Mardrömmarnas Hjärta - del 13 > VIP story - för dig som älskar noveller och andra berättelser

Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Av Ashma :: Tuesday, August 29, 2006 :: Läst 330 ggr :: 0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Rysare, Blandat

Ashma hjälper Oktavius och tar honom till ett bibliotek.

Ashma såg på sin bror med avsmak. En sådan ynkrygg. Det var han som hade släppt ut varelserna från deras världar. Varför kom han till henne? Det var hans problem, inte hennes.

Oktavius var förtvivlad. Han visste ingenting om den ”underjordiska dimensionen” och dess världar, och nu hade han släppt ut monstren till sin egen, de levandes, dimension. Hans syster, hur kall och elak hon än var, måste väl ändå förstå att det här inte var bra för någon. Hon kunde väl hjälpa honom? Bara i det här?

Hans syster såg föraktfullt på honom, men fräste sedan:

- Jag skall hjälpa dig, men det är inte för att jag tycker om dig!

En våg av lättnad och tacksamhet sköljde över Oktavius.

- Och tacka mig inte! fräste hans syster, just som han skulle till att göra det. Följ med istället.

Oktavius syster tog honom till Mardrömmarnas Hjärta, in till ett av biblioteken.

Ashma tog ned en tjock och ytterst gammal bok från en av hyllorna. Han lade den på läsbordet och slog upp den.

- Här är det, sade Oktavius syster med sin vanliga kyla. År 1300 f.kr. skapade en okänd astrolog ”Bärnstensögat”. Det var en platta av någon sorts metall med en vacker bärnsten i mitten. På vänster sida var ett svart svärd inristat och på höger sida ett vitt. Detta förmäl sattes fast i en tunn men stark kedja och hade kraft nog att skapa korridorerna och världarna som skulle skydda de dödas och de oföddas riken.

Ashma slog ihop boken.

- Var det allt? frågade Oktavius klentroget. Står det inte var den finns att hitta?

- Nej.

Oktavius satte sig att fundera.

- Ett så kraftfullt föremål skulle knappast lämnas i de levandes dimension. Det skulle med största säkerhet bli funnet. Alltså måste det finnas i en av världarna.

- Eller någonstans i korridorerna, sade hans syster plötsligt.

Oktavius stirrade på henne.

- Vore det inte lite väl uppenbart att gömma Bärnstensögat i en av världarna? Dessutom har en del av dem två portar.

Oktavius sken upp.

- Så det finns även inre korridorer?

Hans syster besvärade sig inte med att svara honom.

- Då vet vi ungefär vart vi skall leta, sade Oktavius. Men jag har inga vapen och kan knappast vara till någon nytta.

- Jag skall ge dig ett vapen.

Oktavius såg förvånat på sin syster.

- Följ med.

Oktavius följde Ashma ut från biblioteket, genom korridoren och ned för trappan. Oktavius tyckte inte om hur högt trappan ekade. Sedan svängde hans syster plötsligt in i korridoren till vänster. Oktavius gick så nära henne han vågade. Sedan försvann plötsligt facklorna och Oktavius kände sin systers hand sluta sig i ett omilt grepp runt hans arm.

Efter att ha gått i vad som kändes för Oktavius kändes som en evighet, hörde han hur hans syster öppnade en dörr. Innanför den fanns ett runt rum vars tak Oktavius misstänkte var taket till ett de många tornen. Där brann facklor runt rummet och i mitten fanns en upphöjning i flera steg. På den stod en stor sten med att svart svärd nedstucket i.

- Dödens svarta svärd, sade Ashma medan hon drog ut vapnet ur stenen. Det är smitt utav massivaste mörker.

Hon gav Oktavius svärdet. Det var lättare än ett vanligt svärd, men Oktavius misstänkte att det var både bättre och skarpare än något svärd som någonsin kunde smidas av en levande.

- Tacka mig inte, sade hans syster kyligt. Jag kommer att ta tillbaka det.

Kommentarer

För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här