Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Att stjäla semester och få mycket mer Av nancyj :: Wednesday, August 02, 2006 :: Läst 271 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Kärlek Jag vet att jag inte ska klaga. Många har det mycket sämre än mig. Många skulle döda för att ha samma tur som jag. Ingen arbetslivserfarenhet och ingen utbildning. Men ändå jobb, sommarjobb visserligen. - Jag vet att jag inte ska klaga. Många har det mycket sämre än mig. Många skulle döda för att ha samma tur som jag. Ingen arbetslivserfarenhet och ingen utbildning. Men ändå jobb, sommarjobb visserligen. Med chans till ett eventuellt vikariat i höst. Inte så stor chans, men i alla fall. Om jag tackar ja alla gånger de ringer och ber mig jobba extra. Min enda lediga dag i veckan. Dagen då jag äntligen skulle få chans att förvandla mina kritvita ben, orakade dessutom, till bruna sexiga. Om jag skulle slippa jobba den enda dagen skulle håret försvinna, celluliterna förvandlas till silkeslen hud och hela jag skulle automatiskt förtrollas till en prinsessa. Som Askungen, typ. Poff, så skulle jag bli snygg. Men klart som fan dom ringer. - Jo men kom ner hit då, jag är pank, har tre ungar och är trettio år äldre än dig men du är välkommen. - Tack. Puss. Ses. Kastar ner de sista rena paret trosor i ryggsäcken. Tandborste. En snabb blick på mobilladdaren, låter den ligga. Nu ska jag ha semester. Åt helvete med sexton timmars arbetsdag i två veckor i streck. Mobilen ringer. Dolt nummer, det är dom. Jobbet. Skitsamma, låt den ringa. Häller upp extra mycket kattmat, har inte hunnit hitta kattvakt. Men det är ju bara en helg jag är borta. Slänger igen ytterdörren, låser och börjar småspringa mot bussen. Betalar chauffören och inser precis att jag glömde mobilen. Undermedvetet kanske. Vem vet. Kollar in de andra på bussen. En ensam unge, ett gammalt par och ett gäng skräniga killar i min egen ålder. Massa öl, de luktar redan fylla. Midsommar! Det hade jag glömt. Varför drabbas alltid jag av dålig planering. Hoppas brorsans exfru inte tänker fixa fest. Då kan hon sitta där i skogen med sina tre ungar. Ensam, då drar jag hem igen. Sätter igång mp3:n, underbara Dolly får all stress att rinna av. Får mig till och med att känna mig lite positiv. För en gångs skull. Love is like a Butterfly. Underbart. Höjer volymen för att slippa killarnas allt högre röster och blundar för att slippa deras allt mer ingående blickar. Hoppar av bussen. Springer in i den lokala matbutiken. Slänger ner lite lösgodis i tre påsar, nåt ska man väl ha att muta ungarna med. Möter blicken på killen i kassan och önskar att jag åtminstone tagit mig tid att tvätta håret. Kastar fram pengarna på disken och gör mig beredd på att springa vidare. - Det är inte bra att stressa för mycket. Magsår, du vet. Rösten är släpig och först får jag lust att mörda med blicken och skynda vidare. Men kommer jag på att jag vill ha växel tillbaka. Och förresten, han har rätt. Finns inget att stressa över här. - Nähäru. Får min växel. Femtio kronor för mycket. - Och det är inte bra att vara dålig på matte när man jobbar i butik. Ger tillbaka pengarna. Ser att han har skrattgropar. Bestämmer mig för att han har rätt, sluta stressa. I alla fall i helgen. Anki har kokat färsk potatis, hackat sin egna gräslök och öppnat en burk sill. Efter kramar och pussar och det var så länge sen sist sätter vi oss och äter. Trots åldersskillnaden har vi mycket gemensamt. Pratar och pratar och plötsligt frågar jag om killen i affären. Hon ser förvånad ut, hur är det med pojkvännen där hemma? Slut sedan länge, jasså var det så länge sedan vi sågs. Jahaja. Och nej tyvärr, vet inte riktigt vem han är. - Barn. - Barn? - Ja, jag tror han har minst en unge. Ny i byn, men rykten sprids snabbt. - Och fru, mamma, tjej eller barnflicka? - Tror du jag har förvandlats till skvallerkärring på bara ett halvår? Skrattar och börjar prata om annat. Sträcker på mig och njuter av solen trots att jag ligger på grus och inte len sand. Njuter trots att vattnet är brunt, på grund av algbildning, istället för klarblått saltvatten. Lugn och ro. Plötsligt springer en rultig liten tjej fram till mig och skakar sitt blöta hår över mig. Skriker fast det låter fjolligt, och undrar vad det är för skitunge. Efter kommer killen från affären galopperande. - Vad var det vi sa om att stressa? Alltid skönt att känna att man har svar på tal. Skrattar, men ändå besviken. Barn. Typiskt. Inte direkt någon att satsa på. Säkert fru också, möjligen ute efter sommarsex. - Jonas förresten. Skakar hand och sen går allt fort. Småprat, strandmys, bjuda på middag, flirta, skratta, berätta hemligheter, första pussen, osäkerhet, dags att gå hem eller stanna kvar? Sex första kvällen eller spela svår? Vaknar, frukost på sängen, trampar på en legobit skyndar till sista bussen hem. Ångest. Kommer han att ringa? Var det bara en semesterflirt? Ältande. Sex veckor senare är jag på väg tillbaka. Mer packning och mindre stress. Har äntligen fått jobb, i butik. På landet. Nära honom. Får bo hos Anki tills jag hittar något eget. Eller om vi flyttar ihop. Han, jag och hans syster. Systern han tagit hand om sedan föräldrarna lämnade dem. Bilolycka, för många år sedan. Han var äldre än han såg ut, men helt perfekt för mig. Att en semesterhelg kunde förändra ett helt liv hade jag inte trott!

Kommentarer Av Mette W Wednesday, August 02, 2006 kl 10:32 AM Vilken bra text! Du är väldigt duktig på att skriva dialoger! Väldigt bra och trovärdigt. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här