På nyheterna berättar de om ligan som gör egna nycklar. Det går bäst att göra med den husnyckel som vi har. Det känns lite gruvsamt att gå och lägga sig den kvällen. Det är mitt i sommaren och fönstret är öppet som vanligt. Jag vaknar av att någon pratar under balkongen. Nu stampar någon hårt på farstubron också. Jag väcker min man.

"Men det var då självaste satan att man inte ska få sova ifred!" Skriker min man och rusar ner. Han öppnar dörren och skriker. "Vad vill ni?!". Snabbt hörs springande ljud av någon, eller några som springer nerför bron. Vem var det frågar jag min man när han kommer upp.

"Jag vet inte, hann ju inte ta på mig linserna." Jag blir ändå lugnad och somnar igen. Vaknar tvärt av att någon står lutad över mig.

"Vem är du?" säger jag och sätter mig upp. "sch" Han håller upp ett finger framför munnen som för att säga åt mig att vara tyst. "Nu ska du inte bli rädd. Jag kom hit för att råna er, men jag förstår nu att ni inte har några pengar och inga värdefulla saker heller. Det finns inte något som är värt att ta." Han ser sig omkring och säger sedan "Väck inte din man. jag tog en chansning som gick upp till er sängkammare så här, men jag törs inte gå ut. Det står en huvudlös man vid ytterdörren. Han är klädd som en sjörövare."

"huvudlös...?" Jag försöker samla mig. Jag är fortfarande lite trött. "Huvudlös?" Förvånad följer jag efter denne till synes kriminelle till nedre våningen.  Jag går före.

"Det står väl ingen huvudlös man bredvid dörren? Säger jag förvånat. Då tar mannen tag i mig och när jag ser ner ser jag att han har en kniv i handen. Nu ska du tala om var ni gömt era skatter. Försök inte med någonting. Skrik inte på hjälp, så du  väcker din man. Du ser väl att jag har en kniv.

"Nej, som du sa förut så äger vi inga värdefulla saker och framförallt inga skatter." försöker jag säga då.

"Försök inte, några pengar har ni nog" Skriker den kriminelle. "För att kunna ta fram pengar måste du släppa taget om mig." Han släpper mig då men håller ändå kniven riktad mot mig så att jag inte ska försöka någonting. Vem skulle våga det när någon är i färd med att rånmörda en. Det bankar på dörren.

"Var håller du hus Ante? Vi är klara nu och väntar på dig!" Den kriminelle, som alltså heter Ante öppnar dörren och ropar

"Lugn, jag är snart klar. Tanten ska bara ta fram pengarna." Jag suckar.

"Ja du, visst lugn bara lugn. 1500 kronor har vi i a f. Presenten till vår dotters konfirmation. "Vad ska ni ha det till? Tänker ni använda dem till knark?" Jag går till köksskåpet och ger till mannen som tar pengarna, går ut genom dörren och försvinner. Kvar står jag och tänker för mig själv. Vad ska min man säga och vad ska min dotter tro när jag ger bort hennes present till en kriminell man. Till Ante. Men jag lever i a f.

SLUT