Självkontroll > VIP story - för dig som älskar noveller och andra berättelser

Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Av kittish :: Sunday, November 12, 2006 :: Läst 322 ggr :: 0 kommentarer :: Genre: Blandat

Barnsliga tankar.

Min arm hade sovit sedan tidig förmiddag och klockan var nu fyra och det var dags för en tidig middag. Jag satt med välkammad mittbena vid middagsbordet tillsammans med hela familjen samt en stor del av vår närmaste släkt. Min kusin Eva satt bredvid mig och tittade längtande på potatisen. Från mitt håll såg det dessvärre ut som att hon kastade längtande blickar på vår gemensamma kusin Albert. Fastän det gav mig en liten smak av metall i munnen kunde jag inte låta bli att tänka på dem omslingrade i en säng någonstans, kanske på ovanvåningen. Eva satt med axlarna nedfällda och bröstkorgen var per automatik mer i centrum. Det såg inte särskilt erotiskt ut, snarare som att hon var för svag för att hålla upp sin kropp. Men det var inte det som var det viktiga här. Min syster firade sin födelsedag. Det var inte därför vi satt samlade, hon hade inte nämnt för någon att hon fyllde år. Hon ville ha någonting för sig själv, hade hon sagt och blåst luggen ur ansiktet. Släktingarna med sina insuttna ansikten vände sig som på en given signal framåt, vred huvudena åt mitt håll och log och visade blekrosa tandkött. Jag öppnade munnen stort och visade också upp mina tänder samtidigt som jag flackade lite med tungan. Vad skulle jag säga? Det blev rätt så med en gång stillsamt igen och jag började tänka på andra saker. Som tyngdlagen. Hängbröst. Hur många millimeter –eller kanske till och med centimeter- kunde man förhindra hänget med genom att använda en hyfsat bra sport-BH? Hade jag vågat hade jag frågat min syster, den enda flicka jag haft ett normalt samtal med, men hon visste säkert inte. Det var ändå ingen idé att fråga henne nu. Det var minst en och en halv meter till hennes sittplats och jag kunde inte med att höja rösten. Min farbror på min högra sida frågade mig hur det gick med allting. Jag ville skrika att bilen går bra och frugan och ungarna mår just fine vettu. Men det kändes bara dumt att underskatta hans hörsel. Han kunde så vitt jag visste läsa på läppar. Jag mimade "bra" och sänkte ansiktet mot min tallrik och spetsade några ärtor på gaffeln.

Efter maten satt vi i salongen. Pappa kallar alltid vardagsrummet för salongen när han vill vara rolig. Det var i sin ordning att folk minglade lite, det fanns ingen chans i helvetet att någon utanför vår familj skulle få en sittplats efter att hela barnakullen ockuperat soffan. Jag kände en barnslig samhörighet med mina vuxna syskon. Nä, gubbar ska vi dra på oss rökrocken och gå in till biblioteket. Jag tackar inte nej till lite konjak. Pappa är barnslig på ett sätt som inte gör honom attraktiv. Faktum är att han ibland får mig att vilja sparka in ansiktet på honom. Bara i teorin så klart. Jag är inte så ruggig egentligen, det är bara att släktträffar tar fram det fulaste i mig. Även om jag försöker att se fram emot allting är det som att femtonåringen i mig vill ut och meka med moppen. Det är som en koncentrationsstörning kan man säga, oförmågan att bara finna mig i saker som inte kräver så mycket av mig.

Kommentarer

För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här