Opium kallas det och Ihop med drycken Absint och en giftig ört kan man få rätt häftiga effekter. Det gäller bara att ta rätt dos. Annars dör man.

I den andra världen, så är jag kung. Jag sitter på en tron som är magnifik. Smaragder, guld och ädelstenar täcker den. Det märkliga är att allt som händer påminner om verkligheten, fast som i en dröm och i denna värld kan man lösa världsproblemen. På bordet står en rökelse med Belladona. Den luktar gott och mystiskt. Jag sätter mig ner, blundar och försvinner till den andra världen.

Likt Alice i underlandet går jag efter stigen och så småningom delar den sig. Åt vilket håll ska jag gå. Bestämmer mig för att gå på gräsmattan mellan de två stigarna. Jag går min egen väg. En tjej med svart hår kommer mot mig. "Hej Mästare, jag heter Angel. Vad heter du?" Angel med vitt smink i ansiktet och klädd i sin väst med nitar, väntar förväntasfullt på svaret. "Jag heter Ronny, men du kan kalla mig för Helgonet. Om det är svårt att komma ihåg, så säg bara Mästare." Säger jag lugnt och sakligt till Angel. "Jag har ett problem, som du kanske kan hjälpa mig med" Undrar Angel. "Jo det är så här att när jag reste långt för att köpa en dyrbar klenod så var dörren låst och ingen var där. Vad ska jag göra? Imorgon är det försent." "Du duger som du är. Du behöver inte smycka dig med skatter". Då springer Angel iväg, men hon verkar inte riktigt övertygad. Och inte jag heller. Alla andra får ju ha det så.  Alla andra får se bra ut. Varför inte hon. Jag fortsätter över gräset och grubblar medan jag går. Jag grubblar över alla regler som finns. Både sociala och andra regler som man ska hålla sig efter. Man får inte gå klädd som man vill. Alla ska ha det lika gott ställt annars är det något fel. Folk oroar sig över varför man inte äger lika värdefulla saker som alla andra. Folket ska ha bra hälsa. Kvinnorna ska vara vackra med smäcker kropp och veta sin plats. Karlarna är det inte så noga med.

Nu har jag kommit fram till palatset. På palatset finns många torn. En fem, sex stycken. Om man tittar en stund liknar det Törnrosas slott. Jag går uppför trappan som är lång och öppnar den stora, bruna träporten. Jag går in i kammaren och byter om till en vit skjorta och svarta byxor som liknar det golfspelarna brukar ha. Jag sätter på mig kronan och den röda manteln. sedan går jag och sätter mig på tronen. En man i vitt långt hår kommer fram mot tronen. Nu kan jag inte hålla mig för skratt. Han ser ut som trollkarlen i sagan om ringen. "Nej, men Sture är du här? Jag trodde inte jag skulle träffa dig igen". "Hej Mästare, är du klar med Matrix än?" Jag tittar på Sture förvånat och säger: "Nämen, det har du frågat om förut. Det var länge sedan den blev klar. Jag har andra uppdrag nu". Jag säger till Sture att jag känner mig trött nu. Vi går och sover, så löser vi problemen imorgon. Jenny hjälper mig nog. Vill även hinna få en underskrift av riddaren, som alltid finns vid min högra sida innan hon reser till grannlandet. Är lite rädd om henne. Det finns inte så många bra kvinnliga riddare. Hon slåss som en hel karl. Riddaren på min vänstra sida, hon använder mer intellektet. Och så har vi Angel. Hon är en blandning av de båda.

Jag hinner bara vakna, efter en natt fylld med mardrömmar. Ja, jag hann äta och klä på mig mina kungliga kläder och manteln då Angel kommer springande med andan i halsen. "Nu är det kört, som du befarade så gjorde jag inbrott och tog det där. Vad skulle jag göra. Mina vänner har bestämt att hålla råd över mig och ge mig ett straff. Det är allvarligt med inbrott, men eftersom jag är din riddare blir det ett mindre allvarligt straff. Jag slipper dödsstraff." "Ta ditt straff, det är det enda du kan göra" Säger jag. "Jag har redan hört om det där. Medan jag åt frukost kom en budbärare och berättade allt. Det är en handelsresande som har berättat vad du gjort. Du får vara glad att du slipper dödsstraff. Tänk på ryktet. du kommer aldrig att få vara ifred för folk. De kommer alltid att misstänka dig när något är stulet. Detta får du leva med i flera år. Tills du blir vuxen. Vad tänker du på, du var ju så stolt över att tillhöra gruppen som inte sysslade med något kriminellt."

