Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

En sann tragedi i våldets röda färg Av Lugosi :: Thursday, August 24, 2006 :: Läst 473 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Drama X lever med våldet som enda mening, och en jakt på svar har förbytts till en orgie i blod som till och med han finner meningslös, men som han ändå är oförmögen att avbryta Och duken dränktes i blodet, som bara till viss del absorberades av det vita tyget och därför rann ner över möblerna och skvalade mot golvet, sökande sig mot mattan och de kringslängda kläderna. Det fläckade mitt ansikte och mina händer, där jag stod och höll upp penslarna i ett försök att skydda mig, och den kväljande doften av järn låg plötsligt tung. – Vad har du gjort? Och vad vill du säga med det? – Våld med ett syfte rentvår sig själv, det måste du ge mig rätt i! – I vissa fall, och i andra inte, vari låg detta syfte? – Ah, den frågan väntade jag mig. Du är alltför förutsägbar. – Inte alls, innan något yttras är ingenting säkert! – Verkligen? Det skulle i så fall underminera hela varat. – Hur menar du? – Åh, jag vet inte. Ingenting är säkert längre. Att provocera är det enda som skiljer ett ögonblick från ett annat – Så tragiskt. Och meningslöst – Har man väl börjat se det meningslösa så förblindar det en. – Har du sjunkit så djupt? – Snarare har jag väl stigit alltför högt. Det ger mig svindel, och avbryter jag mig kommer jag att falla och bryta nacken. – Så du föredrar att bryta andras? – Så slagfärdigt – Nåja, jag är säker på att om man bara tar det försiktigt på nervägen så klarar man sig. Men du vågar kanske inte? – Kallar du mig feg? Det kanske stämmer, men ingen kan förstå som uppehåller sig på marken – Det rentvår ingenting – Jag vet, men skuldkänslor har jag inte råd med längre. – Du vill så gärna göra sken av att vara bottenfrusen. Tror du att det löser något? – Och själv är du oförmögen att se någon annan än dig själv, tror du att vi alla är stöpta i samma form? Ibland tror jag det själv, det erkänner jag, men samtidigt har jag svårt att finna mig själv i omgivningen. – Den oförstådde, är det du det? – Kanske det Och blodet trängde in i mina skor.

Kommentarer Av Rudqvist Sunday, September 03, 2006 kl 4:45 AM Jag ger mig inte, måste bara läsa en Lugosi till. Suggestiv som vanligt, något händer utanför mitt förstånd och jag har börjat gilla det. En gammal lärare sa till mig att en novell bara bestående av dialog var skräp. Jag höll inte med, och idag motbevisades han. Tack för läsningen! Av brunejenkins Sunday, September 03, 2006 kl 11:30 AM Riktigt bra skrivet. Annorlunda och tänkvärt. Gillade den starkt. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här