Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Mardrömmen Av Bcca_ :: Sunday, September 03, 2006 :: Läst 373 ggr :: 4 kommentarer :: :: Genre: Rysare Använd din fantasi när du läser novellen, den är nämligen skriven i du-form. Du är en 17-årig kille som får gör det värsta misstaget i ditt liv! Mardrömmen Denna novell är lite speciell. Den är skriven i Du – form och huvudpersonen är… ja, just det: du! Du får leva dig in i huvudpersonens liv så mycket du kan. I denna berättelse är du en 17-årig kille som heter Marcus. Du går på S:t Görans gymnasium i Göteborg (påhittat). Du bor i en förort som heter Utby (finns på riktigt) med din mamma, pappa och två äldre bröder. Du lever ett ganska alldagligt liv tills du en dag får kontakt med någon på en chattsida. Trött sätter du dig upp i sängen. Du gnider bort sömnen ur ögonen med handen och sträcker länge på dig. Långsamt tar du bort det varma täcket och sätter ner fötterna på det iskalla golvet. – Usch, vad kallt! Var är mina tofflor? Säger du ilsket, det är inget bra sätt att vakna och bli kall. Tillslut har du hittat dina tofflor och kan gå och äta frukost, så att du inte ska bli sen till skolan. Du tittar på klockan och inser att du kommer att bli sen, om du inte skyndar dig. Så du äter fort upp ostmackan och ska precis gå när mamma ropar. - Marcus! Ska du inte äta mer? Du kommer inte att orka med skolan ända fram till lunch annars! Säger mamma Inga oroligt. - Jodå, jag orkar! Jag hinner inte prata nu, jag måste iväg till skolan så att jag inte kommer för sent! Ropar du tillbaka och stänger igen ytterdörren med en smäll. - Tjena, Marcus! Hur är läget? Du ser stressad ut. - Tja, Tobbe. Det är lugnt, fick lite bråttom imorse, bara. Svarar du trött. Lektionerna innan lunch går så långsamt. Du ångrar att du inte tog med dig en extra macka. När lunchen är slut får du reda på att du har håltimme från franskan. Inte går det någon buss till Utby den här tiden på dagen. - Skit, utbrister du, jag orkar inte hänga här i skolan så länge. - Häng med ut på stan då, vi har ju extra lång lunch idag med. - Nej, det har jag ingen lust med. Jag drar till skolbiblioteket och surfar på datorerna där. Tobbe nickar och går därifrån. Inne i biblioteket är det alldeles tyst… och tomt. Du ser inte ens till skolbibliotekarien. Det bryr du dig inte om och går till mediateket. Där inne sätter du dig vid närmsta dator och går in på chatten. Det står att du ska hitta på ett nickname. ”Okej, vad ska jag heta då. Jag vet!” Tänker du och skriver in ditt nickname: bad_boy… Väl inne på chatten där alla kan se vad man skriver gör du inget, du läser vad de andra skriver. Da_Girl: Asså jag fattar inte varför ingen vill prata? Finns det ingen seriös här eller är alla dumma i huvet?? JaRule: Håll käften! Du är dum i huvet om du säger att jag är det! Vitsippan: I min lilla, lilla värld av blommor… kan jag vila en kort sekund… JaRule: TÖNT! Uttråkad läser du allt de skriver. Du tänker logga ut från chatten när ”Nydushad” kommer in på chatten. Nydushad: Finns det någon snygg brud här inne som man kan mysa med? Ingen bryr sig om frågan och fortsätter sina meningslösa diskussioner. Du får plötsligt en idé, ganska elak, men desto roligare. Man kan klicka på personens namn och det kommer upp en ny ruta där man kan prata privat. Du loggar ut ur chatten och loggar in igen, med ett nytt namn: Bad_girl När du sedan loggar in igen kommer det genast upp en mindre ruta, där man kan prata enskilt med en person. Överst på rutan står namnet på den som ville snacka: Nyduschad. Nydushad: Hej stumpan, vill du mysa med mig? Bad_girl: Ja, visst kan jag göra det. Nydushad: Hur ser du ut? Bad_girl: Jag har på mig ett sexigt linne, men jag har ingen BH under, skriver du samtidigt som du skrattar elakt. Nydushad: Oh… grr. Ni fortsätter att prata, om ålder och vad ni heter. Han frågar vilken skola du går på, du svarar sanningsenligt att du går på St Görans gymnasium i… där kommer frågan du velat undvika. Men tillslut skriver du Göteborg, för det är en stor stad och om det skulle vara någon psykopat du skriver med kan han aldrig komma åt dig. Efter flera veckor frågar Gustav, som han sagt att han heter, att han vill träffa dig. Du känner genast kalla kårar ila längs ryggraden. Du kan inte träffa honom, han skulle bli rasande om han