Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Värmebölja Av Mette W :: Sunday, July 30, 2006 :: Läst 803 ggr :: 8 kommentarer :: :: Genre: Drama På stamhaket sitter han. Kollar vad du gör. Registrerar. Bjuder kanske hem dig på en drink? Värmebölja. Glenn sitter vid sitt eget bord. Det är alltid reserverat. ”Glenns table” står det på en liten skylt av papp som har gulnat för längesen. Allt är som vanligt på den lilla grekiska kvarterskrogen. Inte mycket folk, det är det aldrig. Det är ingen krog som lockar folk i onödan. Inredningen går i en mörkt grön färg med lite brunt här och var. Från den gröna heltäckningsmattan och gardinerna kommer det en decennielång gammal röklukt och glasen som hänger i taket över baren behövde dammas redan för fem år sedan. En gammal skivspelare spelar en raspig Frank Sinatra-skiva. Han har ätit grillspett med klyftpotatis och tzatziki – som vanligt. Nu dricker han på andra hälften av sin retsinaflaska som är lika varm som det är ute. Värmebölja och mitt i rötmånaden. Hartssmaken sitter som ett sött hölje över hans tunga och en liten fluga har lockats av sockerlukten och kretsar kring det solkiga glaset. Hoppa du i och dränk dig i vin, det finns inget bättre att göra ändå, tänker han uppgivet till flugan. Som om den kunde läsa tankar. När han var liten brukade han sitta i timtal och se på när flugorna fastnade i en glaskupa som stod i fönstret. Kupan var just till för att fånga flugor. De kunde hitta in – men inte ut. De landade där inuti och surrade runt ett tag. Så småningom gav de upp som om de förstod att det var döden som var nästa anhalt. De satte sig ner och väntade några timmar. Så dog dem. Hans mor tömde den sen. När de döda flugorna låg ovanpå varandra - så packat var det. Han hatade sin mor då. Hon var som en skarprättare Dalman för flugor. Glasburken var en bila. Det är lördagskväll och han känner sig ganska ensam. Han känner alla stammisarna som sitter i baren på sina vanliga stolar. Arne, vars fru lämnade honom för tio år sedan. Han har suttit där sedan dess och han ältar frun varje kväll – fortfarande. Ingen orkar lyssna på honom längre och på senare tid har han därför blivit bråkig när han fått i sig tillräckligt. Kan helt plötsligt ställa sig framför nå´n och skrikande och muckande fråga om han är ful. Varför lämnade hans fru annars honom? Glenn försöker undvika honom och oftast lyckas det. Så finns ju Ulla också där. Hon sitter alltid på den stolen som står närmast telefonen. En gång var det en karl som skulle ringa henne på just den. Han ringde aldrig och det är som om hon fortfarande sitter och väntar. Hon är alltid uppklädd som om hon skulle gå på ett cocktailparty med en liten Jackie Onassiss-klänning i vitt och svart. Hon sitter alltid till stängningsdags och ofta har hon tappat medvetandet då. Det brukar bli Bengt som får hjälpa hem henne. Bengt är en skum figur och Glenn misstänker att han utnyttjar Ulla de där kvällarna när han nästan bär henne hem. Bengt sitter alltid vid ett bord längst bak i lokalen som om han vill ha uppsikt över alla. Han dricker inte alkohol och sitter och suger på samma mineralvattensglas en hel kväll. Den sista som man kan räkna till stammisarna är Ove. Ove är alkoholist men säger att han är nykter. Han får återfall nästan varje kväll. Någon gång har det blivit både psyk- och alkoholakuten för hans del. Det är inget stopp i honom när han väl påbörjat sitt dagliga återfall. Ingen av dessa kan Glenn prata med. Inte riktigt prata. Inte använda ord som ”trött”, ”ensam” eller ”gammal”. Han känner verkligen att han håller på att bli just gammal. Han sitter där på Greken kväll efter kväll och blir inget annat än gammal. Han blir inte pigg av vinet heller. ”Laila! Jag får en shot! En blå