Jag var tvungen att avbryta honom med en kyss. Att kyssa Johannes var som skärsåret i fingret som just blivit av med plåstret, som att dra det fingret mot den första ytan man ser. Glatt men friskt och nytt, och genast invaderat av världen. Hela situationen kändes under huden på mig, kyla strilade ut ur mina hårrötter och näsan blev kall. Samtidigt var det en fantastisk mekanik, som att bli bearbetad av någonting. Och det gjorde mig nöjd. Trots vår ihärdighet slutade vi efter ett tag och jag kände ett behov av att bara glo idiotiskt på honom. Titta för länge, för intensivt och allvarligt. Min bomullsklänning luktade sött av parfym och svett och jag lät armarna hänga löst ner över mitt knä, medan jag sniffade och hoppades att jag inte verkade vara för inåtvänd. Jag arbetar hårt på det men lyckas knappt någonsin. Det är som om folk tänker om mig att jag tycker mig vara bättre än vissa människor, och att jag inte vill bli smittad av dem. Ibland känns det så. I grupp är det någonting som gör det fysiskt omöjligt för mig att ta plats. Jag är egentligen inte blyg för jag kan hoppa in med en kommentar då och då, som jag ruvat på i en evighet. Det som hindrar mig är egentligen att smälta in och vara lättsam utan att det sker på mina villkor.

Jag har aldrig sagt någonting som får ett helt rum att skratta, just för att jag analyserar och delar upp allting i atomer och så plötsligt är det kväll. Med Johannes var det inte så annorlunda men jag försökte med varje muskel  att lyckas den här gången. Jag log mot honom när jag såg att han vände sig om. Bara att göra något sådant, inbillade jag mig, skulle skapa en positiv energi och göra situationen så mycket gladare. Visserligen var det ingenting fel på den här scenen i mitt liv.. Johannes var en djävel på att se arrogant ut på ett sexigt sätt. Jag uppskattade att han ingav mig en känsla av att bli totalt ignorerad, även då jag inte hade anledning att tro det. Det var säkert inte hans mening heller. Han var kanske inte den som trodde att han gav mig allt och verkligen allt, men han såg nog sig själv som en generös man. Jag vill att han ska bita mig i läppen men det känns inte som att vi kommer att ta det steget. Han är ändå alldeles för snäll. Medan han kysser mig tänker jag att han ska dra mig i håret och blir röd om kinderna av tanken. Ovetandes om källan älskar han att jag är så känslig mot hans beröring.