Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Den varmaste av årstider Av Lugosi :: Monday, August 14, 2006 :: Läst 691 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Rysare, Drama, Blandat Det är en av de sista heta somrarna, och man tar sin tillflykt till stränder eller gömmer sig under parasoller. Men vissa saker tycks ju kunna ta sig in var som helst. Utsedd till Veckans novell (v 3 - 2007) Det var en sommar som folk skulle minnas, en sommar som de gamla veteranerna på sina verandor skulle berätta om många gånger för de som samlades runt dem om kvällarna. Bakom de spruckna glasen som då och då fylldes och tömdes skulle de berätta att det var en het sommar. En av de sista heta somrarna. Där man tog sin tillflykt till stränder, gömde sig under parasoller och bakom stora fläktar som blåste runt dammet i trädgårdarna. De skulle berätta tills hettan slog upp också i åhörarnas ansikten, om den där en av de sista heta somrarna, då sommar verkligen var sommar. Men allt det låg i framtiden. Eric satt på husets gräsmatta, den första värmen hade kommit i mitten av juni och ganska snabbt fått hela trädgården på knä. Med en fuktig handduk över axlarna och en karaff citronvatten hade han suttit där ända sedan Ellen tog cykeln ner till affären. Grenström ropade på honom från andra sidan staketet och viftade med en geting mellan fingrarna. ”De är över hela huset nu! Man tror inte att det är sant, så stora är de! Ungarna går runt med tidningar och försöker smälla dem, Edwards över gatan säger att han har ett medel som tar kål på dem, men titta på den! Stor som satan." ”Man måste hitta boet.” ”De är ju över hela huset” muttrade han och slängde ifrån sig getingen. ”Man kanske skulle höra med Edwards, även om jag inte tror ett ord han säger” ”Nej Edwards är lite knepig” Eric lutade sig bakåt. Getingarna var verkligen ovanligt stora. Och många, bedövade av värmen krälade insekterna omkring överallt. Alice kom gående över tomten. ”Skulle inte du till stranden?” ”Nej, Ann var sjuk. Jag ville inte gå ner ensam” sade hon tyst och tittade ner på marken Grenström började prata med honom om getingarna igen. Trots sin storlek tycktes krypen kunna ta sig in var som helst. ”Det blir nog bra med det” svarade Eric, det började bli för varmt för att sitta ute. De åt soppa till middag, ingen var särskilt hungrig och Ellen berättade att hon hade träffat Edwards på parkeringen. ”Han pratade om sitt insektsmedel. Han sade att alla snart skulle behöva det, att det var idiotsäkert. Väldigt efterhängsen, du vet hur han är. I vilket fall så skulle snart allihop vara tvungna att köpa det. Så sade han. Och sen så gav kassörskan tillbaka för mycket växel” ”Ja, något borde man allt skaffa mot getingarna, men jag vet inte om det är till Edwards man ska gå” Eric log. ”Jag tycker inte om getingarna, de stack mig när jag var hos Ann.” Alice visade upp handen som hade svullnat en aning. ”Det där har gått ner tills imorgon, det vet du, du har ju stuckit dig förut. Hur var det med Ann då?” frågade Ellen ”Hennes mamma visste inte riktigt vad det var för fel” ”Du kanske kan gå och bada med någon annan imorgon?”  Grenström lutade sig längre över staketet ”Igår hittade jag flera stycken krälandes i sylten. En nyinköpt burk! Jag ska lämna in den igen, men jag får säkert ingenting tillbaka. Tänk om Tommy eller George skulle ha råkat stoppa i sig någon av dem! Det är nästan så att man skulle ta och prata med Edwards.” ”De är snart borta i alla fall” ”Var inte så säker, jag har aldrig sett några större kryp! Enda stället det går att vara nu är ju vid havet, där blåser de bort” Grenström slog bort några insekter som klättrade över hans krage. ”Ja, Ellen har gått ner och badat och så snart hon kommer tillbaka så ska jag ta cykeln ner också. Någon måste vara hemma för Alice ligger till sängs” ”Sjuk? I vad?” ”Vi vet inte riktigt vad det är” ”Verkligen? Nej, jag undrar om man inte skulle höra efter med Edwards ändå, han säger att det där medlet är osvikligt. Du ser, jag kan knappt tänka när de håller på och kryper på mig.”

Kommentarer Av Rudqvist Sunday, September 03, 2006 kl 7:30 PM Domedagen hänger över oss alla, det är liksom känslan jag får av denna novell. Och som vanligt i Lugosis noveller är nästan allt suggestivt och öppet för tolkningar. Av torha73 Wednesday, January 17, 2007 kl 10:07 PM Grattis till veckans novell! Det som framförallt slår mig när jag läser den här och dina andra texter är att de är väldigt sofistikerade för att vara skrivna av någon så ung som din presentation säger att du är. I synnerhet i texten "En sann tagedi i våldets röda färg" kan jag hitta ganska avancerade filosofiska tankar, kärnfullt formulerade dessutom. Det är absolut inget som gonomsnittstonåringen får ur sig. Alla texterna är, precis som andra påpekat, lite skumma, obskyra och öppna för tolkningar. Om det är en slump är min förhoppning att du försöker komma fram till var du får allt ifrån, för där finns potential som bör utnyttjas. Om det är avsiktligt, ja då är det frågan om begåvning och talang för skrivande, för att säga genialitet. /Torbjörn Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här