fisk!” ”Javisst, Glenneman. Ska du festa till det?” fnittrande försvinner hon bakom baren. Kommer så med det lilla glaset och han låter den klistriga blå sörjan bana sin väg ner i strupen. Dörren slås upp och det kommer in två tjejer. De sätter sig ner en bit från hans bord och han kan se att den ena är väldigt vacker. De är säkert bara i 25-årsåldern och de verkar väldigt upptagna av varandra. Han stirrar på dem. Den vackra påminner om hans mor på något sätt. Fastän håret är färgat svart och hårt påminner det honom om hans mor blonda. Det måste vara något med fallet på det. Hans mor använde aldrig smink och flickan har svart läppstift och svart runt ögonen ... ändå finns det något där? Ögonen? Blicken? De båda beställer öl som de dricker girigt av och han vill gå över. Vill vara med i det som är så viktigt att prata om att de inte ser sig omkring en enda gång. Han vill så gärna vara där vid deras bord, men orkar inte slå på charmmaskinen. Som om det satt en spärr mellan den han är nu och den han kunde vara - världsvan, rolig. Han har glömt hur man är charmig. Fan också. ”Laila, en till! En blå fisk!” När han druckit den och tömt retsinan tycker han att den ena tjejen, den snygga, tittar så på honom. Den andra börjar också stirra. De fnittrar, säger nå´t till varandra och fnittrar ännu mer. Han reser sig upp och går till baren, köper en stor stark och så repar han mod. Går fram till dem. ”Jasså, här sitter ni alldeles ensamma?” Han står vid deras bord ... väntar på att de ska bjuda honom till att sitta. Har piggnat till lite av alkoholen. ”Erhm...” säger den snygga med hes sexig röst, ”det är väl du som är ensam? Vi är två.” ”Jo, det är klart, så kan man ju också se på det” han blir störd, avskyr att han ska vara ensam, att det ordet ska vara en beteckning som stämmer in på honom. Han sätter sig ner utan att fråga. Börjar känna sig svettig, känner hur en svettdroppe från pannan banar sin väg ner mot kinden. Så hett. ”Vad gör två så snygga tjejer ute på lördagskvällen?” ”Vi dricker öl”, säger den fula och vänder sig fnittrande mot den snygga. Då ser han att den snygga har en stor silvrig grej i munnen. Tungan är helt genomborrad. Han tänker på Tarantino, Pulp Fiction, tjejen som säger ”It stimulates fellatio”. Han har aldrig haft sex med en piercad kvinna och han känner sig plötsligt kåt. Vill ha hem tjejen. Ensam. Bort med den fula. ”Var kommer ni ifrån flickor?” frågar han när han fått in ännu en öl. Han känner sig full och kåt och faktiskt lite glad med. Glad över att slippa sitta med Arne och de andra. Här sitter han med Malmös snyggaste brud – och det på Greken! ”Vi kommer från himlen” säger den snygga och sticker väsande ut sin tunga så att det silvriga blänker och han vill ju bara gå hem med henne – nu. Den fula fnittrar så att hon blir ännu fulare och hon har också en piercing i tungan ser han. Plötsligt får han fantasier om de båda i sängen med honom. Han vill ha med båda hem. Plötsligt kommer Ulla och ser ut som om hon ska sätta sig. Åh nej, inte det fyllot. Han fortsätter att prata med flickorna så att hon ska se att han är upptagen och fatta vinken. ”Jaja, det låter ju bra. Jag kommer från Malmö. Jag har bott här i hela mitt liv. Vuxit upp runt Möllevångstorget.” Han ser Ulla i ögonvrån – hur hon osäkert stapplar förbi bort mot toaletten. Han dricker upp ölet. Beställer in en till. Gillar inte riktigt vilken riktning samtalet tar. Han börjar känna sig dum. Som en jävla idiot på en utställning och tjejerna är två domare. ”Jaha” säger den snygga. ”Så du är uppvuxen häromkring. Jag gillar Möllan. Man kan se ut hur man vill. Ha vilken sexuell läggning man vill och rösta på vad fan man vill. Bara man inte är en moderatjävel såklart.” Båda fnittrar igen. Det