"YEEES, ÄNTLIGEN !"

Cajsas kropp fylldes med glädje ända ut till hennes darrande fötter, aldrig hade hon trott det här. En dröm som äntligen slagit in efter tre års väntan att få tag på biljetterna som Cajsa nu höll stadigt i sin hand. "JAG ÄR LYCKLIGAST I VÄRLDEN" skrek Cajsa högt för sig själv när hon i samma sekund sparkade av sig de smutsiga skorna på sovrummsgolvet och slängde sig sedan på sängen,desperat letande efter telefonen som förmodligen skulle finnas någonstans i den trevande röran."Här måste städas", tänkte Cajsa bittert för sig själv, när hon i samma veva höll för näsan och försökte överleva trots stanken av hennes kläder som nästan börjat ruttna. Där var den, telefonen, inlindad i smutsiga gamla linnen som bara väntade på att få tvättas. Hon tog tag i telefonen och slog Linn`s nr,efter några signaler lyfte tillslut Linn upp luren.

-Gissa vem som fick tag på billjetterna till hultsfredsfestivalen?

Överlycklig som Cajsa var skrek hon nästan ut orden.

På andra sidan luren hördes Linns nästan svimfärdiga röst

-NEEEEJ, är det sant?

-Klart det är sant, jag skulle aldrig ljuga om en sådan sak,

VI SKA TILL HULTSFRED LINN!!

De började bara skratta och fick inte ut ett ord, bara massa skrikande läten som fortsatte minut efter minut,det var nog det här som kallades glädjeskrik tänkte Cajsa tyst för sig själv.När båda hade fått andan tillbaka och pustat ut,bestämde Cajsa och Linn att de skulle mötas vid busstationen dagen efter. Cajsa la på telefonen med ett leende.

Efter all tid hon ägnat att få tag på biljetterna hade dagen äntligen kommit, den lyckligaste dagen i hennes liv!

Dag 2 (Fredag)

"Idag är det dags" sa Cajsa och skrattade lite tyst för sig själv.

Hon gäspade och stäckte på sig innan hon klev upp ur sängen,

Tårna nuddade kläderna som var utspridda över hela golvet,

trippande på tår gick Cajsa försiktigt ut till köket,där hon tog fram

flingor, och lite fil i kylskåpet.

Som vanligt var det ännu en dag som Cajsa snörde i sig frukosten

men belåten,det var hon, inget kunde förstöra denna underbara morgon. När disken just var klar, ringde telefonen. Cajsa hade aldrig riktigt gillat telefonsignalen,det var nog på tiden att byta den innan hon skulle bli knäpp, den var riktigt irriterande, men som sagt, inget kunde förstöra morgonen för Cajsa, så hon stötte bort de bittra tankarna om telefonsignalen, och lyfte snabbt luren.

-Hej, det är Cajsa

-Heeej, Linn här, är du klar?

Hur klarade hon det,att stiga upp så tidigt och vara klar sekunden efter,

det var något speciellt med Linn, för hon klarade det iallafall.Och lika snygg blev hon för det. Avundsjuka kanske det heter.

-Neeeej galning, jag åt just frukost, ska se om jag hittar kläder som ser skapliga ut,sen är jag klar.Vi möts vid bussen?

-Självklart, då ses vi där!

FAAAN VA ROLIGT DET KOMMER ATT BLI!

-Jag vet, längtar redan!!

Cajsa la på telefonen och sprang raka vägen in till sovrummet.

"Nu är det bråttom" tänkte Cajsa för sig själv.

Hon öppnade garderoben i hopp att kläderna eller trasorna Cajsa ägde

hade förvandlats till de snyggaste kläder hon någonsin sett, men otur som Cajsa hade låg samma gamla trasor som alltid i en stor hög.

Bara svart, tråkigt. Men det passade Cajsa, hon som var en riktig tråkmåns.Trots röran hittade hon tillslut ett par svarta stuprörsbrallor, de får duga, tänkte Cajsa tyst för sig själv samtidigt som hon drog på sig byxorna som för ett år sedan passat henne perfekt.

Hon ställde sig framför spegeln som skulle visa hennes riktiga jag, precis vad hon trodde. Byxorna skulle passa bättre på en elefant.

