 |
 |
|
|
|
|
| Försvunnen (del 4 av 5) |
|
Av solve :: Friday, July 28, 2006 :: Läst 387 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Deckare
|
Thomas stirrade på mannen i dörren. Han trodde knappt sina ögon när han såg vem det var som stod framför honom.
Försvunnen, del 4
Av Sölve Dahlgren
Thomas stirrade på mannen i dörren. Det var Jimmy de Silva som stod framför honom.
-- Kan jag hjälpa dig med något? frågade de Silva som var klädd nästan på samma sätt som Thomas själv med en fladdrande kortärmad skjorta med skrikiga färger. Han talade helt felfri engelska.
-- Öh, jag letar efter Mega Electronics Inc, det lär ligga på den här gatan, stammade Thomas på sin gamla skolengelska. Han hade ett vagt minne av att han passerat en skylt med det företagsnamnet under sitt letande i kvarteret.
-- Har aldrig hört talas om det. Fråga i restaurangen nere på hörnet, killen som äger den har rätt bra koll på det mesta som händer här i trakten.
Sedan stängde de Silva dörren om sig och Thomas gick därifrån. Han vände sig inte om utan strosade bort mot restaurangen. Han gick in och frågade restaurangägaren och fick en vägbeskrivning. Thomas anade att de Silva skulle kolla med killen i restaurangen om han verkligen frågat efter Mega Electronics och nu var han på den säkra sidan.
Efter att ha intagit en lättare måltid, betalat för sig och lämnat rikligt med dricks, vilket var vad restaurangägarens krävde för att överhuvudtaget öppna munnen och lämna ut lite upplysningar, återvände Thomas till sitt hotell.
Thomas satt på sitt rum och gick igenom sina anteckningar i fallet. Helt klart var att International Earth Foundation inte var någon hjälporganisation. Snarare bara ett i raden av luftföretag som det fanns gott om på Paradisöarna. Ett par små öar som var ett paradis på mer än ett sätt. Bortsett från att temperaturen aldrig sjönk under 25 grader, varken i luften eller vattnet, så var också det ekonomiska klimatet ganska angenämt eftersom skatterna var låga, mycket låga till och med. Många utländska affärsman startade företag med säte på ön enbart för att kunna blåsa staten i hemlandet på skatter. Också en hel del svarta pengar tvättades här både från knark- och vapensmugglare.
Men varför hade Peter Johnsson och Jimmy de Silva lämnat Sverige med alla pengarna. Och varför var de tvungna att göra det på ett så dramatiskt sätt? Kunde maffian vara efter dem? Eller kanske polisen?
Inte den svenska polisen i alla fall. Thomas hade en kompis som jobbade på rikskrim och han hade kollat de båda i datorn. De var rena som skolpojkar.
-- De här har inte hittat på några dumheter här i Sverige. Ja, de har i alla fall inte åkt fast för någonting. Jag har kört deras namn mot Interpols dator också utan att hitta något. Men du kan ju aldrig vara säker på att det är deras rätta namn, hade hans kompis sagt.
Thomas grubblade och grubblade. Det var någonting som inte stämde. Ja, det var egentligen mycket som inte stämde men det var speciellt en detalj, han kunde bara inte komma på vilken.
Nej, jag kommer ingenvart just nu, tänkte han. Lika bra att skingra tankarna med ett dopp.
När han låg där på stranden och torkade i solen kom plötsligt en pojke fram till honom.
-- For you, mister, sa pojken och överräckte en ihopvikt papperslapp.
Thomas tittade sig omkring och frågade:
-- From who (från vem)?
Pojken pekade bort mot strandbaren och Thomas tittade bortåt. Där satt minst 50 personer och alla var klädda som turister brukar vara när solen stekte och temperaturen kryper över 30 grader. Men när han vände sig om för att be om en lite noggrannare upplysning så var pojken redan försvunnen. Han vecklade upp lappen och läste:
JAG HAR VIKTIGA UPPLYSNINGAR. MÖT MIG PÅ TROPIC WATER KL 18. Brevet var undertecknat PETER J.