går nå´n timme och Glenn känner hela tiden sig som en komplett idiot. Vill på ett sätt lämna tjejerna där de sitter och dömer ut allt som är han men det är som om det satt en magnet i stolen och en i hans bak. Han bara sitter, som fastlimmad. Och han kan inte ta ögonen från den snygga och hennes tunga. Han har bjudit dem på åtskilliga shots och de sitter bara där och fnittrar. Åt allt han säger. Åt allt som är han. Inte konstigt att de kom ensamma – utan nå´n man. De verkar ihopvuxna på nå´t sätt. Som om de vore yngre än vad de är. Bästa väninnor i småskolan. Som ska ha samma kläder, samma allt. Kvinnor brukar ju annars smidigt dela på sig när det kommer in en man i sällskapet. Den som inte får mannens ögon på sig, den som inte är utvald, brukar ju gå efter ett tag men den här fula sitter där hon sitter. Kanske trött på att alltid vara den som får gå? Hon kan inte fånga många mäns intresse. De är båda fulla och den fula ramlar klumpigt på väg in till toaletten. ”Följ med mig hem på en whisky!” passar Glenn på när den fula är på toan. ”Ja, det vore trevligt” svamlar den snygga från sin alkodimma och vrålar alldeles för högt till den fula när hon kommer ”Hey, Eva, vi ska hem till Glenn nu och dricka whisky!” ”Naaaaaaajs”, säger den fulla fula. Hans mor var ensam nästan hela sitt liv. Glenns far dog i en trafikolycka när han var tre år. Han minns inget av honom. Modern vände sig till Gud och tvingade lille Glenn in i söndagsskolan. Och så på kvällarna var han tvungen att be. Som i nå´n sorts biktstol tvingade hans mor honom att berätta allt han gjort under dagen. Om han varit dum mot någon tvingades han att be om ursäkt dagen efter. Hon gav honom en dagbok när han var äldre som han uppmuntrades att skriva allt i . Men på kvällen skulle denna gås igenom. Stavfel rättas och oförrätter tas upp. Det var då Glenn lärde sig att utåt sett svälja allt. Aldrig bli arg så att nå´n såg det. Men han bara låtsades att svälja och glömma och började jobba i det fördolda. Hämnas oförrätter på ett fint suggestivt sätt. Dölja allt. Helst inför sig själv också så att dagboken inte skulle rymma och yppa nå´t spår av aggression eller ja - nå´n känsla överhuvudtaget. Bäst var att bara skriva vad de fått för mat i skolmatsalen och om han klarat geografiläxan. Hans mor såg så tillfreds ut när hon läste hans dagbok varje kväll. Hon trodde verkligen att hans innersta känslor var att han inte tyckte om morotssalladen mattanterna slängde upp på hans tallrik. Hon trodde att detta var hans känsloliv. Och hon var nöjd med sin lobotomerade son. Glenn betalar och de spatserar ut. Han bor precis på andra sidan gatan. Tjejerna går efter honom och de pratar om KB. Det verkar som om de ska dit sen. Glenn är för gammal för nattklubbar. Han vill bara ha sex nu och somna gott sen i sin egen säng. Uppe i lägenheten är det stekande hett och innestängt. Han öppnar så att det blir tvärdrag och tjejerna står och fnittrar över hans tavlor. ”Hur tusan kan du ha så´n här smörja på väggarna?” den snygga pekar på hans favorittavla. Den med sjömannen på. ”Ja, jag vet”, säger han, ”jag har aldrig kommit mig för att kasta den.” Han blir förvånad över sitt svar. Han är en riktig mjukis. Säger vad han tror att de korkade våpen vill höra. Blir förbannad på sig själv. Förbannad på dem. Så sitter de i hans skinnsoffa och dricker hans whisky som han fick i 50-årspresent av sina anställda på slakteriet. Den som han sparat till ett speciellt tillfälle. Den snygga ser trött ut. Hon kanar längre och längre ner i soffan och till slut ligger hon. Hennes smink har flutit runt i ansiktet och hon ser inte så snygg ut längre. Den fula blir bara fullare och fullare och piggare och piggare. Som en jävla DAMP-unge sitter hon med whiskyflaskan