Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Framtidsresans återkomst Av evaholmquist :: Tuesday, November 14, 2006 :: Läst 599 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Blandat För åttahundra år sedan gav sig rymdskeppet Framtidsresan iväg för att utforska stjärnsystemet kring Proxima Centauri. Nu är det äntligen på väg tillbaka. på jorden väntar forskarna andlöst på Framtidsresans återkomst, men något är fel... Dagen verkade aldrig gry. Precis under horisonten gömde sig solen. Inne i kontrollrummet låg allting i dunkel. Så steg solen över horisonten och i rummet spreds ett mjukt rosafärgat sken. Forskningsassistent Terra stod alldeles vid fönstret och såg fundersamt upp mot himlen. Det kändes som om hon hade befunnit sig i det här instängda rummet i eoner. Allting hade gått så snabbt. Ena stunden hade hon spänd av förväntan börjat sitt första jobb med ett introduktionsprogram som tycktes sträcka sig flera åt framåt i tiden. Sedan hade allt förbytts till kaos. In i rummet där hon satt med Doktor Etna hade en äldre gråhårig man störtat. Skägget hade vippat som stjärten på en sädesärla. Hon hade undrat hur mannen vågade störa. Doktor Etna gav med sin bestämda haka och buskiga ögonbryn inte intryck av att vara en kvinna som man borde störa. - Jag är upptagen, Doktor Gruff, hade Doktor Etna snäst. Mannen hade inte verkat höra henne. Med lysande ögon hade han utropat: Jag har fått signal från Framtidsresan. Till Terras förvåning hade Doktor Etna farit upp med ett stort leende. - Äntligen! I nästa stund hade Terra varit ensam kvar i det lilla rummet. Nu stod hon här 25 dygn senare och hade fortfarande inte riktigt fått grepp om vad uppståndelsen egentligen gällde. Det var alldeles tyst. Doktor Etna satt spänt lutad över en skärm som visade solsystemet. En ljusgrön prick närmade sig sakta Jorden. Det var inget ovanligt med det. Rymdskepp anlände åtminstone en gång per månad. Det som var ovanligt var Etnas fascination i den ljusgröna pricken. Bakom Etna stod Doktor Gruff. Även han var helt absorberad av skärmen. - Är inte Framtidsresan bara ett rymdskepp? Varför är det speciellt? Äntligen fick hon uppmärksamhet. Både Etna och Gruff stirrade förvånat på henne. Etna vände sig med rynkade ögonbryn mot Gruff. - Här har jag ägnat hela mitt liv åt Framtidsresan och hon vet inte ens vad det är! Gruff viftade avvärjande med händerna. - Hon är ung. Hans röst var svävande och blicken återvände till skärmen. Etna reste sig däremot. Hon gick fram till tavlan på väggen och tog upp en penna. - Mänskligheten har alltid velat veta hur det ser ut på andra platser i universum, började Etna. Nu har vi lyckats komma ut i rymden och vi kan utforska planeterna i vårt eget solsystem. Det vi allra mest skulle vilja veta nu är hur det ser ut vid någon annan stjärna. Den närmaste stjärnan är Proxima Centauri i stjärnbilden Kentauren. Som du vet är det den närmaste stjärnan i trippelstjärnesystemet Alfa Centauri. Avståndet dit är bara 4,2 ljusår. Etna tystnade, vände sig mot tavlan och ritade en rund prick. Jorden skrev hon med röda bokstäver bredvid. Sedan ritade hon ett kryss i bortersta änden av tavlan. Där skrev hon Proxima Centauri. Vid den dubbelriktade pilen mellan punkten och krysset skrev hon sedan 4,2 ljusår. - Vi kan inte ta oss dit under en livstid ens idag. Framtidsresan gav sig iväg för 800 år sedan. - 800 år sedan! Terras ögon var runda av förvåning. Det kändes som oerhört länge sedan. - Ja, 800 år sedan. Framtidsresan kan färdas i en hastighet av 10 000 gånger ljudhastigheten. Det skulle därför ta Framtidsresan 370 och ett halvt år bara för resan dit. Etna tystnade. Hon skrev 370,5 år med tre stora utropstecken efter. - Då är Framtidsresan obemannad, konstaterade Terra. - Nej. Framtidsresan är ett kvalificerat skepp som har stora möjligheter att samla in information under resans gång. Det kan till exempel ta reda på om det finns planeter runt stjärnan. Men för att verkligen få reda på hur det ser ut måste människor finnas ombord. Framtidsresan är helt självförsörjande. Människor kan därför leva där utan kontakt med omvärlden i tusentals år. Det var femtio män och kvinnor som valde att delta i resan. De var alla framstående inom sina yrken och mycket intelligenta. Nu kommer vi äntligen få veta vad de och deras efterkommande har upplevt. - Visste ni att Framtidsresan skulle anlända nu? - Framtidsresan är programmerad för att återvända när tillräckligt mycket information har samlats in. Vi trodde därför att Framtidsresan kunde anlända inom de närmaste tio åren. Om det fanns en planet lämplig att landstiga på skulle människorna ombord landa Framtidsresan och utforska planeten. De kunde också välja att utforska de båda andra stjärnorna. Etna tystnade igen. Hon bet sig i läppen. - Det är därför Framtidsresan är speciell. Hon gick tillbaka till skärmen och satte sig. - Om det nu finns någon ombord att berätta