Det där kan bli ett riktigt intressant möte, tänkte Thomas och kastade ett öga på armbandsuret. Klockan var lite över två. Gott om tid att bättra på solbrännan.
Thomas var på plats på Tropic Water i god tid. Det var en halvstor bar med bardisk, ett par bord och ett litet dansgolv. Ur högtalarna strömmade rytmiska reaggetoner och ett par ungdomar svängde sina kroppar i takt med musiken. Framme vid baren satt ett medelålders par. I övrigt var det ganska tomt på folk vid den här tiden på kvällen.
Han kunde inte se Peter Johnsson någonstans så han satte sig i baren och beställde in en Tequila Sunrise medan han väntade.
-- Hej, sa plötsligt en man bakom honom. Thomas vände sig om och där stod Peter Johnsson i egen hög person. Han var klädd i kostym och slips, trots att det var aningen för varmt för det.
-- Hejsan, svarade Thomas och sträckte fram näven för att hälsa och de skakade hand.
-- Drick upp det där och följ med, sa Peter samtidigt som han tittade sig omkring som för att se att ingen iakttog dem.
Thomas tömde sitt glas och följde efter Peter som gick med raska långa kliv ut från baren. De promenerade neråt mellan husen och ner till stranden. Där satte sig Peter på en bänk och Thomas slog sig ned bredvid. Peter tittade sig hela tiden oroligt omkring.
-- Det var tur att jag hittade dig. Du ligger illa till, sa Peter.
-- Vet du vem jag är? frågade Thomas.
-- Inte mer än att du är svensk och snokar efter saker som du inte bör. Jimmy tänker döda dig, sa Peter samtidigt som han följde en förbipasserande med blicken.
-- Va? Varför det?
-- Som jag sa du snokar i farliga affärer. Men det är lika bra att jag tar hela historien från början.
Det började för snart tolv år sedan. Vi bodde i Salinas, det ligger en bit ifrån San Francisco i Kalifornien, USA om du inte visste det. Hur som helst det var jag och Jimmy. På den tiden hette vi något annat, vi är bröder nämligen. Tvillingbröder.
Thomas blev inte direkt överraskad, han hade haft det på känn. Peter fortsatte berätta.
-- Vi delade en lägenhet nere i centrum. Vi hängde ihop genom skoltiden och hade nästan samma intressen. Det var tennis, surfa och tjejer förstås. Allt var bra ända tills jag träffade Jennifer. Hon var en rätt söt och trevlig tjej. Men framför allt var hon rik. Hennes föräldrar ägde halva San Francisco och hon behövde inte jobba för pengarna precis.
-- Vi blev ett par hon och jag. Jimmy gillade det aldrig, jag tror att han var avundsjuk. Grejen är att Jimmy alltid varit väldigt fixerad vid pengar, han har aldrig kunnat spara. Han gillade att glida runt med innefolket på stan och spendera sina pengar. Hur som helst, jag och Jennifer älskade varandra och efter ett tag så flyttade jag från Jimmy och skaffade en lägenhet tillsammans med Jennifer. Vi gifte oss ett år senare.
Ungefär två månader efter att jag och Jennifer gift oss dog hennes föräldrar i en bilolycka. Någon hade mixtrat med bromsarna och de körde ner i en ravin. Polisen hittade aldrig den skyldige.
-- Strax efteråt berättade Jimmy att det var han som gjort det. Jag trodde inte mina öron när han avslöjade sin fantasiska plan. Vi skulle mörda Jennifer och sedan dela på hennes pengar som jag förstås skulle få ärva om hon dog. Jag vägrade men bara två veckor senare hittades Jennifer i en ravin med bruten nacke. Sedan förklarade Jimmy att jag inte skulle tänka på att gå till polisen eftersom han i så fall skulle se till att jag åkte fast för alla tre morden.