som en jojo i sin hand och häller i sitt glas – hela tiden. Flaskan är snart tom och hon borde vara medvetslös men istället går hon och tittar bland hans skivor. ”Vafan? Sven-Ingvars? Är du inte klok??” hon börjar skratta så mycket att hon ramlar omkull och hon ligger där på golvet med benen i vädret och ser inte klok ut. Han vill fan slå ihjäl henne. ”Jo ... alltså ... min mor dog för ett tag sedan. De var hennes. Jag bara satte dit dem så länge. Får väl sälja dem.” Han torkar undan svett som hela tiden bryter fram över läppen. ”Aha, var är dina egna? Har du nå´t bra flum?” ”Nä... alltså jag har inte mina skivor här. Min brorsdotter lånade dem allihop så du får nöja dig med mors.” Han känner sig äcklad över sin lögn – han har ju inte ens en bror, än mindre en brorsdotter. Han skulle fanimej kunna döda henne. Slakta henne som en jävla gris på slakteriet. Han är förbannad och kåt. Vill dra över den snygga där hon ligger med svart läppstift över hela huvudet. Den fula har satt på hans Kramgoa låtar nummer sex. Den han lyssnade på innan han gick ner på Greken. Hon står och dansar som om hon tror att hon är sexig eller nå´t. Han känner bara att han vill slakta henne. ”Hur fan kan du lyssna på så´n här skit?” ”Ja, alltså, det gör jag ju inte. Det är ju mors.” ”Vad lyssnar du på egentligen då??” hon har stannat upp i sin dans och står liksom och väntar och kräver ett svar. Han känner sig som om han är tio år och sitter i skolsalen och har fått en fråga han inte kan svara på. Läser på den fulas t-shirt. Marilyn Manson ... ”Marilyn Manson – henne gillar jag.” ”Henne?? Hahahaha, du är rolig du Glenn.” Det bara bubblar i honom. Vafan ska han vara henne till lags för? En förbannad arbetslös ful jävla anarkistbrud från Möllan. En bidragsfitta. Han ser på den snygga. Hon sover. Han vette tusan vad han ska ta sig till. Smällkåt på hon som sover, men fan - han vill döda hon, den vakna, som tror att hon äger världen - äger honom. Hon har satt sig på honom hela kvällen. Gjort honom till en idiot. En fullkomligt idiotisk lallande galning utan smak och förstånd. Och han har bara bjudit på sig själv hela tiden. Sålt sig själv totalt. Och allt han köpt åt henne! Fy fan. Han går ut i köket. Tar ett glas. Fyller på med vodka. Slänger ner tre krossade rohypnol. Det ska väl fan få henne att hålla käften och han får flashbacks från när hans mor krävde att han skulle göra ostmackor till henne och han tog det äckligaste på osten åt henne. Den som satt på sidorna. Och så gav han henne dem med ett leende. Och det var ju så´n han alltid hade varit. Leende - men jobbat i det fördolda med sina aggressioner. Måste få utlopp för det som stod honom upp i halsen. Ge igen. ”Här får du lite vodka”. ”Ah så snäll du är lille Glenn” Han svarar inte. Han hatar henne. Han får plötsligt syn på en bokrygg i hyllan: ”En ond man” – det är han. När han var nio dödade han en katt. Bara för att kontrollera att han verkligen existerade. Han undrade om han kunde göra nå´n skillnad i världen. Om han dödade den katten så att den slutade att existera. Då hade han gjort en skillnad i världen. Alltså fanns han. En flicka i huset mitt emot som han trodde att han var kär i hade dagen innan fått katten. En liten kattunge och han var så förbannat svartsjuk när han förstod att hon bara hade ögon för det lilla krypet. Hon hade inte sett honom innan heller - men efter kattungens intåg - ja då var det kört. Han dränkte den i Malmö industrihamn. Han hade tagit sin lilla pojkcykel som han knappt fick cykla utanför gården med och cyklat med katten i säcken ända ut till hamnen. Den hade skrikit hela vägen och en gubbe hade försökt stoppa honom där han for fram men han hade inte hunnit ikapp. Han slängde ut säcken så långt han