Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Kärlek börjar alltid med bråk... Av MalinAndersson_ :: Wednesday, November 08, 2006 :: Läst 361 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Kärlek Handlar om kärlek, hat, ungdomar och ett lyckligt slut... Kärlek börjar alltid med bråk Phoebe känner pirret i magen… Idag börjar hon första året på gymnasiet. Men hon känner sig trygg för hennes bästa kompis Natacha som hon känt sen första klass, kommer att gå i hennes klass. Hon börjar närma sig skolan och hör knappt vad Natacha säger, bara att hon pratar om alla snygga killar det kommer att vara på skolan och alla fester de kommer att bli bjudna på, men Phoebe kopplar inte, för framför henne går den snyggaste kille hon någonsin sett. Med sin stylade frisyr och sina bruna rådjursögon, sin vältränade kropp gör han henne knäsvag.­­ – Phoebe, hallå?! Lyssnar du på mig, eller? – Va, jag lyssnar. – Jaha, vad sa jag då? – Du snackade om killar… – Haha! Vad tänker du på egentligen… är du nervös eller? – Ehh! Det är inget. Hon hade träffat sin klass och det var inte någon speciell kille hon fastnade för utan hon tänkte på killen hon sett på morgonen. De gick mot matsalen och när hon kom in såg hon honom igen, han och hans kompisar gick bakom dem. När Phoebe och Natacha ställde sig i kön kom han, hans gäng och ställde sig framför dem och sa kaxigt: Ettorna sist! – Vilka idioter! utbrast Natacha – Ja, sa Phoebe menande. När Phoebe går hem efter första dagen tänker hon ”Han kanske är en idiot som alla hans kompisar, för det var ju han som sa det och hans kompisar garvade”. Nästa dag har de gympa och förvånansvärt nog har just han det samtidigt som deras klass. Phoebe hör att han heter William och går i trean. William och hans kompisar stod och tittade när Sofia i klassen spelade fotboll med några andra i klassen och de sa till varandra att tjejer inte kan spela fotboll. Phoebe kände hur det bubblade inom henne, så hon gick fram till dem och sa: ”Tjejer kan visst spela och om vi skulle möta er skulle vi lätt vinna.” Hon vände på klacken och gick. Alla killar började vissla och slå William lite lätt på armen. Efter några veckor började de slänga blickar och ge varandra öknamn. De fällde sarkastiska kommentarer så snart de fick chansen. Natacha undrade om Phoebe börjat tycka om William eftersom hon ofta pratade om honom och gav honom kommentarer. – Nej! Det gör jag inte, fräste Phoebe. – Det verkar så… du vet hur man brukar säga ”Kärlek börjar alltid med bråk”, skrattade Natacha. Nu har de ha gympa igen och som Phoebe ville skulle de möta Williams klass i en fotbollsmatch. Det tändes en glöd inom henne. Nu vill hon minsann visa honom att tjejer kan spela. Deras blickar möttes och de båda avslöjade att de såg fram emot det här. Matchen började och det var jämnt. Killarna var överraskade av tjejernas förmåga att spela. Phoebe fick en passning och chans att gå på mål – just när William dök upp framför henne. Hon bestämde att hon skulle dribbla förbi honom och gjorde ett par snygga fintar. Haha! Det var ögonblicket innan hon snubblade, Instinktivt tog hon tag i honom och tillsammans föll de, hon landade över honom. – Ahh… det gjorde du med flit, stönade han. – Ja, jag tänkte att vi kunde mysa lite. – Du kunde ha väntat tills vi var ensamma, retades han. Hon blev tyst… Några sekunder... – Jag tror jag tappade andan, hasplade hon efter att hon rest sig upp på ostadiga fötter. Hon kände sig yr. – Är du okej? frågade han. Hon nickade. – Javisst. Och du? Han såg på henne och stod tyst. Matchen slutade, killarna vann med 1-0. Hon reflekterade knappt över resultatet, utan frågade sig själv ”Har jag fallit för honom?” Nästa dag när hon gick till skolan hörde hon steg bakom sig och vände sig om. Där kom William. – Hej, sa han till hennes stora förvåning och gick plötsligt bredvid henne. – Hej, svarade hon häpet. – Kall morgon, sa han. – Jo, svarade hon och fumlade efter orden. Det är rätt så kyligt… – Jag tror vi har lunch samtidigt idag, sa han. Kunde han hennes schema? Men så slog det henne - hon kunde hans också. Hon log och nickade. – Ja, det tror jag också. De log mot varandra. – Då kanske vi kan äta lunch tillsammans? – Javisst. Varför inte? ”Vänta bara tills Natacha får höra det här. Hon kommer att bli så häpen”, tänkte hon för sig själv när hon gick tillsammans med William upp mot skolan.

Kommentarer Av My_Own Monday, November 13, 2006 kl 1:00 PM Väldigt bra... Jätte bra =P Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här