Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Min bikt Av Mette W :: Friday, August 04, 2006 :: Läst 621 ggr :: 4 kommentarer :: :: Genre: Drama Jag måste berätta vad som verkligen hände ... Ja – det var jag som kastade ut Sten ur karusellen. Det är jag som bär skulden för att han krossades mot den glättigt målade väggen med Pamela Anderson på. Men jag kan inte rå för det – jag får så´na spasmer när jag dricker en hel dag. Vi hade va´tt nere på Systemet vid tio som vi brukade. Sten hade sovit hos mig för Sonja hade kastat ut honom som vanligt. Så frågade vi efter en spänn ti´ bussen ett tag – det gör vi alltid. En gång snodde vi en hög med Aluma från en uteliggare och stod utanför Systemet och sade precis som man ska: ”Våga möt blicken – köp en Aluma”, det där tjänar man ju storkovan på! Men nu den här da´n alltså – jag kom på Sten med att köpa en trisslott för allt han tjänat! Jag hade redan blivit darrig och vi hade till en La Garonne precis och så går han och köper en lott! Sur som fan kollade jag när han skrapade den. Och ta mig fan! Han vann tio laxar! Han i affären ville ju inte ge oss stålarna. Snackade om lotteriinspektion och att vi skulle skicka in lotten. Men efter lite övertalning vågade han inget annat än att ge oss stålarna. Vi gick iväg mot Hilton på andra sidan gatan men portvakten där ville inte släppa in oss. Så Sten smackade dit en femhundring i näven på honom – då öppnades palatset. Vi gick in där frukosten serverades och jag tog för mig - bacon, ägg, fint franskt bröd nå´n krossang eller nå´t hette det. Sten hade lite problem med magen så han drack mest kaffe. Tre ägg fick jag i mig och när jag ätit upp satt vi en stund och la brakskitar på rikemansstolarna. Sen gick vi till baren. Men där fick de inte servera sprit förrän efter tolv så vi tog en kaffe till och väntade. Då blev Sten riktigt dålig i magen och rusade in på toaletten. Lagom till han kom tillbaka var klockan tolv. Prick på klockslaget tog Sten en Tequila Sunrise och jag en Manhattan. Vi hade sett på en film kvällen innan – där drack de just de drinkarna. Men spriten kändes mest utspädd så vi bestämde oss ganska direkt för att tåga iväg till Systemet igen. Vi skulle inte berätta nå´t för Larry och Janne och dem om vinsten. Då skulle vi bara få bjuda och så skulle stålarna vara slut. Larry hade dessutom blivit så jobbig sen han fått socker – tuppade av för minsta lilla. Inne på Systemet gjorde vakten stora ögon när vi halade fram en tusing. Trodde väl vi rånat nå´n gamling. Vi köpte tre renat och det kändes som om vi ägde stället – Kungarna av Systembolaget, det var vi! Vi funderade på var vi skulle gå. Sten ville till Folkets Park så vi stack dit och satte oss i en berså. Högtidligt satte vi båda öronen mot flaskan för att höra locket, när det klickade så där skönt. Så som bara en hel flaska renat kan klicka. En köpe-flaska. Vi turades om med flaskan broderligt och solen hade börjat steka lite. Det var bara så helt perfekt – inget moln på himmeln. Och inte fan kom Sten in på sin barndom heller. Han brukade alltid sätta igång och mala om den efter några klunkar. Nä – allt var perfekt. Livet lekte och det fanns två flaskor till i kassen. Efter en flaska gick vi iväg till en kiosk och köpte turpass till alla karusellerna. Räckte hela dagen. Vi började med pariserhjulet. På toppen kunde man fanimej se hela vägen bort mot Triangeln och Systemet! Vi skrattade när vi tänkte på Larry och Prinsen och alla dem som väl stod där nu och frågade efter en spänn till bussen. Här fanns vi – högt över alla. Som fåglar. Som kungar. Jag tänkte på hur mycket jag gillade Sten. När Berit stack