kunde. Ute på vattnet hade säcken först flutit en bit och katten hade skrikit som ett vilddjur. Så liten och ändå så stor i truten - det hade han inte räknat med. Han höll hela tiden för öronen och till slut sjönk säcken och det blev ljuvligt tyst. Senare på dagen deltog han i eftersökningarna av den lilla raringen. Det var enda gången han verkligen fått bevis på att han levde. Då bestämde han sig för att bli slaktare – kunde han inte göra bättre avtryck i evigheten så fick det bli på det sättet han nu kunde. Nu hade han ett av Malmös största slakterier med sju anställda. Hans mor var död sedan länge och ingenting hade märkts dagen efter hennes död. Solen gick upp som vanligt, ML-bussen vid hållplatsen gnisslade precis som alltid och han levde. Allt som fanns efter henne var en gravsten. ”Älskade mor”, stod det på den och nu visste han att det var en lögn. Han hade aldrig älskat henne. Han hade aldrig älskat nå´n. Han visste inte vad det var – att älska. Hade ingen aning. Den snygga suckar i sömnen och lägger sig på sidan. Det är då tröjan glider upp en bit och avslöjar en tatuering på överarmen. ”Eva” står det. Men fan - var det inte så den fula hette? Utvalda bitar från kvällen spelas upp inom honom och han förstår att de är ett par. De är fan lesbiska. Allt de gjort under kvällen, hur de agerat, ja, allt har ju skrikit ut att de var ett par. Så blind han var. Vilken tönt han var! Whiskyn åker upp och ner som en hiss på frispel och det tjuter i hans huvud. Han är bara en liten mors påg som gör ostmackor med dålig ost. Som i trans tar han vodkaglaset från den fula som precis ska dricka. Häller ut innehållet i vasken i köket. ”Ni får gå nu. Ta med dig henne. Och gå. Nu!” Det är första gången på hela kvällen han säger nåt som verkligen uttrycker något han vill. Hon bara fånstirrar från sitt fylleland. ”Min vodka...” börjar hon men avslutar inte meningen. Hon ser rädd ut. Väcker den vackra och snart är han ensam. En timme till stängningsdags på Greken och han går ner. Sätter sig med Ulla vid telefonen. ”Fan, jag känner mig gammal, Ulla”. Sen hjälper han Ulla hem. Slut.

Kommentarer Av flasknosen Wednesday, August 02, 2006 kl 2:44 PM Den grep verkligen tag i mig. Du har presenterat en man som jag hela tiden ville veta mer om. Din förmåga att fånga läsaren är stor och varje mening fick mig att vilja fortsätta läsa. Av Mette W Wednesday, August 02, 2006 kl 2:59 PM Åh vad kul! Det är ju just det jag vill... nå ut liksom med mina skumma figurer som alltid lever på randen. Tack! = ) Måste man sätta rating när man skriver en kommentarer på sin egen!? Hahah, här skulle jag ju kryssat i femman. Men 4an får duga, hehe. Av VERONICA Wednesday, August 02, 2006 kl 9:19 PM BRA SKRIVET SOM VANLIGT , MAN VILL BARA LÄSA MER....... Av LarsCarlberg Thursday, August 03, 2006 kl 11:49 AM Lika bra som vanligt. Dialog och berättarteknik imponerar. Tänkte också på hur huvudpersonen är en sammansatt figur, varken "god" eller "ond" (eller både/och), och på hur mycket mer levande sådana karaktärer blir om man kan hantera dem. Tack för kommentaren på "Apoteket", förresten. Vore intressant att höra dina tankar om novellen "Pinatubo", som också finns här på sajten. Tack för läsningen! Av wolfie Monday, August 07, 2006 kl 6:05 AM Väldigt bra! Full poäng från mej! Av Giitu Friday, February 02, 2007 kl 5:28 PM Kanon! Möjligen att ordet plötsligt använt två gånger nära varann stör. Annars...helt utmärkt! Av host Sunday, February 04, 2007 kl 12:16 PM Bara testar kommentarsfunktionen. /Sölve Av Giitu Monday, February 05, 2007 kl 2:22 PM Fortfarande betyg 5 Två lesbiska tjejer följer med en Man hem...mmm ...där ser man vad törsten kan ställa till med. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här