Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Rubens halvmesyr Av wolfie :: Sunday, August 06, 2006 :: Läst 507 ggr :: 3 kommentarer :: :: Genre: Drama -Ska det göras så ska det göras ordentligt,ingen jävla halvmesyr! Så hade han sagt. Orden maler i min hjärna,doften av bränt människokött får mig att kväljas. Resterna av glasögonen ligger utspridda på golvet. Han behöver dem inte mer. Han sabbade mina wienerbröd. Jag ställer påsen med wienerbröd på bordet och sätter mig mittemot honom. Ruben,som är på dåligt humör igen,häller opp kaffe i våra koppar. -Du förstår,det enda rätta är att ta sig av daga innan man hamnar i den förbannade rullstolen! Ska faan sitta som ett kolli och bli matad och torkad i arselet av andra! -Ja,men… -Du förstår inte,kompis,du förstår bara inte resonemanget! -Nej,det gör jag verkligen inte. -Okej,det är så här…nu har jag tagit mig några järn,men alltså…du ska inte ha en jävel? -Nej,det… -Ja,ja,ja,det är okej fan! Men hör nu,om du skulle hamna i rullstol,se som dendär stålmannen,han James Steele eller vafan han hette…tänk dig att inte kunna peta sej i näsan eller klia sej på tasken utan assistans! Det är inget liv,Arne,det är för helvete inget värdigt liv! -Men hur vet du om och när du ska bli sittande i rullstol,du målar ju fan på väggen…du… -Jag måste spy…vänta…finkeln… Han vacklar mot toaletten. Jag sitter och försöker att inte lyssna när han råmande kastar opp i skithusstolen. Försöker att inte höra när spyorna slår ner i stolen och de skvättande ljuden som följer. Han fiser högt när han tar i och spyr upp maginnehållet. Såhär har det varit varje helg i över 10 års tid nu. Jag köper med mig fikabröd,ibland nåt käk som potatissallad och skinka eller några skivor rostbiff. Ruben bjuder mig på kaffe och sprit. Sen börjar han,efter att han fått i sig några glas,att berätta om sina satans planer. Om hur han kommer att hamna i rullstol och att han måste lämna jordelivet innan det är för sent,innan rullstolen tar honom. Han hatar rullstolar. Så intensivt,så en gång satte han sig och sket i en rullstol som stod till förfogande i entrén på Domus storköp. Han hade för vana att skita på allt han avskydde. Han sket på golvet inne på pizzerian för att han inte blev serverad mer öl. Han betedde sig märkligt och uppseendeväckande. Men detta tjat om att ta sig av daga…om han för helvetet skulle kunna sluta med det. Det började gå mig på nerverna. Förra året hade han knutit fast en rad med cigarettändare runt huvudet,lagt en glödande fimp i kepsen och tryckt fast den på skallen och lagt sig ned i väntan på att huvet skulle explodera. Det enda som hände var att han fick ett stort lila brännmärke på hjässan av glöden. Ett litet svart märke på kepsen påminde om händelsen än idag. -Nu fyller vi på! Han kommer in i köket,fortfarande med spyor hängande i mungiporna och den stora femlitersdunken i näven. -Ska det göras så ska det göras ordentligt,ingen jävla halvmesyr! Där kom det. Den meningen hade han upprepat hundratals gånger genom årens lopp,varje helg,när han blivit fast besluten att det ska ske. Sedan sker det inte,eller så sker några tafatta försök,som när han la sej på teven och hällde rödsprit i den. Teven slutade fungera. Det var allt. Det skulle smälla utav helvete,det var han fast besluten vid,eller kanske snarare fixerad vid. -Du,förlåt alltså…men jag måste nog gå hem. Jag harklar mig lite osäkert. -Mmm. -Klarar du dej? Jag blir plötsligt osäker,hans lugn skrämmer mig. -Mmm…jorå…gå du! Vi säger hejdå,jag går mot ytterdörren,sakta,sakta. Hör hur han håller på med dunken på köksbänken. Plötsligt hörs en djävulsk smäll,följt av en tryckvåg som kastar mig mot hallväggen,jag slår i näsan så jag förstår att den är knäckt,blodet strömmar varmt ner över käften. Jag kravlar mig in i köket och ser Ruben på golvet,resterna av honom. Glasögonen ligger spridda i delar vid köksväggen. Han behöver dem inte mer nu. Det luktar bränt människokött och det fräser och ryker från honom. På diskbänken ligger en bit av skallen,med ena örat. Jag faller ihop på golvet och spyr opp wienerbröden och kaffet i kaskader. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur hans ena ben och arm rör sig sakta. Förbannade Ruben! Ska det göras så ska det göras ordentligt,ingen jävla halvmesyr! Ändå ligger han där och sprattlar som en gammal gädda. Jag sitter tyst och väntar. Kryper fram och känner efter pulsen,den är borta. Jag tittar på bänken där halva skallen ligger,och inser då,först då,vad som verkligen skett. Hela jävla påsen med wienerbröd är indränkt i blod! Fyfan,de kostade mig mina sista 36 spänn och jag hann bara käka opp två. Slut.

Kommentarer Av Mette W Tuesday, August 08, 2006 kl 8:09 AM Hahahahaah! En studie i totalt äckel! Hahahaha - detta var nå´t av det vidrigaste jag läst. Bäst var tändarna på kepsen ändå.... att försöka det hela så... ehhe... "Stum" Av Rudqvist Sunday, September 03, 2006 kl 3:55 AM Av skäl okända för mig tilltalar ändå historien mig samtidigt som jag tycker rent av illa om den. Jag hade velat veta mer, vilka är de och vad har de för relation till varandra egentligen? Många frågor utan svar, frågor i en pöl av blod. Av Rudqvist Sunday, September 03, 2006 kl 4:16 AM Tack för läsningen! (Ger en 4 för att bibehålla status quo, vill inte att ditt medel sjunker för att jag glömmer det viktigaste i hela kommentaren) :P Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här