Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Med ryggen emot dörren Av Lugosi :: Wednesday, September 27, 2006 :: Läst 339 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Drama, Deckare En tunn röksling kom ringlandes upp från länsstolens läderklädda rygg. Det var allt den inkommande såg, men den rökande såg ingenting annat än väggen. Ann: ”Åh nej! Nu har jag allt ställt till det, riktigt ordentligt.” Jag klättrade ut genom fönstret och började springa. Grenarna klöste sönder kläder och hud, men jag måste erkänna att det jag nyss sade är en efterrekonstruktion. Heinrich: ”Jag måste köpa mig några nya kläder, de jag har är så slitna och fläckiga” Men när jag kom till affären så var den spårlöst försvunnen, hur kan jag då ha tagit mig dit? Peter: ”Vädret är alltför varmt för min nyinköpta dräkt, men jag bär den ändå för dess färgs skull” Och trots att solen sken i samma stil hela dagen, så lät jag mig inte bekommas. Lana: ”Att springa med vinden i ryggen och solen i håret är så härligt så att det omöjligtvis kan utryckas i ord” Blåsten fattade den dagen tag om min klänning, och jag sprang till platser jag aldrig varit på förut. Och det viktiga är att alla dessa händelser inträffade den 21 mars, hm, ja, just den dagen då detta synnerligen otrevliga scenario utspelade sig: Dörren flyger upp och person A kastar sig in, person B sitter i länsstolen och röker en cigarett. Med ryggen vänd emot dörren. Det är det viktiga. Med ryggen vänd emot dörren! Ja, resten kan ni. Den 21 mars, och någon ljuger! Ann: Och jag skulle alltså vara person A? Jag: Inte alls, det förstår ni väl? Än så länge är alla och inga misstänkta. Peter: Ursäkta, det där var väl ändå en felaktighet? Jag: Jo, det var det. Låt oss gå tillbaka. Heinrich: Inte en minut för sent, jag har mycket bråttom. Jag: Nå, det kan vi inte ta någon hänsyn till! Heinrich: (tystnad) Vi är alla överens om att vi måste komma till en snabb lösning. Beslut rinner så lätt ut i sanden. Jag kan inte nog dra under streck med att det inte får hända den här utredningen. Fyra vittnesmål som så totalt motarbetar en lösning. Några kanske talar sanning, men ändå av ren illvilja. Jag har varit här tillräckligt länge för att inse hur en människa är beskaffad. Lana: Men snälla ni, jag befann mig inte alls där ni tror att jag gjorde, sanningen att säga så vet jag inte alls var jag befann mig, men inte alls där! Det var en öppen plats som jag säkert aldrig kommer att finna igen. Jag (tillsammans med utredare x): Det går inte att bedriva en utredning på det sättet! Så jag ställde in lampan så att den brände in i hans ögon, och jag frågade ”var, var, var någonstans var du den 21 mars?” Och vad får jag? Ingenting! Denne Peter kanske driver med mig? Tillbaka på ruta ett, igen. Heinrich: Jag tror inte du förstår, jag har redan berättad var jag var och jag har mycket bråttom. Jag: Det var inte det jag frågade efter! Utredare x: Vid vilken tidpunkt? Om man kunde stanna tiden genom att slå sönder alla klockor i hela världen, då skulle jag börja med min egen som tickar så högt att jag hör den när jag sover (som om utredningen tillåter något sådant, som om brottslingar sover, nej de arbetar på natten det vet vi) och sen så skulle jag riva ner den där stora, fyrkantiga och gråa, som hänger på väggen. Ann: Det hela är ju totalt grundlöst, jag vet inte om jag vill finna mig i det här längre! Utredare x: vid vilken tidpunkt? Jag: Skulle du finna dig i att ha ryggen emot dörren? Ann: (tystnad) Heinrich: Jag har bråttom. Jag: Det har jag med Heinrich: Men så släpp mig då Jag: Om det ändå vore så enkelt Heinrich: Jag har bråttom Jag: Det har du redan sagt, men du har inte sagt vad du gjorde den 21 mars. Heinrich: Jag har varit här så länge nu, att jag inte längre minns. Jag: Men så svara då! Utredare x: Min uppgift är synnerligen diffus. Jag ska ta reda på vilken tidpunkt det utspelade sig. Jag tror redan att min kollega vet när. Utredningen är i själva verket en fråga om ”hur”, ”vilka” och ”varför”. Det kan röra sig om ett missförstånd. Vi rör oss inte framåt. Men vi rör oss inte heller bakåt.

Kommentarer Av Rudqvist Friday, September 29, 2006 kl 4:24 AM Jag skulle tro att lugosi drömmer de konstigaste drömmarna någonsin. Eller så kan allt bara vara ett missförstånd. Av Fiyun Friday, September 29, 2006 kl 10:54 AM Vänta bara, Rudqvist... Än har jag inte sett någon som bräcker drömmen när min katt fick en tre-delad mun som Predator(Han såg ut som en pervers version av Chesshire i "American MacGee's Alice") och ett vattenfall med en knäpp karp hade bosatt sig i mitt sovrum. (^-^;) Du missade en punkt på Peters första kommentar, samma sak med Lana. Kanske lite för mycket luft mellan styckena? "Utredare x: vid vilken tidpunkt?" Stor bokstav behövs. Mitt omdöme: Handlingen verkar driven av en viss vridenhet.(som påminner om en Fanfiction-kamrat's stil.) Något som stör mig är att du ställer upp namn och tal som i en pjäs, vilket jag tror du kan göra bättre. Läs i böcker och försök använd antingen situationstecken, eller bindestrecket. På flera andra ställen efter ungefär två tredjedelar ser jag att du skyndade dig och glömde sätta punkt på flera meningar. Historien tar lätt fart, vilket gör saken lättare att hänga med i. Mitt betyg: 3.0, felen som jag listade sänkte betyget, men inte tillräckligt för en två. (Upprepad glömska att sätta punkt och börja med stor bokstav ger automatiskt sänkt betyg.) Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här