En budbärare kommer ridande och ropar till mig: Du måste skynda dig hem till ditt rike. Amadeus och jag är i den andra världen nu nygifta, och Amadeus vill att vi ska fortsätta vår vandring efter det att vi har hjälpt Angel. Det verkar inte gå så bra för Angel i sin nya roll som kung. Vi får fortsätta vår vandring senare. Borta i den verkliga världen ligger jag medvetslös på sjukhus. Min man Henry är mycket orolig över mig.

Amadeus tänder sin pipa efter kärleksakten. Det luktar hemtrevligt från pipan. Jag känner mig mycket upplyft och älskad. Närheten till Amadeus gör att jag glömmer både tid och rum. 

Vi bestämde oss direkt att skynda oss till mitt rike, men klockan hann bli mycket och just utanför riket på en gästgivargård har vi stanna för natten. Jag tänker på att det inatt är vår bröllopsnatt och att jag för första gången fått älska med Amadeus.

Henry har nu vakat i tre nätter över mig. Han lämnar mig bara för nyhetsutsändningarna på TV. De har TV'n i en sal bredvid salen där min sjuksäng står dit alla som känner att de orkar beroende på vad de har för åkomma, kan gå och se på TV. Henry har just kommit tillbaka efter att ha sett på morgonnyheterna och tycker att det verkar som om jag är på väg att vakna. Han känner en stark doft av piprök. Han tänker för sig själv: Undrar om man får röka på salarna nu? Jag trodde att man var tvungen att gå ut om man skulle röka. Jag öppnar ögonen och ser glatt på Henry.

"Älskling, var är jag? Blev jag sjuk på något sätt?"

"Ja, älsklingen min. Du är på sjukhuset. Det är inte bra det du sysslar med. Om du inte slutar med det direkt måste vi ta professionell hjälp."

Hjälp. Vet Henry om att jag tar Opium och Absint blandat med Belladonnadroppar. Det var inget bra, konstaterar jag.

"Vad tänker du på då?" undrar jag.

"Det lönar sig inte att du skyller ifrån díg, Gudrun. doktorn vet precis vad du har satt i dig de närmaste månaderna. Du behöver inte vara orolig. Jag ska inte ta dig till de sociala myndigheterna. Vi håller detta inom familjen. Vi kan nog lösa detta själva.

Jag blir orolig, vem ska hjälpa Angel? Jag måste få ta mina dagliga resor till den andra världen. Är detta farligt? Högt säger jag till Henry att:

"Jag måste få göra det jag gör och åka till den andra världen."

"Nej du hör vad jag säger. Detta är farligt. Att använda Opium och speciellt i samband med absint som även det är klassat som drogliknande ämne är farligt och att du dessutom blandar det med Belladonnadroppar är rena självmordsförsöket. Det är ett gift. Vad är det med dig Gudrun? Vill du inte leva längre? Detta är lika farligt som om du skulle missbruka Heroin eller Morfin. Har du åt nerverna. Vad är det här?"

"Nej, nej det är ingen fara Henry," svarar jag. "Det är bara så spännande att komma i ett drömliknande tillstånd och liksom gå in i en annan värld. Du skulle prova."

"Nej tack." svarar Henry argt.

Det kändes som om det vore slutdiskuterat, men så fort det bara går ska jag besöka den andra världen. Det går inte bra för Angel och är jag här är jag inte där. Jag existerar inte i två världar samtidigt.

"Ja," svarar jag, "Det var mycket frågor på en gång. Jag ska tänka på svaren."

Tyst för mig själv tänker jag att det blir väl något jag måste smyga med. Synd att jag blev påkommen. Nu blir det mycket svårare. Nu blir Henry misstänksam.

Vi åker hem från sjukhuset och jag får stränga order att hålla mig undan både Absint, Opium och Belladonnadroppar. Två veckor senare får jag chansen att åka iväg till den andra världen igen. Henry ska iväg på tjänsteresa. Jag ser fram emot min trip för att träffa Amadeus. Det känns inte så viktigt med Angel. Jag är lite irriterad över att hon inte klarar av att sköta riket.

Angel var vaken när vi anlände och blir arg när hon ser mig.

"Jag har ju inga förhållningsorder," säger hon surt.

Inte vet väl jag hur man styr ett rike. Och du bara sticker iväg. Sture har varit här och jag har frågat honom hur man gör, men han vet inte heller."

Jag förstår att jag haft för bråttom iväg. Det är så självklart för mig hur man gör. Jag berättar det viktigaste och sätter min riddare på min vänstra sida att lära Angel hur det går till. Hon har ibland ryckt in när jag varit borta och styrt riket, men jag har aldrig dubbat henne till konung. Nu känner jag mig lugn och lämnar riket med amadeus. Nu ska vi ut på vår pilgrimsfärd. Vi närmar oss efter ett tag ett kloster och inifrån klostret hörs underbar musik och ljud av munkarnas sång. Vi lägger oss utanför och lyssnar. Efter ett tag hör vi att någon kommer ridande.

"Mästare är du här?"

Det är min riddare på min högra sida som kommer ridande. Hon kommer hem bara på besök och naturligtvis så undrar hon vad jag gör på pilgrimsfärd som ska styra ett rike. Medan vi pratar så närmar sig några skumma personer.

"Hit med alla era värdesaker."

Det är rövare som vill att vi ska ge dem våra värdesaker, men det går dåligt för dem. Den närmaste hinner inte vara med och får en rak höger av min riddare. Nästa åker på en riktig pungspark så han flyger. De andra ser hon så farligt mot att de blir rädda och backar och skyndar sig iväg.

