Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Anekdot - Runö Av Rudqvist :: Thursday, August 17, 2006 :: Läst 603 ggr :: 3 kommentarer :: :: Genre: Äventyr, Drama, Humor, Blandat En gång när jag var liten åkte familjen, jag, mamma och min storebror, till Runö folkhögskola ute på någon ö utanför Stockholm. Jag minns inte exakt var det låg någonstans men man kunde se Bosse Parneviks hus tvärsöver vattnet om man gick en bit. En gång när jag var liten åkte familjen, jag, mamma och min storebror, till Runö folkhögskola ute på någon ö utanför Stockholm. Jag minns inte exakt var det låg någonstans men man kunde se Bosse Parneviks hus tvärsöver vattnet om man gick en bit. Skolan fungerade lite som ett internat för vuxna som ville lära sig mer om datorer och som ett sommarkollo för alla barn som följde med. De hade massor av arrangemang för barnen som var där men det var i de allra flesta fall bara de minsta som gick på dem. Vi andra gick ihop och sysselsatte oss själva, med bus och äventyr. Under skolans huvudbyggnad fanns ett imponerande stort tunnelsystem som gjorde att man kunde ta sig vart som helst i den, det fanns trappor och stegar till större samlingssalar, receptionen och någon lounge-liknande lokal som jag än idag inte riktigt förstår vad den var till för. Tunnlarna var avstängda på vissa ställen och det blev en utmaning att försöka forcera dessa hinder och utforska vad som fanns bakom. Då taket av tunnelsystemen bestod av rör och kabelstegar kunde inte dörrarna nå ända upp till taket. Då hivade man oftast någon liten 6-åring över kanten och vips kunde han låsa upp från andra sidan, för oftast var det bara ett vred på andra sidan. På detta sätt hittade vi ett biljardbord, kunde ta oss till rum som var stängda på natten och dessutom smyga oss in i köket och stjäla dricka. En natt fick vi med oss så mycket att vi lekte drickakrig ute på gården, sätt tummen över, skaka och låt trycket göra resten. Om det blev något kvar var det bara att dricka upp och ta en ny. Det var den kvällen vi blev påkomna och det tog inte lång tid förrän de hade satt någonting för in till köket. Men biljardbordet var vårt hela sommaren. En bit bort från huvudbyggnaden fanns ett annat hus som innehöll ett bibliotek. Någon utav barnen hade lärt sig ett knep hur man öppnade dörrar bara med hjälp av en linjal, lite som de gjorde med bankkort på film. Ingen trodde honom men bevisligen fungerade det varenda gång, till och med min bror lärde sig hur man gjorde till slut. Det var inget vanligt bibliotek det där, visst fanns det böcker, listor och kartotek men utöver det fanns det serier, mängder av serier, samt en gammal skivspelare och en samling LP-skivor. Jag tror min förkärlek till seriemagasinet Tung Metall föddes där. Även om vi ville ha dom till oss själva tror jag inte det var någon som stal. På något sätt ville man inte ta möjligheten ifrån andra barn som skulle komma dit nästa år, och året därpå. Eller så ville man inte hamna i bekymmer med sina föräldrar, så kan det ha varit. En kväll bröt vi oss in i byggnaden där all undervisning pågick, med en bok som vi lånat från biblioteket petade vi upp en fönsterhake och hivade in en av småungarna. Någon stod på vakt och kikade in genom de stora glasdörrarna i entrén så inte vaktmästaren skulle komma på grabben då han kastade sig från klassrumsdörren till entrédörren och släppte in oss allihop. Väl inne ritade några av oss saker på svarta tavlan medan några av de äldre startade upp datorerna och skrev in egna små program till sina föräldrar, det var nämligen så att alla hade sin egen dator under själva undervisningen. När vi tröttnade på det var det någon som kom på att det på övervåningen fanns en lokal dit vi ungar egentligen skulle gå till på dagarna, och att de en dag hade fått se på film däruppe. I hopp om att se film tog vi oss obemärkta uppför trappan och precis som vi hoppades hittade vi en TV, en video och två filmer. Nerbäddad i ett hav av kuddar och filtar låg vi så, ett helt gäng ungar, och såg på film långt in på natten, samtidigt som några av våra föräldrar letade efter oss på utsidan. På sätt och vis kan jag förstå deras oro, men vi hade ju så roligt.

Kommentarer Av Mette W Thursday, August 17, 2006 kl 1:29 PM Vilken fin text! Jag fick mycket flash backs från min tid när jag gick i lekskolan och man hittade rum som det var meningen att vi ungar inte skulle vara i. Trevlig text. Kul när det är beskrivit så att man själv börjar tänka och minnas. Av torha73 Saturday, November 11, 2006 kl 10:43 AM Det här känns mycket som en första scenarioskiss på nåt sätt, snarare än en berättelse. Rymmer mycket bra stoff, miljön och situationen har nog stor identifikationspotential för läsaren, kan absolut byggas vidare på, både till innehåll och omfång, men behöver nog fyllas med nån sorts kärna eller röd tråd. Kanske en sån här berättelse är beroende av några färgstarka personligheter och deras samspel och reaktioner, så att den inte bara berättar om en klunga barn i största allmänhet som utför diverse standardhyss. Av Giitu Tuesday, February 06, 2007 kl 2:46 PM Håller med Torbjörn. Det fungerar med en stålkam också, om det finns sådana numera. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här