 |
 |
|
|
|
|
| Existens, del 1 |
|
Av Lugosi :: Monday, September 25, 2006 :: Läst 303 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Drama
|
En brokig samling hyresgäster tvingas att samarbeta när omständigheterna på ett groteskt sätt plötsligt ställs på huvudet. Jonathan utses till ledare men vem kan lita på vem, och vad har orsakat att denna oförmodade förintelse plötsligt har blivit en fasansfull realitet?
Jag bor högst upp i huset, låt mig få beskriva mina grannar!
Jo, låt mig få göra det!
På första våningen lever en äldre herre som tidigare arbetade någonstans utanför staden. Nu har han gått i pension. Jag möter honom ibland i affären. Vi hälsar, men jag vet inte riktigt vad han heter. Han har en hund.
På första våningen bor dessutom en annan äldre herre, han har också gått i pension och bär alltid en svart hatt med vida brätten.
Nej, jag driver bara med er. De är naturligtvis en och samma person.
Sedan, på andra våningen, kan man också finna ett medelålders par, barnlösa. Hon bär stora koftor och han röker cigaretter på balkongen. Han ser ut som en räv, även om han är mänsklig naturligtvis.
Nej, han har svans.
Nej, jag skojade bara.
På tredje våningen bor en filosofilektor. Han säger alltid att han är lektor, han skojar självfallet, han med. ”Lever vi?” brukar han fråga, säga, fråga.
Det gör vi, allihop. Det är farligt att bli för djup.
Pang.
Alla har vi balkonger ut mot gården. ”Där leker paret Henrikssons barn” brukar vi säga till varandra, paret Henriksson är alltså paret på andra våningen.
Huset har fler våningar än någon kan räkna till, jag brukar försöka men det är som att räkna stjärnorna! Man måste alltså använda hissen (haha)
Nej allvarligt talat, man måste använda hissen.
Solen sken idag. Härligt.
Mannen på den tjugofjärde våningen har en så lång näsa att han inte kommer ut. Vi måste mata honom med en slang genom brevlådan och vi stoppar alltid ner massor av oätbara saker för att skoja med honom. Råolja, pappershanddukar.
Nej, jag skojar bara med er, huset finns inte. Det var bara en dröm.
Nej, det skulle väl ha varit tråkigt?
Jag bor högst upp.
Jag är på gott humör idag.
Det är ingen dröm. Jag vet inte varför jag sade det. Förlåt mig. Vi lever, allihop.
På femtonde våningen bor en ensam kvinna som brukar försöka ta trapporna varje dag. Hon har försvunnit någonstans i gångarna, trapporna, trapporna, gångarna.
Hon var väl rädd för hissen som är alldeles ny och gnistrar så att man får ont i ögonen.
På den trettionde våningen lever bara pasteller.
Och först på den femtiotredje en konstnär ifrån Schweiz. Vi kallar honom ”Gökuret”.
Haha |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|