fick reda på vem du egentligen är. Då ringer telefonen, en man presenterar sig som Gustav Karlsson. Åter igen ilar de kalla kårarna längs ryggraden och du ryser till. ”Hur fick han tag på mitt hemnummer?” - Ursäkta, säger Gustav, jag skulle vilja prata med Sandra. - Det finns…, det var nära att du försade dig och berättade att det inte bodde någon Sandra där. Men du harklar dig och svarar att hon inte är hemma. - Jaha, det var konstigt, vi skulle träffas senare idag. Säger Gustav igen. Får man fråga vem du är? - Jag är hennes… bror. Men hon är som sagt inte hemma nu, men jag säger att du har ringt. - Ja, gör så. Det blir bra. Kallsvettig lägger du försiktigt på telefonen i hållaren. Vad ska du göra nu? Du bestämmer dig för att kontakta Gustav om en timme. En timme senare går du in på chatten, Gustav är inne. Han börjar genast prata med dig om att han måste se dig senare samma dag. Du skriver att du inte kan se honom idag eller den här veckan. Nydushad: Men… jag ville ju se dig idag. Jag kommer över ikväll vid åttatiden. Bad_girl: Nej, det kan du inte göra, och förresten så vet du inte ens vart i Göteborg jag bor. Nydushad: Det kan jag väl kolla upp… Du försöker övertyga honom om att det inte är någon bra idé, men han är envis. Nydushad: Men jag svänger förbi runt åtta då… Bad_girl: Haha, visst, gör det du om du kan hitta mig. Du stänger av datorn, något illa till mods. Du slår bort alla tankar och inser att det är så gott som omöjligt att han hittar dig. Förresten så har du ljugit något om var du bor, han tror att du bor mitt i Göteborg och inte i stadens utkant. Tröstad av dina egna tankar går du in i köket och öppnar kylskåpet för att se om det finns något att äta. Med en suck letar du efter mat som är någorlunda ätbar, men du hittar ingenting du vill ha och ringer efter en pizza. När du sitter vid köksbordet tittar du förstrött på klockan. Du hajar till när du ser vad klockan är, halv åtta. Genast drar knuten i magen åt sig och blir så hård att du inte kan andas. Tänk om han kommer! Tänk om han faktiskt kommer, att det inte var ett dåligt skämt! Ännu en gång slår du bort alla tankar genom att sätta dig i soffan framför TV: n och titta på ett dåligt program. Du hoppar till när det plötsligt ringer på dörren. Du skruvar ner volymen på TV: n och reser dig långsamt. Det fortsätter att ringa och du skrattar, skrattar åt att du blir så rädd åt ingenting. Det är såklart pizzabudet som står där utanför, du ringde efter en pizza för inte så länge sen. Du går förbi köket och ut i hallen för att öppna dörren, men du kollade aldrig på klockan. Klockan är exakt åtta. När du öppnar dörren står det en man där, men du andas ut när du ser pizzakartongen han håller i sin hand. När han ger dig den räcker du honom pengarna men han vill inte ta emot dem. - Hallå, du måste ta emot pengar för pizzan, jag vill inte köpa på kredit! Säger du men du stelnar till när hans namnskylt blottas: Gustav Karlsson. - Jag vet att det är du som är Sandra, du har lurat mig. Det ska du få ångra av djupet från ditt hjärta. Av: Rebecca Lannge den 12-13 februari 2006.

Kommentarer Av LarsCarlberg Friday, September 08, 2006 kl 2:14 PM Jag gillar novellen i sig, även om perspektivet ur andra person singular kanske känns lite påklistrat, speciellt med den utförliga "manualen" för hur man skall läsa texten. Det är nog bättre att lita på att läsaren upptäcker läget själv :-). Hmm... det hade varit rätt kul att få se mer av deras chat-diskussioner också. Kan tänka mig en hel del dråpliga situationer kunnat uppstå, hehe... Tack för läsningen! /Carlberg Av Rudqvist Saturday, September 09, 2006 kl 5:33 PM Även om jag gillar tanken med att skriva en novell i du-form så passade det verkligen inte in här. Novellen i sig är något ojämn och lämnar alldeles för mycket ouppklarat. Ganska självklart om det nu var en mardröm men inte ens det får man veta. Av anelik00 Wednesday, September 13, 2006 kl 10:46 PM Intressant sätt att skriva. Har inte tänkt på att man kan skriva i du form. Skulle tro att man måste läsa texten många gånger för att känna att man själv är med i berättelsen. Då blir det säkert kanon. Av minni Tuesday, September 19, 2006 kl 3:45 PM Mycket bra skrivet. Man blev lite rädd när man läste den faktiskt. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här