Sanna vänder sig om flera gånger och ser sig omkring men ingen finns där. Det börjar kännas obehagligt. Det är mörkt och hon har skog på både sidor om sig. Varför väntade jag så länge innan jag gick hem frågar hon sig och varför gick jag ensam. Fullmånen lyser, det har varit julafton och det är ungefär en vecka kvar till nyårsafton. Då hörs det igen, det flåsande ljudet. Inbillar hon sig? Då plötsligt finns den bara där framför Sanna. Den stirrar på henne med gula ögon. Vargen. Framför Sanna står en livs levande varg. Hon känner hur hjärtat slår tungt i bröstet. Vad ska hon göra? Vad ska hon göra?.

 Då hoppar en man med gevär ut på vägen.

"Vem är du?" frågar Sanna.

"Jag är en älgjägare" svarar mannen.

Älgjägare? Klockan är snart elva och jaktsäsongen är över för länge sedan. Det är ju snart nyårsafton? Sanna blev så häpen av uppenbarelsen och när hon ställde frågor och han försökte besvara dem glömde de av vargen som med ett språng satte tänderna i mannens bak.

"Aajjj, ajjjjj" skrek han och tappade älgstudsaren som gick av med en smäll.

"Hur gick det!"ropade Sanna när hon hämtat sig från smällen."Vilken tur att skottet inte träffade någon!"

"Vad tror du?" säger han. "Det gör ju jätteont."

Sanna känner att hon inte har någon större lust att ta älgstudsaren och skjuta. Hon har ingen erfarenhet av gevär. Istället frågar hon mannen om han har några tändstickor. Det är en idé efter något hon hört eller läst.

"Jo, en tändare har jag här i fickan. Jag är rökare."svarar mannen.

Han tar fram tändaren och ger Sanna. Vargen sitter alltjämt kvar på baken. Han har bitit sig fast ordentligt. Sanna tar tändaren och några kvistar. Det är svårt att få eld på dem, eftersom det är kallt ute och kvistarna är fulla med snö men så småningom börjar det att brinna. När vargen ser elden blir han rädd och släpper greppet om mannens bak. Vargen stirrar förskräckt mot elden och sedan springer han sin väg.

"Oj?!!'" säger älgjägaren imponerad.

"Var har du lärt dig det där?"

"Vet inte riktigt?" Svarar Sanna, "men nu måste vi nog skynda oss att gå till någon och få hjälp. Det bor några längre bort här efter vägen."

Medan de går undrar Sanna igen vad en älgjägare gör här så här sent på hösten.

"Letar efter att rädda mormor från vargen." "Ja du vet den här sagan om rödluvan, nej jag bara skojar. Vad undrar du för? Jag kanske är ute för att olagligt jaga älg. Vi har det inte så fett huruduru. Jag tycker faktiskt att det inte angår dej och istället tycker jag att du ska tacka mig och vara glad att jag var här just nu. Vad hade hänt annars. Du kanske hade blivit uppäten av vargen och varit död nu?"Svarar älgjägaren.

"Jaja, tack i alla fall för att du räddade mitt liv. Du blev ju skadad på kuppen. Hoppas att du inte får blodförgiftning, stelkramp eller nåt sånt."

Medan de promenerar och pratar har de kommit fram till huset men det är mörkt där och en förbipasserande säger att de som bor i huset har åkt till Phuket i Thailand och vem vet sade han kanske att de är döda allihopa nu. Det har ju varit en naturkatastrof där. En jättevåg på tio meter har sköljt iväg en massa turister ut till havs. Vilken katastrof. Tänk om de är döda. Vi påpekar flera gånger medan vi pratar att min vän älgjägaren är skadad att en varg bitit honom i baken och att han skulle behöva komma under läkarvård. Nu vaknar han till.

"Är du skadad? Jamen jag springer hem och hämtar min bil och skjuttsar er till sjukhuset. Jag är taxichaufför. Egentligen ska ni ringa till reseservice i stan men det ordnar sig jag kontaktar dem istället. Det är långt till staden. Det är ju helg så det närmaste sjukhuset ligger sju mil bort".Svarar den förbipasserande.

På vägen drar mannen på sig både blodförgiftning, stelkramp och kallbrand. Han dör efter tre dygn. Sanna och taxichauffören vakar över honom. Taxichauffören har tagit ledigt från sitt jobb för att vaka över den mystiske mannen.

"Tänk så hemskt." säger Sanna, "han har givit sitt liv för mig"

"Vem var han egentligen undrar taxichauffören."

"En älgjägare."

"Älgjägare? Det låter konstigt."

"Han var ute och promenerade med en älgstudsare. Han borde ju bo någonstans i närheten, men jag känner inte igen honom, konstaterar Sanna sakligt."

När de kommer hem från sjukhuset och berättar för andra vad som hänt var det ingen som förstod vem älgjägaren var. Det hela verkade vara ett mysterium. Vem var han som var ute klockan elva en vecka före nyårsafton i fullmånen och tänkte skjuta en älg. Ingen förstår någonting. Sanna är ändå tacksam för att mannen fanns där och kunde hjälpa henne. Om inte han hade kommit och räddat henne från den livsfarliga vargen så kanske hon hade dött.

På nyaftonsmorgon steg Sanna upp och hämtar tidningen. På framsidan kunde man läsa att en kvinna hittats i ett avlägset hus i skogen. Hon var lite av en eremit och träffade inte någon. Den som körde ut post blev misstänksam när brevlådan blev överfull och denne gick då in för att se hur det stod till. Postköraren hittade då kvinnan ihjälskjuten, liggandes över bordet. Mordvapnet var troligtvis en älgstudsare. Mitt hjärta slog ett dubbelslag när jag förstod att kvinnan hittats inte långt från där jag befunnit mig när jag träffade på vargen den där kvällen för en vecka sedan och sen slog det mig. Det kan ju ha varit mannen med älgstudsaren som skjutit ihjäl den stackars kvinnan som bodde ensam i huset. Jag ringde genast polisen. De åkte till sjukhuset där geväret fortfarande fanns kvar. Sjukhuspersonalen visste inte vad de skulle göra med det. De hade övervägt att skicka det till polisstationen. Och mycket riktigt. Geväret var mordvapnet och mannen som räddade mitt liv var den person som dödat kvinnan i huset. Detta kändes för mig märkligt. Det här var den man som räddat mitt liv och som dött för mig. Det kom aldrig fram vem han var och vad han gjorde hos kvinnan. Jag hoppas att jag någon gång kommer att få veta det. det var mycket märkligt, men ändå fast han gjort något så hemskt som att ha dödat en annan människa så kommer jag alltid att vara tacksam för vad han gjorde för mig. Han räddade mitt liv.