Lite sur vart hon allt, men hade inte tid att byta. Hon tittade ner på golvet som liknade en stor soptunna full med skräp men som sorgligt nog råkade vara Cajsas "kläder" Hon slet upp en tröja från golvet och tittade lite tveksamt innan hon tog på sig den svart-vitrandiga tröjan som nådde ner till rumpan. Cajsa små sprang rummet, genom köket,hallen när hon tvärstannade vid dörren.tog på sig de svarta ytterskorna , öppnade ytterdörren och forsatte att springa, fan hon kunde bara inte missa bussen.

Hon tvärkollade på klockan, 10.58. Neeeej, bara två minuter kvar.

Små svettdroppar samlades längst Cajsas panna, men inget kunde stoppa henne, hon skulle hinna med bussen även om hon var tvungen att springa mot rött,alldeles dränkt av svett. Äntligen,där var bussen,hennes enda räddning.

Cajsa tog en sista blick på klockan. 11.00, PRICK!

Såhär tur hade hon aldrig haft, samma sekund hon höjde blicken såg hon Linn som stod lutad mot bussen, med packning runt om sig.

-Heeej, förlåt att jag är sen, jag sprang som en idiot!

Sa Cajsa, och försökte få tillbaka andan.

-Det är lungt, du hann ju eller hur?

Nu går vi till bussen innan det är försent!

Cajsa snörde in packningen som bara bestod av några påsar, och ett tält, innan de gick in i bussen som skulle ta dem till helvetet som väntade dem båda.

Nu var de äntligen framme, efter sju timmars bussresa.

Cajsa gick förväntansfullt ut ur bussen med Linn hack i häl.

Hon andades in den klara luften och log brett. Vad mycket nytt folk de skulle lära känna, vilken upplevelse. Och alla banden som spelade, Deras gudar, kunde det bli bättre?De började gå och försökte förväntansfullt hitta någonstans att sätta upp tältet. Det var fullt med folk överallt. Både svartrockare till uppstoppade bimbos.Ja, Allt möjligt folk.Cajsa och Linn låg någonstans i mitten.De använde aldrig tajta kläder eller svart smink som täckte ögonen.De var bara Cajsa och Linn, två vanliga tonåringar. Efter drygt en timmas letande efter en skaplig plats de kunde sätta upp tältet på, ryckte Linn plötsligt tag i Cajsa och pekade på en tom tältplats som låg under en stor ek, ganska mysigt faktsikt,lite utanför men det fick duga.Cajsa trodde att de skulle ordna sig bara de fick tag på en bra tältplats, men så var det inte, tältet skulle upp. Och det gick ju som väntat, strålande.När de var på väg att lyckas föll det ihop lika snabbt igen. "Förbannade tält" svor de tillsammans, de fick nog sova under bar himmel verkade det som.

Samtidigt som de var väldigt bittra över tältet som aldrig gick att sätta upp kunde de inte hålla sig för skratt, det var omöjligt. Så, där låg dom, nästan kvävd av sitt eget skratt, inte en tanke att någon iaktog dem.

Plötslig hörde de båda ljud som fick både Cajsa och Linn att stelna till.

Ljudet kom från busken, Cajsa närmade sig den med småa steg,och skulle just luta sig över busken när ett skräckslaget skrik lämnade Cajsas mun innan allt blev becksvart.

Caaajsa, hallå, hör du mig?!

Allt var bara suddigt, illamående,kändes som huvudet skulle sprängas.

Cajsa öppnade ögonlocken och märkte till sin förvåning att hon låg på marken, hade hon svimmat?Hon möttes av Linns vackra ansikte, men det var hennes röst som väckte henne till liv.Men där stod någon mer, en ung kille, i samma ålder. Cajsa satte sig upp skakade sig om huvudet. Gud vad det värkte.

-Vad hände? Sa Cajsa samtidigt som hon höll händerna för huvudet och försökte massera bort det mesta av den fruktansvärda huvudvärken som aldrig lyckades lossna.

-Du svimmade, Kim här skulle skrämma oss, och det funkade ju riktigt utmärkt, sa Linn som i samma sekund höll på att dö av skratt.

