I skoltoaletternas bås händer saker
värdiga att bli Shakespearetradgedier
Mellan de smutsiga, nerklottrade väggarna
sker smärta inget annat än lysrören i taket kan se

Jessi sitter på det skitiga golvet bredvid toaletten
som alla raster
Hennes jeans blir alldeles skitiga men de blir aldrig smutsigare än hennes tankar om sig själv
Hon kräks upp galla och de matsmulor hon fått ner
hon hoppas att bulimin också kommer hamna nere i toalettstolen
Hon kommer att åka in akut till ett sjukhus om en månad
hon kommer överleva, men aldrig att bli riktigt frisk
Men än så länge kräks hon upp galla och matsmulor
utan att se att hennes själ också kom upp i förra kräkningen

Erik sitter på toalettstolen och river upp sina sårskorpor,
de som han gav sig själv igår, iförrgår och dagen innan
Ingen ser det, för pojkar skär sig väl inte?
Erik gör det, kanske rinner en dag smärtan ut med blodet?
I natt kommer Erik inte kunna somna, han kommer ligga vaken till 3:48
då kommer han att ta några sömntabletter, bara 20-30 stycken
för att kunna sova i hundra år
fast han kommer förstås att få sova mycket längre

Frida sitter på toalettstolen och biter på sina svartamålade naglar
de är redan nedbitna till nagelbanden men Frida biter vidare
Hon drar handen genom det illröda håret med de blonda rötterna
hon önskar att ord som "hora" "särbarn" och "flata" inte fanns
Hon önskar att hon hade en stensax så att hon kunde klippa av Lindas guldhår
I övermorgon kommer Linda ge henne en liten knuff utför trappan
och "jävla hora" kommer vara de sista ord Frida hör

Pontus står framför spegeln och drar vant brunkräm över ansiktet
han vet hur man döljer blåmärken och sår
Han drar lite brunkräm över de värsta blåmärkena
"Vilken jävla bög du är!"
pappans ord ringer i öronen "Jävla bög, gråt inte då! Pontus för fan! Gråt inte! Din jävla fegis! Du Är Inte Min Son!!!"
Slagen. Orden. Varje dag när vodkan drar åt huvet.
"Mamma varför gör du inget? När han slog Therese och Jenny tog du dem och stack! Jag då mamma, jag då?"
"Jag ska ha Therese och Jenny!" så sa hon till skiljsmässoadvokaten.
Pontus kommer att hugga ihjäl sin pappa imorgon
och leva sitt liv på fängelser och vårdhem
för att mamma vägrade ta honom med sig
"Jag då, mamma, jag då?"

Karl sitter darrande lutad mot dörren
han trycker in sprutan i sitt såriga armveck
Heroinet går ut i blodådrorna, ut i honom
Tårar rinner ner för hans kinder, tårar av skam och lättnad
inte borde väl attraktiva, smarta, fotbollsgeniet Karl bli en missbrukare?
Hans familj är ju som från en reklamfilm; vackra, glada, smala
Karl mår bra nu, när heroinet är i blodomloppet
det kommer att bli hans död, det ljuva heroinet
om ett halvår då han ligger på en gata i trasiga kläder och ovårdat hår
då kommer han ta en sista dos, abstinensskakandet kommer upphöra och övergå i ingenting

Matilda lutar hela sin tyngd mot handfatet och stirrar på sig själv i den spruckna spegeln. Hon längtar efter en cigg. Eller tio.
Mascaran rinner som ett svart vattenfall över hennes kinder
Matilda Mascaramonstret det är vad Nina kallar henne. Men vad spelar det för roll, egentligen?
Söta, gulliga Nina med bra betyg, karisma och sjävlsäkerhet
Nina skulle aldrig röka, drika, aldrig låta Jonte tafsa eller göra 'det' med henne, mot hennes vilja
för Nina är en vacker, självständig feminist
Matilda kommer aldrig få kyssa Nina
hon kommer dricka så mycket att att hon faller genom ett fönster på 5:e våningen på lördag
Men vad spelar det för roll, egentligen?

Toaletterna är scenen
Dörrarna ridån
Lysrören är strålkastarna
Toaletterna, handfatet och spegeln är rekvisita
Jessi, Erik, Frida, Pontus, Carl och Matilda är skådepelare
Bulimin, deprissionen, mobbningen, misshandeln, missbruket och grupptrycket är manus
men lidandet och sorgen det är
på riktigt

*Slut*