Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Romans på Hampe Av Bcca_ :: Sunday, September 17, 2006 :: Läst 343 ggr :: 3 kommentarer :: :: Genre: Kärlek En tjej och en kille möts på ett sommarläger och blir kära i varandra! Romans på Hampe Liza: Jag står och väntar på en speciell person vid björken bredvid stranden. Jag är på ett sommarläger, Hampe kallas det. Snart ska han komma. - Tja! Kul att du kommer! Jag trodde nästan inte att du skulle komma. Säger jag glatt. - Såklart att jag kommer. Svarar han, min Hampus. Vad tror du om mig, Liza? - Jag vet inte, eller, jag visste inte. Men nu vet jag. Att du kommer alltså. Svarade jag. Vi skulle gå ut till Kärleksudden. Klockan var 22.43, det skulle ta ungefär 20 minuter att gå dit. Man går genom en skog. Det finns en bred stig att gå på. - Ska vi gå då? Frågar Hampus. - Ja. Så vi börjar att gå… Hampus är äldre än mig, 1 år äldre. Jag är 15, han är 17, han har nyss fyllt. Vi går tätt intill varandra. Han håller sina armar ut med sidorna. Jag tar tag om hans arm. Han håller om min. Vi går armkrok, Hampus och jag... tätt intill varandra i sommarnatten. - Har du varit på Kärleksudden förut? Frågar Hampus. - Ja, har du? Frågar jag. - Ja. Vi går under tystnad. Men fast vi inte säger något så känner jag hur det pirrar till i kroppen då och då. Han är lång, min Hampus, 1.78… Undrar om han gillar mig lika mycket som jag gillar honom. Han är så snygg! Jag är galen i hans bruna ögon, och jag kan aldrig se mig mätt på hans lika bruna hår. Snygga kläder har han också. – Vad tänker du på? Frågar Hampus nyfiket. - Eh… säger jag svävande. Jag tänker faktiskt på dig. säger jag sen ärligt. - Jaså…? Han låter uppriktigt nyfiken. Vad tänker du om mig då? - Jag tänker på det finaste på ditt utseende. - Vad är det då? Han låter ännu mer nyfiken. - Dina ögon. Jag älskar dina bruna ögon. - Jaså du. Jag har aldrig tänkt på att tjejer tänder på det. Säger han och flinar. - Haha. Jo, jag gör det! Jag skrattar mer. Du… är det här liksom en… - En vaddå? Avbryter Hampus mig. - En dejt? - Ja. Det här en dejt. Jag tycker det i alla fall. Sen säger jag inget mer. Vi är snart framme. Han går lite närmre mig efter det jag sa. Jag känner hur jag blir ännu mer pirrig. Vi är framme. Vi sa inget mer, utan gick bara och njöt av att vara varandra så nära. Vi står framför de 2 stora stenarna längst ut på udden, invid kohagen. Stenarna ligger i vattnet. Man kan gå fram till den första stenen med hjälp av småstenar. Vi går upp på den första stenen. Därefter går Hampus först upp på den stora stenen, där vi ska sitta. - Ska jag hjälpa dig? Frågar han artigt. - Ja. Säger jag och ler. Han hjälper mig upp. Sen sätter vi oss så att vi ser bort mot horisonten. - Så vacker. Säger Hampus efter ett tag. - Ja, ser du på det där molnet? Det är rosa, gult, rött och blått! - Nej. Jag menar inte det. Jag menar dig. - Va? Jag vänder mig mot honom och ser rakt in i ett par bruna ögon, som tittar intensivt på mig. Jag känner hur jag börja rodna. Vad ska jag säga nu? Jag behöver inte fundera ut något att säga, för Hampus böjer sig mot mig och kysser mig. Jag besvarar såklart hans kyss, men jag känner mig lite dum. Att jag inte fattade att han menade mig, och inte några moln! Vi avbryter. Han tittar på mig. Jag tittar på han. - Jag älskar dig. Säger jag och kan inte se mig mätt på hans underbara ögon! - Och jag älskar dig. Säger han. Efter ett tag frågar han: - Vart bor du? - Jag bor i Örebro. Det ligger bara 1 ½ mil härifrån. - Jaha! Jag bor bara några kilometer härifrån, nästan en mil. Och jag bor åt Örebro – hållet. - Vad bra! Då kan vi ju träffas när det här lägret är slut! Vilken tur, för att jag skulle aldrig kunna vänta så länge som till nästa år för att få träffa dig igen! ”Vilken tur att han bor så nära” tänker jag. - Ja. Det är det verkligen. Nu är det jag som tar mod till mig och kysser honom. Denna gång kysser vi varandra mycket längre. Jag lägger min hand runt hans nacke. Han håller om mig, det pirrar något så otroligt i min kropp. Jag känner med hela kroppen hur mycket jag älskar honom. Hampus: Hur mycket kan man älska en person? Jag