Så skriver du en bra följetong (del 2) > VIP story - för dig som älskar noveller och andra berättelser

Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Av solve :: Sunday, September 17, 2006 :: Läst 1341 ggr :: 0 kommentarer :: Genre: Berättarskolan

Cliffhangers är en viktig ingrediens i en framgångsrik följetong. Det finns två olika sätt att gå tillväga när man skriver en följetong. I det här avsnittet av Berättarskolan så kommer vi att belysa båda dessa.

När man bestämmer sig för att skriva en följetong finns det två huvudspår.
Det ena är en oändlig följetong där man följer en eller flera personer under en väldigt lång tid och det händer saker hela tiden utan att det egentligen finns ett slut på berättelsen. Man skulle kunna jämföra detta med tv-serier som pågår under ett stort antal säsonger. Förarbetet till en sådan följetong består oftast i att man skapar ett antal huvudpersoner och beskriver dessa noga, exempelvis deras bakgrund och egenskaper, innan man börjar skriva själva berättelsen.
Det andra spåret är en story som utspelar sig under ett begränsat antal avsnitt och längdmässigt hamnar mellan novellen och romanen. Att skriva en sådan berättelse underlättas av att man redan innan man skrivit första avsnittet sätter sig ner och gör en tidslinje, skriver ner i stora drag vad som ska hända under hela berättelsen fram till slutet.
Ett sätt att göra detta är att sammanfatta varje kapitel/avsnitt med max 10 rader. Om vi tänker oss en väldigt kort följetong på bara fyra avsnitt så skulle det kunna se ut så här.

1. Det nya hemmet
Familjen anländer till sitt nya hus. Utforskar omgivningarna. De träffar de nya grannarna Peter och Johan som lever tillsammans med Julia som är dotter till Peter. (Lisa, 8 år, har aldrig tidigare träffat någon som är homosexuell och hon bubblar av frågor). Cliffhanger: Lisa får se de båda kyssas.

2. Grannarna
Lisa lär känna Peter och Johan. Mamma Stina är inte helt nöjd med det eftersom hon själv har en något fördomsfull bild och dessutom anser att ett barn ska växa upp med en förälder av varje kön. Laddad diskussion i hemmet på kvällen. Cliffhanger: Stina vill inte att Lisa ska leka med Julia och förbjuder henne att gå över.

3. Försvunna
På morgonen är Lisa borta. Stina tvingas gå över till grannarna som upptäcker att även Julia är försvunnen. Den första reaktionen är ilska, men samtidigt börjar de tillsammans istället leta efter flickorna. De hittar en sko i utkanten av en stor skog alldeles i närheten av de båda husen och beger sig in i skogen tillsammans för att leta. Cliffhanger: en av de vuxna säger ”det var minusgrader inatt, jag hoppas att de inte sovit utomhus”

4. Upphittandet
De letar och letar, till sist ringer mobiltelefonen och det är en kvinna som har hittat de två sovande barnen i sin ladugård. Flickorna hade gått vilse men lyckats hitta en dörr som stod olåst och krupit in och lagt sig i halmen. Lyckligt slut då alla inser att barnen ska få välja sina egna vänner etc…

När man skriver den här typen av anteckningar så ska man försöka vara kortfattad men samtidigt få med idéer och detaljer som man kommer på. Samtidigt ger det en bra överblick över berättelsen och du märker om det är tillräckligt engagerande och hänger ihop ordentligt. Behövs det fler scener eller avsnitt? Du kan även göra en separat rollista för att hålla reda på vilka karaktärer den ska innehålla, framför allt om du skriver längre följetonger.
I nästa steg använder man dessa anteckningar för att skriva ett avsnitt på runt 10 000 tecken (en rätt bra längd på ett avsnitt, blir det längre kan det vara idé att bryta ner det i två avsnitt istället) som avslutas med en rejäl cliffhanger.

Cliffhanger (eng. klipphängare)
En spännande sekvens i en film, TV-serie e.dyl. som lämnas oförlöst medan något annat händer, reklam visas eller berättelsen tar en paus. Termen kommer ursprungligen från följetongs-filmerna från 1920- och 1930-talets Hollywood, där hjälten ofta hamnade i fara när det var dags för aktskifte. (Källa Wikipedia)

Allra bäst är cliffhangers där någon av huvudpersonerna befinner sig i fara eller en obekväm situation så att läsaren nästan känner ett obehag eller en oro. Det klassiska är förstås någon som halkar och ramlar men i sista stund får grepp om en gren och blir hängande i luften över ett klippstup.
Men det kan handla om mycket enklare saker som att det ringer på dörren och ”när Johan öppnade ytterdörren och stirrade på personen som stod där ute blev han alldeles kall i kroppen” eller ett brev som öppnas, en telefon som ringer.
Enkelt uttryckt så ska ett avsnitt sluta precis där du – om du vore läsaren och inte författaren – inte vill att det ska sluta. Du vill ju veta hur det går, en cliffhanger ger dig ett ”Fortsättning följer” precis när det är som mest spännande eller intressant.

Ett annat gott råd när du vill börja skriva följetonger är att börja i liten skala, en berättelse i tre delar är en bra start. Då blir den grova indelningen: 1. Inledning, 2. Fortsatt uppbyggnad, 3. Final och slut.
Ju längre följetong, desto större förväntningar på slutet. En lång berättelse som mynnar ut i ingenting resulterar sannolikt i en besviken läsare. Om du nu inte tänkt dig en evighetsstory där det endast handlar om att orka fortsätta skriva nya avsnitt och hitta på nya äventyr åt din huvudperson.

Lycka till med dina följetonger!

Kommentarer

För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här