Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Det stora, svarta hålet Av Bcca_ :: Monday, September 11, 2006 :: Läst 321 ggr :: 4 kommentarer :: :: Genre: Drama Den unga kvinnans liv hänger på en skörd tråd, hon är desperat och ser bara en enda utväg... Det stora, svarta hålet Långsamt sjunker hon ihop till en hög på golvet. Hon sätter sig upp mot väggen, nedför hennes kinder rinner bittra och ångestfyllda tårar. Vart hon än ser sig om i rummet ser hon bara möjligheter till att ta sitt liv. Hon reser sig upp och går fram till fönstret. ”Det är bara fyra våningar… men det måste väl vara tillräckligt för att man ska dö av det”, tänker hon samtidigt som hon öppnar fönstret. Hon lutar sig långt ut när hon ångrar sig och snabbt drar sig tillbaka. Hon är alldeles för feg för att våga hoppa, det bannar hon sig för. Om hon var så modig som hon vill vara skulle hon kasta sig ut framför ett tåg, hänga sig, hoppa ut genom fönstret eller till och med skära av pulsådern. Att skära bort sig från livet skulle ha varit det enda alternativet, om det inte var så att hon är fruktansvärt rädd för blod. Hon går in i det lilla badrummet och öppnar skåpet. Där ser hon rakhyveln ligga på hyllan, den som kan rädda henne från livet. Hon tar den i sin kalla hand, smeker det sylvassa bladet med fingret och ler ett skrämt leende. Hon vet vad hon ska göra, trots att det gör henne otroligt rädd tänker hon på hur underbart det kommer att bli att inte leva mer. När hon är död kommer hon inte längre att behöva uthärda blickarna hon får av människorna på stan. Hon kommer aldrig mer att se barnen stirra efter henne, trots att hon innerst inne vet att de små inte vill henne något ont. Många gånger har hon funderat på vad det kan vara som gör att människors blickar dras till henne. När hon stänger skåpet med den trasiga spegeln på dess utsida kan hon i skärvorna se sitt ansikte, och det hon ser gör henne rädd. Hennes mun är blek och död, de insjunkna kinderna har ingen färg, och det värsta av allt är att hennes ögon! De utstrålar rädsla och ensamhet. Hon sätter handen för munnen för att kväva sitt skrik. Hon kastar iväg rakhyveln och bryter ihop, i en strid ström rinner tårarna nedför hennes kinder och vidare nedför hennes hals. Hon är panikslagen, hon vet inte vad hon ska ta sig till! Hon är en värdelös människa som inte förtjänar att leva på denna jord, och hon är inte ens kapabel till att ta sitt liv, vilket ändå skulle vara bäst, så att de andra människorna slipper se henne! Tiden rinner iväg och hon vet inte hur länge hon har legat på badrumsgolvet. När hon reser sig upp och går ut därifrån ser hon att det är natt, endast gatulamporna lyser. I lägenheten är det mörkt och tyst. Hon får plötsligt syn på något i ögonvrån, när hon vänder sig om står där en man. Hon blir själv förvånad över sin reaktion, för hon blir inte rädd, hon går fram till mannen. Hon ser på honom, han ser på henne. Det är någonting annorlunda med hans utseende, han lyser av kärlek och förlåtelse. Då börjar han tala till henne: ”Jag vet att du är rädd”, säger han. Hon nickar bara. ”Ta min hand så tar jag dig bort härifrån, till en underbar plats där du aldrig mer kommer att känna någon rädsla.” Han sträcker fram sin hand mot henne, hon lägger märke till ett sår mannen har mitt i handen, som att den hade blivit genomborrad av någonting. Mannen ser på henne och sedan på sin hand, men han drar inte undan den. ”Det gjorde jag för dig, du är förlåten.” Hon ser på hans hand, sedan ser hon honom djupt i ögonen, hon tar ett djupt andetag. Sedan tar hon hans hand. /Rebecca den 11 september 2006

Kommentarer Av Bcca_ Wednesday, September 13, 2006 kl 9:55 PM Kommentera gärna min novell, så att jag kan ta emot kritiken och tänka på det till nästa gång jag skriver en novell! Tack! / Rebecca ps, man var tvungen att fylla i betyg. Jag tycker inte att min novell är så dålig som en 1:a, tog det bara för att kunna skriva kommentaren ds Av Backman Thursday, September 14, 2006 kl 9:17 AM Jag gillar den och jag tycker att man kan känna hennes smärta. Jag gillar hennes kamp mellan viljan att ta sitt liv och rädslan för att göra det. En annan sak är att du inte backar för att löpa linan fullt ut, eftersom en viss "kändis" dyker upp i slutet, och det gillar jag. Det känns lite osvenskt att våga nämna/använda religiösa inslag. Av Rudqvist Friday, September 15, 2006 kl 8:28 PM Håller verkligen med om att det var ett intressant drag att slänga in religion. Mer sånt hade varit toppen, dock utan att det blev för övernaturligt. Var dock inte övertygad av strukturen på novellen. Lite ojämn i kvalitet. Av trinen Tuesday, September 26, 2006 kl 3:14 PM En del av dina beskrivningar var väldigt målande. T ex den där hon ser sitt ansikte i rakbladet. Men jag skulle vilja veta mer om varför hon är så angelägen att ta sitt liv. PS. Jag läste din presentation. Jag är yngre: födelsedag i december :] Tack för läsningen! Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här