-Haha, jätte kul. Sa Cajsa lite surt.

-Jag trodde aldrig att du skulle svimma, om jag visste att du var så känslig skulle ja låtit bli. Fölåt. Hans mörka röst gjorde Cajsa alldelses fängslad, nu när ögonen hade fått tillbaka sin normala syn, såg hon att Kim verkligen var snygg,klädstilen var perfekt, lite hip-hop aktig samtidigt som han klädde sig lite som en hårdrockare, salig blandning på en fräch kille, tänkte Cajsa tyst för sig själv.Men som alltid, dolde hon sina innersta tankar och känslor, kröp in i sitt kalla ytliga skal och gjorde sig osynlig.

-Jag är inte känslig, men vad tror du själv om en främling skulle skrämma dig på det där sättet, det kunde ju vart vem som helst, känn dig trygg du som är kille,det är en annan sak för oss tjejer.

Sa Cajsa och gav Kim en sur blick, när hon egentligen ville hålla om honom och berätta hur fina ögon han hade.

-Jaa,det har du rätt i, ska tänka mig för till nästa gång

-Det blir ingen nästa gång, avbröt Cajsa, varför var hon tvungen att vara så kylig, så förbannat kylig.VARFÖR?

-Okeej, ta det lite lungt tjejen.

Han lät nästan lite rädd, vad hade Cajsa ställt till med.

Nu skulle han aldrig börja gilla henne. Tänk att de minsta ord kan förstöra allting.Så var det iallfall för Cajsa, men hon hade ingen annan
att skylla på än sig själv, och hennes sätt att vara. Misslyckad.

Kim kollade lite snett på Cajsa innan han sträckte på sig och sade:

-Jag ska dra nu, mina polare väntar. Vi kanske ses och då lovar jag att jag inte ska skrämmas!

-Bäst för dig! Sa Cajsa lite surt men log endå en aning.

Kim, gav både Cajsa och Linn ett brett leende innan han gick iväg,förbi de miljontals tälten,sen var han borta.Cajsa hann bara drömma sig bort i några få sekunder innan hon plötsligt blev avbryten av Linn.

-Snäll kille, han fixade tältet,bra va?

-Joo, nu slipper vi sova under bar himmel iallafall!

Det tog ytteligen en timma till att få in all packning i tältet och innan de fått någon ordning alls på sakerna de hade med sig, men det gick, händerna skavde för både Cajsa och Linn när de var klara, men det kunde inte hjälpas,klockan tickade och nu var det dags att gå mot stora scenen. De höll varandra stadigt i handen, och försökte tränga sig fram trots folkmassorna och tälten som stod i vägen.Yees, där var den, stora scenen.Bandet hade redan börjat värma upp, men Cajsa och Linn skymtade bara bandet en aning för allt folk var som galna,alla var fulla och bokstavligen vinglade fram. Men de gav inte upp, de fortsatte att trängas och snart stod de längst fram.

-tänk att vi klarade det, hurrade Linn

-Ingenting är omöjligt, skrek Cajsa samtidigt som båda höll för öronen.

Hur kunde de vara så dumma, de hade glömt öronproppar, och de började spela snart, fan också.

-Jag hämtar öronproppar om du håller platserna? Skrek Linn.

-Jag ska försöka,det lär inte bli lätt! Skrek Cajsa,ihopp att Linn skullle höra.

Men Linn gav bara tummen upp och log, sedan slingrade hon sig iväg genom folkmassorna,lika försiktig som en mask."Hoppas hon inte dröjer länge" tänkte Cajsa tyst för sig själv samtidigt som hon tittade sig omkring lite tveksamt,hon mötte flera blickar som gav henne ett läskigt leende, det var faktiskt lite skrämmande att vara ensam.

Trots rädslan, försökte Cajsa fokusera sig på bandet så gott hon kunde.

Tiden rann iväg och Linn hade vart borta över en timme nu, så lång tid tog det inte ens för hennes föräldrar att skaffa öronproppar, och de var riktiga controllfreaks.Cajsa var tvungen att lämna bandet,Linn kanske hade råkat illa ut,det är aldrig säkert att gå själv på en sådan stor festival,dessutom var öronen förstörda av ljudet som var oändligt högt,ånger och oro spred sig i hela kroppen och Cajsa föreställde sig det värsta.