känner att jag blir alldeles svag, som kokt spaghetti, när jag kysser Liza. Jag fattar inte hur jag vågade ta första steget och kyssa henne! Hon måste tycka att jag var knäpp när jag stirrade på henne så mycket! Hm… men egentligen kan hon ju inte ha tyckt det. Eftersom hon besvarade min kyss. Okej, nu gäller det! Nu öppnar jag min mun lite… samtidigt tänker jag: Men du, vad håller du på med! Vi är ju på läger. Och så sitter jag här och hånglar nästan med henne! Men Liza öppnar sin mun lite också. Okej. Var är tungan då? Liza: Va? Han öppnar ju sin mun! Då gör jag också det, annars blir det pinsamt för Hampus… Men jag känner mig faktiskt inte tvingad till det, jag skulle ha gjort det om jag hade vågat. Vi har kysst varandra jätte länge nu! Men inget varar för evigt. Och nu måste jag sluta, annars kommer jag att få träningsverk i käkarna imorgon! Hampus: Det är ju helt otroligt! Jag har aldrig varit så här kär i hela mitt liv förut! Kan man verkligen vara så HÄR kär? Jag kan inte sluta att kolla på Liza, denna underbara människa! Ska jag kanske kyssa henne igen? Nja… det var ju hon som slutade. Hon vill nog ha en paus. Liza: - Hampus… - Ja, Liza? - Jag har aldrig kyss någon så här länge. Säger jag. Så glad man blir när man kysst någon, Hampus! Jag visste att man blir glad, för att det är något som sätter fart på adrenalinet och hormonerna. Men att man blir så här glad, det visste jag inte! - Haha! Nä, det visste inte jag heller! Hampus skrattar. Han är ju söt hela tiden. När han skrattar också! Fy så gullig han är! Att jag har kunnat leva utan honom i alla dessa år! Nu börjar jag bli trött. Vad är klockan? Oj, Klockan är 01.32! Hampus: Liza kollar på klockan. Vill hon tillbaka? Det är ju så mysigt att sitta här med henne! Jaja. Jag känner mig lite trött. - Vill du gå tillbaka? Liza ser förvånad ut. Vaddå? Vaddå gå tillbaka? Ungefär så ser hon ut. Hampus ler. - Vill du gå tillbaka? - Nej, varför skulle jag vilja det? - Du kollade på klockan. Vad är klockan egentligen, Liza? - Hon är 01. 32… nej 01.33. Liza ler, denna underbara människa! Jag älskar henne så mycket! Men om hon är trött så ska vi nog gå tillbaka. Jag är också lite trött. - Ska vi gå tillbaka? - Ja… det kan vi väl. Jag är trött. - Okej. Ska vi gå nu, eller om en liten stund? Några minuter eller så? - Vi kan gå nu, men vi kan ju gå extra sakta. Liza ler igen. Hennes leende är så fint. Man ser den övre tandraden, en massa vita tänder. - Ja. Det gör vi. Och så går de iväg. De hoppar ner från den stora stenen, på den lilla stenen. Sen börjar de gå igenom skogen. Det är mycket mörkare nu än vad det var när de gick hit. Skogen är svart. De går tätt intill varandra. Är båda lite rädda kanske? Liza: Bröööööööl! - HJÄLP! VAD VAR DET? - Det var en tjur, Liza. Ingen fara. - Åh, fy vad rädd jag blev. De där tjurarna borde vara instängda nu! - Det är ingen fara Liza. Säger Hampus lugnande. - Okej, jag vet. Men det var läskigt ändå. Jag undrar om Hampus också är rädd? Han hoppade till när tjuren bölade, men han skrek inte. Äh, jag struntar i det. Om han är lite rädd kanske han vill spela lite ”hjälte”, och då kommer han att gå nära mig. Det är sista dagen här på Hampe imorgon. Och vi har bara varit med varandra ikväll! Jag har spanat efter honom hela veckan, men det var ju först igår som jag frågade om vi skulle gå ut på udden idag. Det här är sista natten. Då får man vara uppe hur länge man vill. Annars var man ju tvungen att vara tyst klockan 01.00…jag vill ju vara med Hampus hela natten. Jag vill inte gå och lägga mig nu, fast jag är trött! - Hampus? - Vad är det? Frågar Hampus. - Kan vi inte göra något? Stanna, vi kan väl stå still när vi pratar? - Visst, men vaddå? Ska vi gå tillbaka till stenen? Hampus flinar. Han gillade det visst väldigt mycket. Men det gjorde ju jag också. - Nej. Kan vi inte…bada! - Bada nu? Klockan är ju nästan två! - Ja, men det är ju sista natten. Då får man vara uppe hur länga man vill. Har du glömt det? - Ja…just det! Men jag har inga badbyxor! Och du har väl knappast tagit med din bikini eller baddräkt? - Nej. Men vi har väl underkläder på oss! Jag kan bada i mina