Nu är jag ensam igen. Det känns inte bra där uppe på tronen. Vad är det som gör att det går så dåligt för alla. För alla? Nej nu har jag identifierat mig för mycket med Angel. Det är ju bara hon det går dåligt för. När hon fått sitt straff tar hon sig antagligen i kragen. Nu har jag förmanat henne på samma sätt som en far skulle göra. Nu har hon lärt sin läxa. Det är allvarligt ändå med brott. Har hon inte varit min duktiga riddare har hon fått dödsstraff och har hon inte blivit upptäckt har hon hamnat i droger och sånt. Jag suckar och sänker huvudet. Försöket att bli positiv går dåligt, men jag måste annars känner Angel att jag inte tror på henne och då går det sämre. Mitt riktiga namn är Margaretha, eller Matte. Den ende som vet det är Sture den tvålfagre. Jag har alltid velat vara man och kung. Namnen Ronny och Helgonet använde jag när jag var mindre och ville vara grabb. Män har lättare att få igenom sin vilja. Kung är ett snepp högre. "Hallå, hur är det sover du?! Sture försöker få kontakt med mig. Han har nog försökt en stund, men jag var alldeles borta i funderingar. När jag berättat för Sture hur det ligger till föreslår han att vi går upp på det högsta berget som ligger alldeles bredvid palatset. "Det är bra att bestiga berg om man känner sig orolig och fast i grubblerier." Säger Sture.

Sagt och gjort. vi klättrar upp på det högsta berget. Jag bryr mig inte om att byta kläder. Det är bra att folk respekterar mig som kung och Mästare. Mycket av det sitter i kläderna. Det är jobbigt att bestiga berget. Stigen upp är mycket brant och mitt i backen är det frågan om att ta i mera. Så småningom når vi toppen. "Visst känns det bättre?" undrar Sture. "Här uppe känns väl ingenting farligt. Allt som förut kändes stort och svårt att lösa blir väl ingenting när man tittar ut över den vackra utsikten. Här uppifrån ser man hur långt som helst:" Jag tittar ut på den fantastiska utsikten, slappnar av och tänker på hur underbart livet är. Försöka tänka på att alla klarar sig själv. Det är inte jag som ska lösa deras bekymmer i vardagen. Gud hjälpe den som kan hjälpa sig själv. Till slut suckar jag för mig själv och säger "Nej, du Sture. Det här hjälper inte. Det har gått för långt. Vi går ner till puben istället och tar oss lite mjöd. De har stora träbägare som gör mjöden underbart god." Beslutar jag som den kung jag är. "Javisst, mästare." Säger Sture lydigt. Träbagarna på puben gör verkligen mjöden mer än underbart god. Där blir vi kvar i flera timmar och det hjälper.

"Gudrun vakna, VAKNA!", Henry skakar min axel. "Gudrun!!!, vad har hänt med dig!" säger Henry oroligt. "Har du fått en blodpropp, eller en hjärtattack!?", "Jag sa ju att det var dumt av läkaren att inte skriva ut medicin som skulle ta ner blodtrycket.

Jag vaknar till ur ruset. Henry vet inte att jag gillar att ta mig till andra världar med hjälp av Opium, Absint och en giftig ört. Det såg säkert hemskt ut. Att han inte säger något om doften, men han vet ju att jag gillar att ha igång en rökelse eller aromalampan med dofter. Henry trodde nog att jag dött. Jag vill inte att han ska få veta min hemlighet. Får försöka lugna honom. Annars försöker han säkert hindra mig att resa till den andra världen. Eller ännu värre, anmäler mig till polisen. Jag behöver det här. Jag behöver resa till den andra världen i fantasin. Det är bra för min hälsa.

SLUT