"Jag ska inte följa med och beskydda er," säger min riddare på min högra sida med orolig röst.

"Nej," svarar Amadeus. "Jag kan beskydda Margaretha."

Jag säger till henne att jag nyss har gift mig med Amadeus och att jag dubbat Angel till kung för riket. Jag berättar vidare att Angel bara ska vara kung där till vi kommer tillbaka och att hon kan fara dit och hälsa på Angel och min riddare på min vänstra sida, som nu håller på och lära upp Angel till kung.

"Jo det kan nog behövas. Det ska jag göra. De blir nog glada när jag kommer och hälsar på. Ta det försiktigt på er fortsatta resa.

Hon rider iväg och vi fortsätter vår pilgrimsfärd.

"Bomp, bomp, bomp" Yrvaket öppnar jag dörren och tittar förvånad in i ögonen på en vilt främmande man som står utanför. Jag som inte riktigt lämnat den andra världen tänker för mig själv: En budbärare?

"Jag blev skickad hit för att berätta att din man blev hastigt sjuk på flygplatsen och du måste skynda dig till intensivvårdsavdelningen."

"Är Henry sjuk?" säger jag undrande. "Javisst, det är klart att jag ska dit. Jag skyndar mig dit så fort jag har tid.

"Tid???" budbäraren tittar på mig undrande när jag slår igen dörren i ansiktet på honom och skyndar mig upp för att fortsätta pilgrimsresan i den andra världen. Innan jag försvinner in i trans tänker jag: Är Henry svårt sjuk...

Jag och Amadeus vandrar upp på berget där jag varit förut med Sture. Idag gick det mycket lätt att klättra upp. Uppe på höjden står det numera ett hus. Jag och Amadeus knackar på och en äldre dam öppnar. Hon säger att hon är ett Orakel.

Jag ställer en fråga till henne och jag och Amadeus faller i trans.

Omtöcknad vaknar jag från min resa in i den andra världen. Snabbt vaknar jag till sans. Henry är han sjuk. Snabbt jag måste till sjukhuset. När jag kommer dit är min dotter redan där. Förebrående tittar hon på mig.

"Du har inte berättat att pappa är sjuk. han hann precis ringa till mig innan de sövde ner honom och var har du varit. Jag trodde du skulle vara här?"

"Har de sövt ner honom, varför det?"

"Doktorn har just varit inne. Jag fick träffa honom och om du hade skyndat dig då har du fått höra anledningen också. Som jag förstår har han smygsupit ett antal år. Visste du det?"

"Nej, det hade jag ingen aning om. Det är inte något som jag har märkt. Hur har han kunnat dölja det? Jag har inte känt någon spritdoft från hans andedräkt." 

"Nej du märker ju ingenting du mamma. Det är precis som om du vore i en annan värld,"

"Precis."

"Ursäkta?"

"Jag brukar vara i en annan värld."

"Ja, i alla fall så har han fått inflammerad bukspottkörtel. Det är ett allvarligt tillstånd."

"Ja, det vet jag väl!!! "

Nu känner jag att jag blir irriterad. Här står hon min dotter och är uppkäftig, när min älskade Henry kanske går och dör. Jag bestämmer mig för att när jag och Amadeus gjort klar vår pilgrimsres ska jag inte göra den här typen av resa till en annan värld mer. Jag vill inte besöka den andra världen mer när Henry blivit frisk. Nu vill jag vara tillsammans med honom mer. Vad är det som gör att han är så olycklig att han super. Är det mitt fel? Han måtte väl inte dö?

När jag kommer hem från sjukhuset går jag ner till källaren och tittar på vedpannan. Det är inte bara Angel som inte har några förhållningsorder när hon ska styra sitt nya rike. Nej jag ger upp och går upp och tänder Belladonnan. Efter Absinten med några stänk Belladonnadroppar i och Opium. Det gudomliga. Sedan är jag i Amadeus famn i den andra världen. Det skulle hon veta min dotter att jag är otrogen i en annan värld.

"Vad sa den äldre damen till dig?" Frågar Amadeus nyfiket.

"Hon sa att kärleken var viktig och att jag skulle ta väl hand om min familj. Det mesta i världen är materialistiskt och att meningen med livet är att överleva. Att ta god hand om andra människor och jorden. Hon berättade vidare att det enda vi tar med oss när vi dör är kärlek och kunskap."

"Det var stora och fina ord."säger Amadeus.

"Javisst och sanna." svarar jag."

"Jag vet ändå vad jag ska göra. Jag kommer inte att resa hit till er i den andra världen någon mer gång. Pilgrimsresan kan jag göra i den verkliga världen. Nu ska jag hitta på roliga saker med min familj. Hoppas att Henry överlever. Be Angel om ursäkt för att jag lämnar över riket till henne. Jag skickar hälsningen med dig. Jag åker inte dit och träffar henne. Då kan jag inte lämna henne är jag rädd. Hon har ju sina föräldrar och Sture. Du kan väl också hjälpa henne."

"Javisst." svarar Amadeus. 

Jag ger honom en stor kram och en puss på kinden. Han berättar för mig vilken fin fru jag har varit och att han kommer att sakna mig mycket. Jag säger dito.

Dag ut och dag in sitter jag vid Henrys sida på sjukhuset. Man hör hans andetag, som stora suckar i den tysta sjukhussalen. Det är snart jul och jag undrar när han ska bli frisk. På monitorn visas blodtryck och annat. Ibland kommer läkare och sköterskor in och tar prover. Blir det kritiskt ska han opereras. Kan inte någon söva mig också tills Henry blir frisk. O gode gud gör honom frisk. hur länge ska detta pågå. Bli frisk snart Henry, bli frisk...