hade jag inte haft nå´n. Bara det skitiga jävla jobbet nere på SAAB. Dag ut och dag in satte jag isoleringslister på vänster framdörr. Jag hade väl aldrig precis druckit. Jo, till lördagen – men det gör väl alla? Så kom en tid när det blev mer och mer dricka i veckorna också. Började sjukskriva mig för jag var ju alltid bakis. Och så till slut pallade jag inte gå dit alls. Så stod jag nere vid Konsum, Systemet där. Och det var då jag träffade Sten. Han var gift med Sonja som var frisör. Men hon kastade ut honom minst en gång i månaden när han varit för full. Så flyttade Systemet till Triangeln och det blev nära där jag bodde så det blev liksom så att Sten bodde halva tiden hos mig. Sten var nå´n man kunde lita på. Han smygsöp inte. Om han hade så visste man att han bjöd. Vi gick några varv i parken, köpte clownnäsor. Busade med några svartnissebrudar som gick efter ett tag. Gick in på Far i hatten och drack en kaffe, väl utspädd. Det var då mina ryckningar började. De hade plötsligt kommit för ett halvår sedan. Jag kunde inte riktigt kontrollera mina armar längre när jag druckit tillräckligt. De for liksom upp av sig själva. Sten skrattade och sade att det var för att jag druckit för lite. Han hällde mer sprit i kaffet. Så tog han upp plånboken och viftade med kosingen framför synen på mig så att jag skulle bli på humör igen. Och det lyckades. Vi satt så och flinade en stund och lekte med pengarna och så bestämde vi oss för att åka Larven, en karusell med en jävla fart i. Vi hoppade på och jag kände hela tiden hur min arm ville fara upp men jag höll den nere med hjälp av den andra. Sten busvisslade åt bilden på Pamela Andersson som täckte en stor del av väggen. Så satte karusellen igång och den gick runt, runt. Det var bara vi som åkte och jag blev ganska snart illamående men Sten skrattade som hysterisk. Han hade ställt sig upp och stod och vrålade om nå´t. Jag hörde inte riktigt vad men jag tror det var nå´t om hans barndom för den släppte han aldrig helt. Så for då min hand upp och en jävla kraft i den gjorde att slaget som träffade Sten blev hårt, jävligt hårt. Han for upp, ut ur karusellen. Jag hörde hur han fortfarande skrek nå´t om sin konfirmation, det var hans favoritkapitel. Så slog han i väggen och tystnade. Jag översköljdes med blod – de gångerna jag åkte förbi. Karusellvakten var inte där. Jag kunde i alla fall inte se honom så jag åkte runt, runt. Försökte se var Sten var. Men allt som syntes var en välriktad köttig massa rakt mellan Pamela Andersons bröst. Några sedlar såg jag också som flög i vinden – ett par barn sprang efter dem. Så såg jag en ambulans. Karusellen gick fortfarande bara runt och jag spydde. Jag såg hur de gick med svarta plastsäckar och samlade upp saker från marken. Vad såg jag inte först. Men så såg jag ... ett ben ... en arm ... Så körde ambulansen iväg utan sirenerna på. Jag spydde igen. Så kom äntligen karusellvakten springande. Stängde av karusellen. Jag klev av. Jag visste inte var jag skulle gå. Så jag gick hem.

Kommentarer Av wolfie Friday, August 04, 2006 kl 1:37 PM Suverän! Full poäng! Av VERONICA Saturday, August 05, 2006 kl 2:13 PM DU E ENORM , VAR KOMMER ALLT IFRÅN....HAHAHA , SUPER BRA!!!!!!!! Av AC Thursday, August 10, 2006 kl 10:18 PM Lysande! Bra flyt. Trovärdiga karaktärer beskrivna med värme. Svart humor. Du är verklligen begåvad! Av Rudqvist Friday, August 25, 2006 kl 6:04 PM Som direkt ur själen på en mycket trasig individ. Trots värme och humor berör texten en på väldigt otäcka sätt och man får nästan själv lust att.. ja, spy. Tack för läsningen! Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här