Mardrömmarnas Hjärta - del 6 > VIP story - för dig som älskar noveller och andra berättelser

Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Av Ashma :: Wednesday, August 16, 2006 :: Läst 409 ggr :: 0 kommentarer :: Genre: Äventyr

Sorg och lycka.

Oktavius stängde in sig på sitt rum. Han satt dyster i sitt fönster och blickade sorgset ut i fjärran. Hur kunde först hans mormor dö, och sedan nästan genast hans far? Och bara några månader senare gifte hans mor om sig. Varför?

Han åt mycket lite under en period och vägrade komma ut ur sitt rum. Hans mor brukade försöka locka ut honom, ibland grät hon till och med, men då öppnade han bara dörren och sade milt till henne att han var för ledsen för att komma ut.

Den enda som inte var märkbart berörd var hans syster. Oktavius kunde höra henne när hon gick runt i huset och med sin kyliga röst styrde och ställde.

Efter en tid kom en dag mästare Cupido på besök och istället för att knacka slog han helt enkelt in dörren till Oktavius rum.

- Var har du varit de senaste månaderna? frågade han.

- Här, svarade Oktavius.

- Varför i hela friden sitter du här då?

- För att jag sörjer.

- Men som jag har förstått det är sorgemånaden till ända och du kan komma tillbaka till dina lektioner.

- Jag tror inte att jag klarar det mästare.

Cupido log.

- Det var inte ett förslag unge man, det var en order.

Oktavius såg sorgset på honom.

- Om mästare Cupido säger det .

Han följde lydigt efter sin mästare ut på bakgården där de brukade träna. Cupido gav honom sitt svärd.

- Så. Få se nu vad du går för.

Oktavius stod stelt med höjt svärd. Efter en stund suckade Cupido, och gick till anfall.

Vid första och andra attacken reagerade Oktavius inte ens, men vid den tredje parerade han lamt. Så fortsatte det tills han efter en timme glömt bort alla sina sorger och var helt koncentrerad på sin träning.

Efter två timmar till släppte Cupido iväg honom.

- Det där gjorde honom gott, muttrade den gamle mannen.

Väl tillbaka på sitt rum kände Oktavius det som om en del av sorgens börda lyfts från hans axlar. Han tackade tyst sin lärare och gick ner för att äta kvällsvard.

Ashma däremot brydde sig inte nämnvärt om sorgemånaden de hade för henne mormor. Han hade fullt upp med att få sin svärfar insatt i alla familjen Armotickas affärer, vilket tog sin tid. Hon fick knappt tid över för sitt rike, men efter en månad hade Fidel Armoticka äntligen förstått det mesta.

Ashma kände något hon trodde var i närheten av lycka när hon återigen gick genom de mörka korridorerna mot sitt rike.

Porten in till de dödas rike var gjord i samma material som korridorerna. Det enda tecken som tydde på att där fanns en port var en spricka som gick från golv till tak, och en cirkel med en hand ingraverad.

Ashma placerade sin hand i avtrycket och sade tre ord på de dödas språk. Två ljusstrålar spred sig åt varsitt hål från hennes hand och fortsatte ut på korridorens väggar. Där lyste de upp inristade bilder av alla de som någonsin härskat över de döda.

Långsamt började porten glida upp och Ashma kunde nu se sitt rike.
Hon tog ett steg ut på den karga marken, och genast stod hon vid sitt slott. Hon trädde in i Mardrömmarnas Hjärta.

Kommentarer

För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här