Cajsa trängde sig igenom folkmassorna,skrikande hoppande odjur var svårt att ta sig förbi, de var som i trans, det enda de brydde sig om var bandet, och sket i att släppa förbi en tjock liten tonåring, med vad kunde hon begära? De var faktiskt på festival! Men Cajsa gav inte upp utan fortsatte kämpa vidare, äntligen ute, hon pustade ut och började vandra mot tältet. Linn började kanske må dåligt och gick dit för att vila.

Det fick hon hoppas på. Det var det enda som lät förståndigt.

Hon tog en sväng förbi några stånd som sålde massor av olika öronproppar, fanns det verkligen så här många? Det var helt obegripligt.

Hon frågade varenda försäljare om de hade sålt öronproppar till en smal,ganska lång tjej 17.4 för att vara exakt, svart kort hår,svart poloröja

och blåa baggy jeans.Försäljarna skakade bara på huvudet och gick tillbaka till kunderna som bildat en nästan halvmil lång kö. "Vadå beroende av öronproppar" skrattade Cajsa lite smått för sig själv när hon fortsatte vandringen mot tältet. tälten som förut hade varit packade med folk var nu tomma, inte en människa så långt ögat kan nå.

Alla var nog på konserten och njöt, om bara Linn varit där kunde de njuta också. Men allt kan inte gå som man tänkt sig,då vore livet för lätt, något måste finnas att kämpa för hur hård striden än blir.

Efter en lång tids vandring från stora scenen såg Cajsa tillsist tältet, "snälla Linn du måste vara här, vad ska jag annars ta mig till?" tänke Cajsa hemlighetsfullt. Hon var just på väg att dra upp blixtlåset när hon plötsligt hörde ljud, inget vanligt ljud utan stön som kom från tältet. Cajsa drog snabbt upp blixtlåset och såg till sin förvåning Linn och, hon kunde inte tro det, var det Kim? Hon kunde inte ta miste när hon såg hans tröja som låg brevid Linn,alldeles blöt av svett. Hon kunde inte tro sina ögon.

Linn stannade till och stirrade hysteriskt mot Cajsa med hennes stora förhoppningsfulla ögon,kim också, ingen talade, bara stirrrade som de sett ett spöke.Inte ett ord var värt dela med Linn, Cajsa kände sig tillräckligt förnedrad. Hon gillade Kim, de visste Linn, men trots det flörtade hon som aldrig förr, hon sket fullständigt i Cajsa och gjorde det som sårade henne mest, vad hade Cajsa gjort att förtjäna denna förudmjukelse? Och varför Linn? Hennes bästa vän sen dagis!Cajsa stod fortfarande kvar vid tält öppningen, tårar rann längst kinderna, svarta av hat och svek. Cajsa stog inte ut längre, hon gav Linn en ilsk blick innan hon sprang nedför kullen förkrossad av smärta, Cajsa vände huvudet bakåt och såg att Linn springandes nedför kullen, Kim satt lungt kvar i tältöppningen utan en rörelse, de såg ut att skrika åt varandra,men var svårt att höra vad de fick sagt, det kanske var bäst att inte höra, hon blev spyfärdig av ens tanken att höra de små jävlarna utföra en konversation,speciellt när det handlade om Cajsa.

Hon blev bländad av tårarna som stod som en tät mur för ögonen.

Det gick inte alls att se, sekunden efter låg Cajsa på den våta marken,

Ingen ork eller vilja att resa sig. Även fast tårarna försämrade synen skymtade hon Linn, inte så långt från där hon låg. Hon sprang .

-KIM ÄR DÖD, skrek Linn hysteriskt, blodröda ögon och tårar som sprutade åt alla håll.Cajsa blev mållös, "vad snackar hon för skit nu då" tänke Cajsa bittert för sig själv, men anade ändå oro. Hon ställde sig upp från marken och borstade bort leran som fastnat på kläderna samtidigt som hon blängde ilsket på Linn. Hon stod där alldeles hjälplös, oskulldsfull, det lyste (skyldig) om hela henne. Men Linn bara stirrade ner i den mörka marken, rakt ner i tomma intet. Rörde inte en min.

