 |
 |
|
|
|
|
| Silverportalen (Del 2) |
|
Av Camillaa :: Monday, July 31, 2006 :: Läst 422 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Blandat
|
Felicia öppnade ögonlocken, försiktigt.Vart var hon?Hon låg på den iskalla våta marken helt avsvimmad, intrasslad i något som liknade långa gräs strån, Felicia höjde blicken och skymtade bara mängder av märkliga träd, grenar som på håll såg ut att röra sig, det var nog bara vinden intalade Felicia sig själv. Eller inbillning.
Felicia öppnade ögonlocken, försiktigt.Vart var hon?Hon låg på den iskalla våta marken helt avsvimmad, intrasslad i något som liknade långa gräs strån, Felicia höjde blicken och skymtade bara mängder av märkliga träd, grenar som på håll såg ut att röra sig, det var nog bara vinden intalade Felicia sig själv. Eller inbillning.
Vart befann hon sig? Kunde det vara nån sorts regnskog, luften var så tät, så att hon knappt kunde andas. Vad var det där? Det var någonting hårt och vasst i Felicias högra hand, hon väcklade ut handen försiktigt, finger efter finger. Där låg den, Silverkristallen.Samma gamla mystiska känsla vilade fortfarande över kristallen,men vacker, det var den fortfarande.Tillslut ställde sig Felicia upp som för tillfället var både stum av rädsla och nyfikenhet, men det hindrade inte Felicia att utforska skogen, även om äventyret skulle bli farligt eller ej. Det skulle göras. Med eller utan silverkristallen.
Hon vandrade längst stigen som förhoppningsvis skulle leda henne till nån form av by, eller något liknande. Efter en lång tids vandring med skavande fötter var Felicia nära på att ge upp, när hon tillslut såg något och tvärstannade. Hon gnuggade sig om ögonen. Hände det här verkligen?Hon gömde sig bakom en buske, men såg tydligt de konstiga varelserna som pratade med varandra. De var enorma i storleken,och bar någon sorts päls på ryggen, Ansiktet var hårigt och ögonen röda, blodröda. Samtidigt som de förde med sig skräck, kände Felicia någon sorts dragkraft till ögonen.Men vad, och varför?
Fotsteg hördes plötsligt bakom Felicia,men hon var alltför rädd för att vända blicken bakåt, hade de hört henne? De kom allt närmare och snart hade Felicia inget val längre,hon tog mod till sig och vände huvudet långsamt bakåt.
Ett våldsamt skrik lämnade Felicias läppar innan allt blev kolsvart.. |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|