Semester > VIP story - för dig som älskar noveller och andra berättelser

Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Av mangemungo :: Tuesday, August 08, 2006 :: Läst 284 ggr :: 0 kommentarer :: Genre: Drama

Semester. Han smakar på ordet, semester. För honom innebär det föräldrarnas landställe i skärgården. Så många barndomsminnen han har därifrån. Han minns grusvägen ner till havet, den som smärtade mot fotsulorna i början av sommaren. Han minns timmarna på tennisbanan. Han minns kompisarna.

Semester. Han smakar på ordet, semester. För honom innebär det föräldrarnas landställe i skärgården. Så många barndomsminnen han har därifrån. Han minns grusvägen ner till havet, den som smärtade mot fotsulorna i början av sommaren. Han minns timmarna på tennisbanan. Han minns kompisarna.

Upplever Max och Anna landstället på samma sätt? Där lärde Anna sig att gå och Max att cykla. Det fanns alltid något de kunde sysselsätta sig med: Bada, fiska krabbor eller spela minigolf.

Marie och han fick tid för sig själva. De solade, strosade och älskade. Han hör hennes röst ”Det är så varmt, men vi skall inte klaga”. Han suckar. I Sverige får ingen klaga, inte säga vad han egentligen känner.

På kvällarna grillade familjen. Kött, grönsaker och färskpotatis. Det vattnas i munnen när han tänker på måltiderna.

Ö-utflykterna. Han kan ännu förnimma doften av salt, sand och tång. Han kommer ihåg upptäcktsfärderna med Max. Särskilt den gången de såg huggormen ringla över klippan.

De brukade ha med sig kastspön. Han fick hjälpa Max att kroka av fångsten. Oftast släppte de tillbaka den, men ibland slängde de den till fiskmåsarna. Max tyckte om när de flockades, slogs och skränade. Max kiknade av skratt då en av dem svalde fångsten hel.

Stranden. Anna byggde sandslott. Hon ledde in havet så att det bildade en vallgrav runt borgen. Max grävde ett hål och gav sig inte förrän han nådde vattnet.

Picknicken. Sallad, bröd och kyckling. Anna och Max drack saft, Marie och han njöt av ölet. Så fort ungarna kastat i sig maten återvände de till stranden. Marie och han skrattade åt deras iver.

Innan de lämnade ön gick de genom labyrinten. Den som sjömännen en gång hade lagt.

Regnet smattrar mot framrutan. Han slår på vindrutetorkarna, lyssnar till deras rytm. Den gör honom dåsig. Han funderar på varför han slog på dem. Bilen står ju still och utanför är det nattsvart. Han kan inte ana minsta ljusstrimma, det är märkligt mitt i sommaren.

Regnet hamrar mot rutorna, försöker ta sig in. Han kastar en blick i backspegeln. För ett ögonblick skymtar han Max och Anna i baksätet, men det är en synvilla. Han vrider om nyckeln.

Han doftar avgaslukten. Den strömmar in genom slangen, smeker hans kind och sprider sig i bilen. Han ler, anordningen fungerar. Han rör inte gaspedalen, det är ingen brådska.

Kommentarer

För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här