Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

En avbruten resa Av Lugosi :: Sunday, August 20, 2006 :: Läst 489 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Drama Ett skepp i rörelse, som avlägsnar sig från den punkt där perspektivet är beläget, tenderar att bli till storleken mindre. Ofta vill man ju dock det motsatta. Här tar historien plats i en stad, det är visserligen inte det viktiga. (Var snäll att inte missförstå den, staden är egentligen inte alls det viktiga) Redan långt innan jag hunnit kommit till sans om någonting alls, kunde jag höra hur skeppet lämnade kajen Bredvid mig låg en resväska, dock ej min egen utan en större, svart modell av billigare snitt. Det måste nyss ha regnat då hamnplatsens var fuktig och hal, och några av de kvarliggande båtarna fortfarande blänkte och droppade vatten ner i havet. Även väskan var fuktig. Jag stod länge och såg efter fartyget, som när jag i mitt tillstånd väl fick syn på redan var tillräckligt liten för att då och då försvinna i vågkammarna. Det är ju nu i efterhand också mycket möjligt att det var ett helt annat skepp. Kajen var för mig okänd, kanske tycktes den än mer främmande då den var tyst och tom på människor. Det är också mycket möjligt att det skulle ha gjort den än mer sällsam. Jag hade inte väntat mig att se några heller när jag lämnat hamnen, jag vet ju nu att dessa invånare knappast gör till eller från, men då var det första gången jag släpade min väska på gatorna och kanske var jag redan avvand från människor, så det förvånade mig. (Den andra alternativt tredje dagen försökte jag att tala med en av invånarna. Han var klädd liksom jag i hatt och rock, han svarade dock inte. Det var då jag förstod hur det låg till.) När jag öppnade väskan upptäckte jag att den var tom, vilket jag inte kunnat förutse då den också var mycket tung och gav sken av att innehålla något (När detta utspelade sig vet jag inte, mer än att det varken var den första eller andra dagen) Jag har ändå fortsatt att bära den med mig. Det skulle tyckas mig outhärdligt om skeppet kom tillbaka men att jag inte tilläts plats på grund av eventuellt förläggande av väskan. De andra skeppen vid kajen är obemannade, då det inte bor några sjömän här. Jag har genomsökt de fartyg som ligger förtöjda, och upptäckt att de egentligen inte är några skepp. (Det gjorde jag ganska tidigt, i början av min vistelse (tror jag)) Det skulle alltså varken gjort till eller från om här funnits några sjömän. Vad nu de skulle göra här? Här finns ingenting att göra. Inte heller det hotell jag tagit in på, eller hur man nu ska beskriva det, är ett hotell. Jag är följdaktligen också den ende gästen. Då och då går jag ner till hamnen, jag är ledsen om jag inte kan vara mer exakt än så, tiden tycks ha sprungit ifrån mig, om ni ursäktar liknelsen. Det är fullt möjligt att jag går dit oftare, då tanken på att missa skeppet oavlåtligt ansätter mig. Det viktiga är väskan.

Kommentarer Av Rudqvist Friday, September 01, 2006 kl 7:18 AM Jag har börjat tro att Lugosis författardrag är att skriva texter som ligger precis utom räckhåll. Om det är medvetet eller ej vet jag inte men det visar på en stor potential som garanterat kan leda till fantastiska verk i sinom tid. Tack för läsningen! Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här