 |
 |
|
|
|
|
| ANDAS - del 1 |
|
Av Lottiz :: Thursday, October 19, 2006 :: Läst 315 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Drama
|
Fyra personers sammanflätning under en kort period i livet.
ANDAS del 1
”Marcus kommer över en stund” sa Maja samtidigt som hon hängde tillbaka telefon luren i hängaren på väggen.
”Okej,” Yvonne nickade åt sin dotter och fortsatte skala potatisen till middagen.
Maja stod tyst kvar och tittade ut i tomma intet.
”Han skär sig mamma.”
”Va?”
”Han skär sig”
” Vad menar du? Vem, Marcus?”
” Ja, jag blev så förbannad att jag fullständigt fick ett frispel och skällde ut honom. Hela armarna fulla av rispor”
”Åh, Gud” Yvonne drog efter luft. Ett fruktansvärt tryck över bröstet gjorde att hon nästan kippade efter andan.
” Han kommer att flytta. Nu är hela balunsen inblandad. Socialen och hela köret.”
Yvonne lutade sig tungt mot diskbänken. Hon kände hur hon blev våt på ryggen av vattnet hon spillt vid potatis skalningen men det var oväsentligt. Visst hade hon vetat att Marcus hade det jobbigt. Kämpade för att få sina G i betyg, bråkade med sin pappa titt som tätt. Men hon hade aldrig föreställt sig något sådant här. Och ändå träffade hon Marcus i stort sett varje dag. Han och Maja hade varit kompisar ända sedan första klass. Maja hade ju berättat en hel del, som Yvonne många gånger knappast kunnat tro på. Och Marcus mamma brukade ju alltid ringa henne om det var så att hon var orolig för vad barnen gjorde på helgerna.
” Det var en av fritidsledarna som upptäckte vad han höll på med, så hon hade kontaktat skolsyster och hon gjorde en anmälan och nu hade någon socialtjosan ringt hem. Marcus pappa har ju hotat med fosterfamilj tidigare och nu blir det antagligen sant!”
Yvonne såg att Maja hade nära till gråten.
”Vad ska jag göra mamma?”
”Just nu vet jag inte, finnas där skulle jag tro”
Samtidigt slängde Marcus igen dörren om de ropande och skrikande rösterna därinne.
”Jag sticker nu!” sa han till den stängda dörren. För även om den varit öppen hade ingen hört honom ändå. Han vände sig om och gick ut mot den mörka vägen. Nu sket han ta mig fan i allt. Han orkade inte längre. Jävla kärring, hon hade ingen anledning till att ringa morsan. Va fan, skolsköterskor hade ju för fan tystnadsplikt. Nu hade istället hela helvetet brutit ut. Men han orkade inte ens stanna kvar för morsans skulle. Den här gången orkade han inte göra något åt farsans utbrott. Den här gången ville han inte ens ta smällarna. I vanliga fall brukade han göra vad han kunde för att inte morsan skulle råka illa ut. Men hon var ju lika korkad som farsan. Hur länge skulle de vänta egentligen innan hon tog sitt förnuft till fånga och stack. Men hon tyckte väl helt enkelt mer om farsan än hon gjorde om honom. Marcus fick helt enkelt klara det själv och han hade ju löst det på sitt vis, det var ju bara så idiotiskt knäppt att den där förbannade fritids polisen hade kommit i precis fel läge! Marcus kände känslan av rakbladet i fickan. Skit samma om Maja tyckte att han var en idiot. På något vis gjorde det att han kunde andas. Nu hade han den där tjocka klumpen i halsen igen. Som om han skulle börja grina. Men det hade han fått höra ända sedan han bara var några decimeter hög. Killar grät inte. Marcus svalde och gjorde en snabb fundering ifall han skulle gena över grannens trädgård för att slippa den jobbiga backen. Men det sket sig, för det var någon ute där.
Fan vad allt skulle vara jobbigt.
Socialsekreterare Inger Afselius lyfte telefon luren. Hon var tvungen att ringa sin kollega Ann. Åh, vad hon hatade sådana här ärenden. Hon knappade snabbt in telefon numret och lyssnade på signalerna i väntan på att Ann skulle svara. Inger ruskade lite på huvudet. Undrar om hon började bli för gammal för det här. Det var alltid lika jobbigt när det handlade om familjer, där åsikterna gick så vida isär.
”Ja, det var Ann Andersson”
Inger avbröts i sina tankar av Anns röst.
” Hej, Ann. Det är Inger. Det handlar om den unge pojken, som vi fick in en anmälan om förra veckan. ”
”Ja, har du fått tag i föräldrarna nu äntligen?”
” Ja, nu svarade de. Och vi bestämde att ha ett möte på torsdag nästa vecka, passar det dig?”
” Ja, helt okey, hur verkade det? Vad har vi att göra med?”
” Vi tar det på kontoret imorgon. Jag känner att min ork är slut och nu vill jag sluta för dagen.”
”Ja, helt okey,”
”Jag tror att vi får mer att göra än vad vi trodde från början.”
” Vi tar det i morgon, Inger. Gå nu och gör något annat. Ses i morgon.”
”Hej med dig,” Inger la på luren och tackade sin lyckliga stjärna för sådana som Ann.
Anders tryckte upp blinkers spaken för en sista vänstersväng från stora vägen in på hans gata. Fan, vad han var trött. Han hatade den här årstiden. Det var mörkt när han åkte till jobbet och det var mörkt när han åkte hem. Han trodde att han aldrig längtat efter våren så som han gjorde nu. Snön hade ju i och för sig försvunnit men istället var det grådaskigt och ännu mörkare. I alla fall kände han det så. Carina var också ovanligt lättretad för tillfället. Igår när han på skoj hade frågat henne om hon skulle ha mens eller hon om fick tänder, eftersom hon var så jävla grinig hade hon blivit störtförbannad. Sedan hade hon lämnat honom hemma med barnen för hon behövde ta en långpromenad. Den långpromenaden hade varat länge för han hade hunnit gå och lägga både sig och barnen när hon kommit tillbaka. Och då hade hon inte velat prata alls.
”Vi tar det i morgon, när du kommer hem” var det enda hon sagt och sedan hade hon lagt sig och somnat.
Det hade inte han. Vaken hade han legat och funderat ända fram på småtimmarna. Så det var inte konstigt att han var trött och ville fort hem. Han lade in en lägre växel och tryckte hårdare på gasen uppför sista backen.
Han såg inte ens att det gick någon på vägen förrän det var för sent.
”Åh helvetes jävlar, och inte en förbannad reflex” var det enda som for genom hans huvud innan det small……………
Slut
fortsättning följer |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|