trosor och i min bh, och du kan väl bada i dina kalsonger? Svårare än så är det väl inte? - Nej, det är det inte. Men när vi går upp. Ska vi då…ja, du vet…ta av oss kläderna då? - Nej. Vi kan behålla dem på, och ta på oss torra kläder när vi går tillbaka! Det är ju inte kallt ute. Vad säger du, min snygging? Hampus ser lite generad ut när jag sa snygging. Har han inte fattat än att han är snygg? Men tänk om han inte vill bada med mig. Han verkade ju tveksam. Jag hoppas inte att han säger nej. Men om han gör det då…? - Visst. Det gör vi. Vad sa han? Han sa JA! Yes! Vilken tur! - Okej Hampus. Var ska vi bada? Ska vi bada vid den stora badplatsen? - Jag vet inte. Där är ju fortfarande folk där efter kvällsmötet vid stranden. Finns det inte nåt ställe vi kan bada på här? På udden? - Jo. Det finns det. Det finns ju en ”badplats” vid stenarna, där vi satt. - Vi kan väl gå tillbaka dit! Det blir väl jättebra! - Jo… men vi hade TUR att det inte kom dit några ikväll. Och jag vet inte om jag har lust att visa upp mig i mina underkläder... Men längre fram här finns en gammal båtplats. Där går det att gå ut i vattnet, men det är ingen fin botten. - Det kör vi på! De går mot båtplatsen. Där står de och ser på den ganska stora öppningen i skogen. De går fram mot vattnet. Hampus känner på vattnet. Det är ljummet. Rätt skönt. Hampus tar av sig sina skor. Hampus: Nu är skorna av. Sen strumporna… sådär! Liza har också tagit av sig skorna. Ska jag säga något? Det är ju så tyst. - Det var skönt i vattnet. - Åh, så bra. Men det är kallt i luften, - Ja, men då kommer det att kännas som att det är varmare i vattnet. En inbillning, men i alla fall. - Ja. Nu blir jag kall om magen! Säger Liza. Liza: Han kollar på mig. Ja, där på marken ligger min tröja. Jag står ju här i bh! Nu måste jag ta av mig byxorna. Oh, kallt! Jag fryser! Så! Nu är jag klar. Hampus har bara sina byxor kvar. Hampus: Vad vacker hon är. Hon ser inte bara bra ut i ansiktet. Men jag ska inte kolla. Inte så mycket i alla fall. Nu går hon i vattnet. - Hampus, det är kallt! - Är det? Men vi ska väl bada ändå? - Ja, det ska vi. Det är kallt men man vänjer sig. Svarar Liza. Okej. Nu går jag också i. - Åh! Tjena vad kallt! - Ja, jag sa ju det! Liza har fått gåshud. Vi måste springa i. Det går ju så sakta! - Vi springer istället! - Ska vi det? - Ja! Annars hinner ju hela natten gå! O! Så kallt, så kallt! Liza har redan doppat kroppen. Nu blöter hon håret också. - Kom igen, Hampus! Doppa dig! - Okej! Det sticker nästan i huvudet. Så kallt är det! Fast det är skönare för fötterna. De har vant sig. - Vi simmar ut, Liza! Liza kommer efter mig. Hon är snabb. - Kom hit om du törs! Liza skrattar. - Det gör jag nog allt. Liza simmar på stället. - Okej. Nu är jag framme! - Kom närmre. Vad ska hon göra? Hon kanske ska kyssa mig? Och det gör hon ju! - Hampus, jag gillar dig väldigt mycket. Jag gillar dig så mycket att jag älskar dig! Liza skrattar. - Vad tror du att jag gör då? Nu skrattar Liza igen. Och båda vet att de alltid kommer att ha en speciell plats för varandra i deras hjärtan. När lägret är slut säger de hej då till varandra. Sedan ses de många gånger under det följande året. Minst en gång i veckan. Och båda vet att det kommer bo tillsammans i en hel vecka. Om ett år. På nästa Hampeläger. Av: Rebecca Lannge den 5 september 2004

Kommentarer Av Ewy_Ylle Monday, September 18, 2006 kl 5:49 PM bra novell. En röd tråd genom hela berättelsen de får du plus för. Vad romantiskt. tänk om alla killar vore likla fina som honom ? tihi nä men tack för en bra läsning Av Fiyun Friday, September 22, 2006 kl 10:28 AM Om det inte vore för att det var en kort novell skulle jag be dig att inte använda perspektivbyte så ofta som du gör. Vissa subjektiva beskrivningar kunde bli utbytta mot objektiva sådana. Flödet verkar fungera ganska bra för ett par scener. Mitt betyg: 3.7 Av trinen Thursday, September 28, 2006 kl 11:41 AM Du skriver fint och medryckande, det är inte svårt att måla upp platserna du beskriver. Men jag väntade för gäves på nån slags vändning i handlingen. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här