-- Så du fick ärva alla miljonerna och du och Jimmy kunde leva loppan, sköt Thomas in.
-- Ja, vi delade på pengarna. Men så efter ett tag så började polisen fatta misstankar. Jimmy var inte direkt diskret i sitt festande och jag misstänker att han pratade bredvid mun vid något tillfälle. Hur som helst tog polisen in oss båda till förhör. Polisen lade ner fallet i brist på bevis i alla fall. Jag kände att jag inte kunde bo kvar där, jag tänkte på Jennifer hela tiden.
-- Så du flyttade hem till Sverige?
-- Ja, jag tog min del av pengarna. Ja, inte ens hälften. Jag skaffade nytt namn och började jobba i Stockholm som försäljare. Efter att halvår träffade jag Jenny och vi gifte oss ganska snart.
-- Men Jimmy stannade kvar i USA eller?
-- Ja, i några år. Jag hade faktiskt ingen kontakt alls med honom i början, han var inte ens bjuden på mitt bröllop. Jag såg inte av honom på fem år förrän han plötsligt dök upp en dag. Då hade han också återvänt. Han hade köpt en lyxvilla ute i ödemarken och startat ett par företag. Han hade i alla fall lärt sig att vara lite mer diskret. Hemma i Sverige gjorde han inte mycket väsen av sig, istället åkte han på semester till Hawaii, Barbados eller Australien för att festa ett par gånger om året.
-- Hur hittade han dig igen?
-- Jag skickade ett brev till honom ett år efter att jag gift mig men hörde aldrig av honom. När han sedan kom tillbaks till Sverige tog han kontakt för att han ville att jag skulle sköta hans affärer åt honom. Han är nämligen en odugling när det gäller pengar. Han hade aldrig klarat sin ekonomiexamen om inte jag gjort proven åt honom. Det har sina fördelar att vara tvillingar...
-- Så ni blev affärsbekanta?
-- Ja, men vi höll det hemligt. Jag var livrädd att någon skulle koppla ihop oss. Han fick aldrig träffa Jenny. Lyckligtvis har vi helt olika klädstil så jag tror aldrig någon kopplade ihop oss.
-- Men varför stack ni? Och varför arrangerade ni bilolyckan?
-- Jimmy kontaktade mig på kontoret. Han sa att vi var tvungna att sticka därför att ett gäng gangstrar var honom på spåren.
-- Gangsters? Från USA eller?
-- Ja, Jimmy har en viss kärlek till spel. Tydligen hade han storspelat på ett casino innan han stack tillbaks till Sverige. Och var skyldig ett par miljoner dollar eller så. Och nu hade killarna där hittat honom. Därför var vi tvungna att försvinna. Jag var rädd att de skulle ge sig på min familj på något sätt om de fick veta att vi var bröder så jag gick med på hans plan. Han hade organiserat allt. Bilen blev skrot och samtidigt som polisen sökte igenom älven var vi på väg till varmare breddgrader. Vi hade redan fört ut pengarna ur landet.
-- Och nu vill Jimmy döda mig för att jag spårat pengarna hit? frågade Thomas.
-- Ja, han tror att du är utsänd av den svenska polisen. Men det tror inte jag. Det är Linda som hyrt dig eller hur?
-- Ja, svarade Thomas kort samtidigt som han funderade över hur han skulle klara sig ur knipan.
Peter satt tyst ett tag, Sedan sa han:
-- Jag är trött på hela den här historien. Jag saknar Jenny, och Lisa. Vill du hjälpa mig att sätta fast Jimmy en gång för alla? frågade Peter.
Thomas nickade och de båda satte sig ner för att lägga upp en plan. De hade att göra med en samvetslös mördare, det fanns inte utrymme för några misstag.
SLUT, del 4 |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|