 |
 |
|
|
|
|
| Balansens Väktare - del 2 |
|
Av Ashma :: Saturday, November 11, 2006 :: Läst 381 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Äventyr, Sagoberättelse, Blandat
|
Fortsättningen
Hon vaknade av att någon baddade hennes panna med kallt vatten. Hon reste sig långsamt upp på armbågen och såg efter var hon var. Hon var hemma, bra. Hon kände den välbekanta doften av sin mor och kunde höra hennes lugnande röst som sakta sjöng för henne. Hon lade sig ner igen och somnade om.
När Tishmu vaknade igen hade det gått två dagar sedan hon blivit ett med Elementens Själar. Hon var väldigt hungrig och hon kunde känna lukten av gröt. Hennes mor såg att hon vaknat och kom med en stor skål av det. Tishmu åt snabbt upp all gröt. Den smakade kummin och vanilj. Hennes mor såg på henne.
- Tishmu, sa hon plötsligt.
- Ja?
- Ja kan inte förstå det, men du har blivit…
- Den nya Väktaren. Jag vet. Jag drömde om hur de Gamla dog.
Hennes mor såg på henne.
- Vet du vilka de nya Hjälpväktarna är? frågade hon.
Tishmu skakade på huvudet.
- Då kanske du skulle ta reda på det.
Tishmu såg frågande på sin mor.
- Hur skall jag kunna göra det?
- Elementen kommer att reagera när du går förbi dem som de har valt. Du behöver bara gå runt i byn, eftersom Elementen bara väljer människor med avknytning till byn.
Tishmu nickade. Jo, det skulle hon nog klara av. Hon hade ju sovit och ätit nu.
Under eftermiddagen gick hon runt i byn. Alla hade plötsligt fått stor respekt för henne, men så var hon ju också Element Väktaren, men det kändes ändå konstigt när alla vek undan för henne så att hon hade fri passage hela tiden genom byn. En rödhårig ung man vek däremot inte ur hennes väg utan gick in i henne istället. När de gick in i varandra kände Tishmu hur Eldens Själ reagerade inom henne. Han var alltså en av hennes Hjälpväktare, Eldens Hjälpväktare.
- Du, vänta, sa hon och vände sig mot den unge mannen.
Han såg kallt på henne.
- Vad vill du unge?
- Du är en av Hjälpväktarna, Eldens Hjälpväktare.
- Och solen är blå, svarade han och gick därifrån.
Tishmu tittade hjälplöst efter honom. Vad skulle hon göra nu? Varför trodde han henne inte? För att hon var ung? Hon var trots allt bara femton, men alla visste att hon var den nya Väktaren, så varför brydde han sig inte om henne?
- Bry dig inte om honom vännen, sade plötsligt en skrovlig röst bakom henne. Den gamle Väktaren var hans morfar.
Tishmu vände sig om, och stod öga mot öga med en av de äldsta i byn. Det var den gamla kvinnan Vejla. Hon var klädd i sjalar och iförd en klänning med stora kjolar, som prasslade när hon rörde sig. Dessutom luktade hon av en blandning av äppelpaj och får.
- Han tycker att du bär skulden för hans morfars död, eftersom du är den nya Väktaren.
- Men jag hade inget med det att göra! Jag bad inte precis om det!
- Nej, men människan måste ha någon att skylla på och han vet ju inte vem mördaren är, så han skyller allt på dig. Han kommer att förstå längre fram i tiden, men han är en envis människa, den där Sayun.
Vejla log, vände sig om och gick sin väg.
~ Sayun, tänkte Tishmu. Så det är så han heter, Eldens Hjälpväktare. |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|