 |
 |
 |
|
|
|
| En sammanfattning |
|
Av Rudqvist :: Saturday, April 08, 2006 :: Läst 504 ggr ::
2 kommentarer :: :: Genre: Kärlek
|
Hon lossade sig ur mina armar och vände ryggen till då hon gick ut genom dörren. Jag visste då att hon aldrig skulle bli min.
Jag skulle hämta en öl ur kylen och kom in genom köksdörren. Där stod hon, en ängel från de högre himlarna, en blond madonna med tindrande hy och en närvaro så tät att jag fick svårt att andas. Jag var henne omedelbart så hängiven att festen runt om dog bort och allt jag kunde höra var våra hjärtan slå i takt. Jag stod som förstenad och kunde inte förmå mig att ens för en sekund slita blicken ifrån henne där hon stod och skar upp grönsaker på en skärbräda. Arbetsljuset var tänt och speglade sig i diskbänken mot hennes sockersöta, nästan barnsliga ansikte. Hon var nära men en evighet ifrån mig. Jag rörde mig framåt, jag flöt fram på hennes renhet och stannade precis bredvid henne med ögonen fortfarande djupt inborrade i hennes lena hår som svagt doftade kokos. Jag sa ingenting när hon tittade upp, inga ord var nödvändiga. Hon mötte min blick och översköljdes av en våg av förlägenhet. Hon fäste blicken i skärbrädan men jag såg hur rodnaden redan hunnit blomma ut under hennes blå ögon. Hon tittade upp igen, mötte min blick och såg rakt in i mig med hela sin härlighet. Hon lutade sig lätt framåt och sträckte sig lite för komma åt en kökslåda jag ställt mig i vägen för. ”Skulle du kunna…”, började hon säga utan att släppa mig med blicken men hennes ljusa röst dog bort i våra ögon. Jag lutade mig närmare för att inte missa ett enda ljud denna ljuvliga skapelse yttrat. Hon flackade till med blicken mot mina läppar och såg nästan besvärat upp i mina ögon igen. ”Jag måste…”, började hon men kastade sig plötsligt fram med huvudet och kysste mig, först förvirrat men sedan ohämmat och passionerat. Hon band sina armar omkring mig och pressade oss hårt mot varandra medan mina händer utforskade hennes kinder och silkeslena hår som vinden gör med molnen. Då kyssen var över kastade hon en snabb blick ut genom köksdörren innan hon mötte min blick igen. Samtidigt som jag smekte hennes hals sa hon att jag var helt underbart go och då hon lade sina händer på mina kinder suckade hon hur gärna hon hade velat vara min fast sen, en annan gång. Hon lossade sig ur mina armar och vände ryggen till då hon gick ut genom dörren. Jag visste då att hon aldrig skulle bli min.
|
|
|
|
|
| Kommentarer |
Av Fiyun
Monday, October 02, 2006 kl 4:33 PM
|
Mitt omdöme:
Jag kan bara ge en snabb kommentar, eftersom att jag måste spendera tid med finalisterna i tävlingen och läxor ikväll, men resten kommer senare:
Visst, protagnisten(Man, kvinna eller mitt emellan har ingen betydelse) är kärlekskrank på nästan Harlequin-nivå. Optimismen på topp, sjunde himlen verkar inte så långt borta
Dom vill ha varandra, men något hindrar. Kanske en svartsjuk pojkvän eller dylikt roligare.
Du fick med det viktiga i början, handling och slut.
Mitt betyg på flashfiktion-skalan: 3.
|
|
|
Av Giitu
Tuesday, February 06, 2007 kl 2:10 PM
|
men hennes ljusa röst dog bort i våra ögon. ??
"sockersöta", blir för mycket av det goda
vad är din andemening?
De dras verkligen till varandra, kommer nog aldrig att kunna låta bli varandra...trots att det är förbjudet
|
|
|
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
 |
 |
|
 |
|
Arkiverade texter
|
 |
|
|
 |
 |
|
Av samma författare:
|
 |
|
 |
|
Siffran
|
 |
|
|
 |
|