris finaste restaurang, säger Fransoise. Det hoppas jag ska kompensera för mitt dåliga humör. Jag och Sara är mycket förälskade och jag hoppas att vi ska förlova oss här i Paris.

De väntar inte på att Fransoise ska dyka upp nästa dag utan tidigt på morgonen åker Doris, Martin och Sara hem till Sverige. Sara var inte så intresserad längre av att förlova sig med Fransoise . Hon längtade hem till Sverige och sina kompisar. Doris behövde inte berätta om vad spådamen berättat och det var hon tacksam för. Även hon längtade till Sverige och tryggheten där. Att få pyssla om sin lilla gubbe. De kan inte nog beskriva hur det kändes att få återse sitt hus. Bättre vara i Sverige än att strida en meningslös fight borta i Paris. Bättre fly än illa fäkta. Tur att det är en lång väg, så Fransoise kommer inte efter. Eller?

SLUT