 |
 |
|
|
|
|
| Silverportalen (Del 4) |
|
Av Camillaa :: Wednesday, August 02, 2006 :: Läst 398 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Blandat
|
Fjärde delen i följetongen om Silverportalen.
Mörkret började sakta lägga sig över skogen.Det var faktiskt första gången Felicia vart riktigt rädd, skrämd av mörkret och faran för de varelserna som kunde attackera henne i vilket ögonblick som helst, ingen trygghet alls fanns i närheten, ingen att lita på, ingen alls.Trots att varelsen med de ljusa kristallögonen var lite märklig, stannade hon hellre med honom än att spendera den långa mörka natten ensam i en skog där vad som helst kunde hända, det kändes tryggare så.
-Vänta, skrek Felicia till varelsen som just vänt sig om och skulle gå sin väg.Han vände sig om sakta, och lyssnade på vad Felicia hade att säga.
-Jo, jag tänkte, eftersom det finns varelser här som är farliga, och för att skogen snart blir bäcksvart, tänkte jag om jag får följa med dig, någonstans där jag kan känna mig trygg?
Han gav Felicia en fundersam blick, innan han svarade lite tveksamt:
-Inget ställe är tryggt,det lovar jag dig, det hittar dig vart du än går.
-Men jag behöver inget tryggt ställe, bara jag har dig där. Du räddar mig om de kommer tillbaka igen,det vet jag.
Han log mot henne innan allt plötsligt blev svart.Mörkret hade anlänt,Till och med molnen ändrade färg, de som förr hade varit så vita,hade på bara några minuter förvandlats till små svarta moln som täckte det mesta av den blå skimrande himlen.Felicia såg ingenting, paniken inom henne kokade. Men hon blev fort lugn när hon hörde rösten som kom från varelsen.
-Här,ta tag i skinnet, och vad du än gör, släpp aldrig taget.
-Nej,jag lovar. Sa Felicia skräckslaget.
De sprang de fortaste de kunde genom den jungellika skogen,Båda var knäpptysta och delade inte ett ord med varandra.Efter ett tag hade både Felicia och varelsen vänt sig vid mörkret,och såg nu mycket bättre än för några minuter sen, när mörkret hade tagit över deras ögon,men Felicia höll fortfarande lika hårt om pälsen som förut, hon ville inte släppa taget och bli förlorad i denna värld,Men det var något mer, hon började gilla varelsen, mer än vad hon trodde var möjligt.
Hon sökte trygghet och fann den märkligt nog hos honom..
|
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|