 |
 |
|
|
|
|
| Existens, del 2 |
|
Av Lugosi :: Saturday, September 30, 2006 :: Läst 328 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Drama
|
Det ser allt mörkare ut, katastrofen tycks ännu inte ha fullbordats och Jonathan har svårt att hålla ihop gruppen. Misstankar riktas åt alla håll, och några tycks iaktta dem.
Jag bor som sagt högst upp i huset.
Hall, ett sovrum, en salong och ett tämligen tilltaget kök. Blanka kastruller, tallrikar och knivar. En stor spegel som hela jag får plats i om jag står tillräckligt långt ifrån, inget speciellt med den följaktligen.
Nej, det jag är verkligt stolt över är min telefon.
Jag kan med den nå vem jag vill utan att, hör och häpna, slå deras telefonnummer.
Detta är ett telefonsamtal jag förde igår:
– Vem där?
– Hallå, mitt namn är Sko.
– Verkligen?
– Ja, jag fick namnet av min mor, som var mycket lång.
– Imorgon ska jag ut och resa. Jag ska resa långt och länge, och jag hoppas att allt blir som när jag lämnade det.
– Jag brukar inte resa, jag har inget sådant behov.
– Idrottar du?
– Jag har spelat tennis.
– Två racketar och en boll, du idrottar alltså inte.
– Jag tar långa promenader, när vädret så tillåter.
– När jag kommer hem från min resa kommer jag att ha åldrats betänkligt.
– Jag arbetar inte, jag har en arbetsskada. Nu känner jag mig oviktig, men fri.
– Adjö.
Jag ringer bara ett samtal varje dag, jag är rädd att orden ska försvinna.
Mina grannar har ingen sådan telefon, de ringer alltså aldrig.
Jo kanske. Nej.
Vad vet jag? Jag bor högst upp i huset. Jag ser ut, inte in.
Träd, träd, träd.
Det bor en familj på artonde våningen där alla är rädda för katter. Vi (alltså jag och resten av huset) brukar skicka dem kattungar per post. I papperskartonger, staplade på varandra. Sedan skrattar vi gott.
Vi har ännu inte hittat kvinnan som försvann i trapphuset. Vi har visserligen inte letat särskilt noga, det erkänner jag. Inte letat alls! Haha.
Det är så ansträngande att organisera saker, vi (alltså jag och resten av huset) låter hellre allt bli som det blir.
”Ödet”, som lektorn brukar säga ”finns det?”
Gud! Vad spelar det för roll? Huvudsaken är alltid att man har roligt, inte sant? Du håller naturligtvis med mig, oss, mig, oss.
En lägenhet står alltså tom.
Du är självklart välkommen! |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|