"Ja, du...Du vet inte hur jag har det. Det är tungt att vara främling i sin egen verklighet. Ungefär som att vara utanför samhället och vilja hålla sig där som en outsider"

" Han tar en slurp ur sin kaffekopp och säger: du vet inte vem jag är, men jag känner likadant."

"Gör du?"

"Gör inte alla det?"

"Nej, du. Dom gör inte det. Det finns dom som har haft en lycklig uppväxt och ett kärleksfullt liv. "säger jag och tar en slurp ur kaffekopppen.

"Tror du?"

"Ja, det finns dom med hela liv. De som inte har haft trassliga förhållanden med konflikter och misshandel etc. Normala människor"

"Fråga mig, jag vet."

"Jag känner mig ensam. Onormal. Som en outsider"

"Gör du?"

"Ja, jag är främling i min egen verklighet. som en punkare, hippie eller nå sånt"

"Vet du hur du ska bli fri från det?"

"Nej?"

"Inte jag heller?"

"Du, Jag har ett spännande arbete."

"Har du?"

"Ja."

"Vad arbetar du med?"

"Jag är polis."

"Jaså, jag är arbetslös."

"Jaha, och vad har du arbetat med tidigare?

"Jag har varit försäljare."

"Jaså?"

"Och vad vill du arbeta med?"

"Vet inte? Kanske författare, skådespelare eller fotograf eller lärare eller något sådant?"

"Okej."

"Jag skulle inte vilja byta mitt arbete mot något annat för en dag."

"Jaså?"

"Nej, jag har liksom bytt sida. Jag var både narkoman och kriminell tidigare."

"Jaså? De var inte oroliga att anställa dig som polis då?"

"Nej, de tyckte att det var bra att jag varit med om det mesta. Då vet jag ju vad det är frågan om."

"En gång psykopat, alltid psykopat."

"Vad är det du säger. Påstår du att jag skulle ha en sjuklig personlighetsstörning."

"Nej, förlåt. Det var dumt sagt."

"Lever du ensam, eller har du något förhållande?"

"Lyckligt gift."

"Det låter bra. Själv har jag inte hittat den rätte än."

"Rätte, är du homosexuell?"

"Nej, jag är bisexuell."

"Jaså, är du det."

"Ja, jag antar att du är heterosexuell?"

"Ja, jag är heterosexuell och min man också. Vi har ett normalt sexliv. Om man är heterosexuell vill man som kvinna ha en man och inte någon av sitt egna kön. Det är mer normalt. Att älska en man och inte en kvinna. Vilja få barn och sånt därnt du vet"

"Vi verkar ha mycket gemensamt."

"Ja, det verkar så."

"Kan vi bli vänner?"

"Det var intressant att prata med dig."

"Det tycker jag också. Vad är det du skriver?"

"Jag skriver min berättelse. Jag föddes av föräldrar som älskade mig. Det är det som har format mig. Min mor älskade religionen och trodde att hon skulle bli räddad av den, men hennes mor dog när hon bara var 4 år."

"Jag vet inte varför. Det skull jag ha velat fråga henne om. Men det är för sent. Hon blev mördad. Jag får aldrig veta varför."

 Slut