Cajsa tog mod till sig och sprang allt hon orkade uppför kullen, där hon tvärstannade, tältet var öppet, något rött speglades i ena änden av tältväggen,den gula. "Tänk om Linn talar sanning"tänkte Cajsa för sig själv och kunde inte sluta skaka,tänderna darrade och hjärtat bultade allt snabbare för varje sekund som gick.Hon blundade,gick in i tältet och öppnade ögonen, försiktigt.

NEEEJ, det fick inte vara sant, Kim var bokstavligen dränkt i sitt eget blod

Han hade knivmördats, brutalt. Verkligheten hann i kapp henne snabbare än vad hon trott, det hon såg med sina ögon, det var sant.

Inget påhitt, ingen dröm, utan verklighet. Det kändes som någon sugit musten ur Cajsa, hon kunde verkligen gå eller prata, benen var tunga som två cementklumpar, och hjärnan alldeles förstörd. Steg utanför tältet fick Cajsa att vakna till, hon vände sig om, och såg Linn bara några meter bort, hon bar på någonting, en kniv, en blodröd vass kniv.

-VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED LINN?! ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK?

ilskan bara kokade ur Cajsa som aldrig i hela sitt liv varit så rädd som i detta ögonblick. Vad hade hänt med Linn?!

-HAN ÄLSKADE DIG HELA TIDEN CAJSA, JAG FICK HONOM ATT ERKÄNNA,

EFTER VI GJORDE DET. KAN DU FÖRSTÅ HUR DET KÄNDES?! HAN UTNYTTJADE MIG BARA FÖR ATT FÅ SIG ETT LIGG. NÄR HAN EGENTLIGEN VILLE HA DIG?!

Linn var alldeles uppriven, hon viste varken ut eller in, Cajsa anade att hon inte ens visste vad hon gjort. Var i någon sort trans.

-DET ÄR INGET SKÄL ATT DÖDA HONOM?!

LINN INSER DU VAD DU HAR GJORT? DU HAR DÖDAT EN MÄNNISKA!

KALLBLODIGT!

-HAN FÖRTJÄNADE DET, Linn skrek ut orden men var samtidigt väldigt lugn, det var skrämmande, som hon var en annan person,instängd i sin egen kropp.

-JAG RINGER POLISEN , DU BEHÖVER HJÄLP LINN!

Cajsa skakade hjälplöst om händerna, men fick tillslut fram mobiltelefonen, hon var just på väg att slå nummret, när Linn plötsligt slog ner den med kniven.

-DU RINGER INTE NÅGONSTANS!

De mötte varandra med blicken, Linn som förut hade de vackraste ögonen Cajsa någonsin skådat hade förvandlats till färglösa små ögon på bara några få sekunder.Linn var rädd för sig själv, det visste Cajsa.

Utan förvarning droppade små tårar nedför Linns bleka ansikte, som om hon skulle göra något hemsk, igen..

men vad?

Linns ansikte närmade sig Cajsas, hon öppnade läpparna och viskade varsamt i Cajsas öra, på återseende, min vän, Linn tog fram kniven och visade ingen ovanlig min eller blick alls. Allt var bara obrytt , kallt och mörkt. som hon inte existerade, inte på riktigt.

Linn tryckte in kniven i Cajsas mage, det pumpade ut blod i massor.

Hon skymtade bara Linn ovanför Cajsa när hon föll till marken,dränkt av blod, allt blev suddigt och Linns ansikte blev allt svårare att se efter sekunderna som gick. Trots smärtan i magen fick Cajsa ut små viskningar från de darrande läpparna:

-Hur kunde du?, Hon orkade inte kämpa längre utan blundade stillsamt och mötte mörkret som den vinnare hon var.

* * * * * * * * * * * * * * *

Cajsa fick andan tillbaka och bokstavligen flög upp ur sängen, nattlinnet var fastklistrad på den varma kroppen, allt var blött. genomblött. Hjärtat bultade i rask takt, hon var livrädd. Cajsa var tvungen att ta sig samman innan hon tillslut märkte till sin förvåning, att det som hänt,var en fasansfull mardröm..

Cajsa levde !