om resan för oss, mumlade Gruff. Terra tittade frågande bort mot honom. Han ryckte på axlarna. - Vi har bara fått in den automatiska signalen från rymdskeppet. Ingen ombord har skickat någon signal. Han vände sig mot skärmen igen. På en gång vände Etna och Gruff upp blickarna mot fönstret. När Terra tittade ut fick hon se en liten lysande prick högt, högt upp. Nu kom äntligen Framtidsresan. Pricken växte sakta i storlek tills den fyllde hela himlen. Ett dovt muller vibrerade hela byggnaden. Terra kände det som hon ställt sig för nära högtalarna på en retro rockkonsert med alltför hög ljudvolym. Mullret slog inuti hennes kropp tills hon knappt kunde andas. Med ens blev det tyst. Utanför stod ett enormt rymdskepp. Det var inte likt något av de rymdskepp hon tidigare sett. Ytterskalet hade bucklor och stora mörka fläckar. Det såg ut som om det när som helst skulle falla ihop. Det var knäpptyst i kontrollrummet. Alla tre stod och stirrade mot ingångsluckan. Minuterna släpade sig förbi. Etna bet sig i läppen. - Varför öppnar de inte? Jag måste få veta... Hon tystnade igen. Hon reste sig. Stolen föll med en duns i golvet. - Vi går in. En kort stund senare beordrade de rymdskeppet att öppna dörren. Den gled upp med ett väsande ljud. Luften var förvånansvärt fräsch. - Automatisk luftrening, viskade Etna. Sakta tog de sig allt längre in. Terra gick på helspänn. Skulle de få träffa en rymdfarare? Hur såg man på livet när man bott i ett rymdskepp i hela sitt liv? Om det fanns någon kvar så hade de aldrig satt sin fot på en planet. Tanken svindlade. De stannade framför en skjutdörr. - Här bakom ligger en av samlingssalarna, konstaterade Etna. Terra såg frågande på henne. - Hur kan du veta det? Det for ett irriterat drag över Etnas ansikte. - Jag har ägnat hela mitt liv åt Framtidsresan. Jag vet allt som kan finnas att veta. Hon tryckte på öppningsknappen. Dörren gled upp med ett pysande ljud. Det var ett stort rum. Mycket större än vad Terra hade trott. Väggarna var målade i lindblomsgrönt. Mängder av kuddar i varierande storlek låg huller om buller. I mitten av rummet satt åtta människor i en ring. "Rymdfararna", tänkte Terra. Det pirrade till i magen. De måste ha hört dem komma för allas blickar var vända mot dem. Gruppen satt som förstelnad. Med ens bröt kakafonin lös. Två av rymdfararna for fram mot Terra. De stannade någon meter framför samtidigt som de skrek: - Hoj! Hoj! Ljudet var öronbedövande. Terra höll för öronen samtidigt som hon backade mot dörren. Bakom de två rymdfarande tog sig resten av gruppen tjattrande ut ur rummet. Några sekunder och Etna, Gruff och Terra stod ensamma kvar. Etna flämtade som om hon sprungit. Gruff stod med öppen mun. Han stängde den med en smäll. - De lever i alla fall. Kom, vi försöker hitta några andra. Han stegade ut ur rummet. De kom ut i en större korridor. Längs med sidorna fanns dörr på dörr på dörr. - Sovrum, förklarade Etna kort. Gruff och Etna gick med långa steg. Snart var det ett par meters mellanrum mellan Terra och de övriga. Pss ekade plötsligt i den tysta korridoren. Till höger om Terra gled en av sovrumsdörrarna upp. En man steg ut. Han såg rätt på Terra. Ändå verkade det som om han inte såg henne. I sista stund hann hon ta ett steg åt sidan. Hon såg mannen försvinna bortåt korridoren. Inte en reaktion hade hon märkt hos mannen. - Han såg dig inte. Gruff lät betänksam. - Vi går tillbaka till kontrollrummet och läser ut all information som Framtidsresan samlat under färden, bestämde Etna. Gruff var tyst under hela den tid som det tog att gå ur rymdskeppet, koppla in överföringsenheten och läsa ut informationen. - Jag förstod inte vad de sa, mumlade han till slut. Etna vände sig om och tittade på honom. Det verkade som om hon väntade på en fortsättning. - Deras språk har naturligtvis ändrats under 800 år. Vi kan antagligen få reda på mer genom deras loggar. - Loggar? Terra lät förbryllad. - Ja, de ska ha fört en logg över allt som händer under resan. De finns med bland informationen som vi läst ut från skeppet. Etna såg fundersam ut. - Du är språkexperten, sa hon till sist. Det är bäst du sätter igång att tolka loggarna med en gång. Vi undersöker den övriga informationen så länge. Jag tror att vi först och främst ska ta reda på vilken väg de färdats och vilka planeter de funnit. Gruff lämnade rummet med huvudet nerböjt. Fem timmar senare hade Etna och Terra lyckats omvandla informationen från skeppet till en stjärnkarta med Framtidsresans väg plottad. Framtidsresan hade tagit en spikrak väg till Proxima Centauri. Sedan hade de cirklat runt stjärnan många varv innan de återvänt samma väg som de kommit. De hade inte landstigit någonstans trots att det fanns flera planeter runt Proxima Centauri. Gruff smög in i rummet igen. - Jag har lyckats tyda loggarna som bevarats, sa han lågt. Han såg nedstämd ut. - Vad innehåller de? Gruff tvekade. Han harklade sig. - Det är bäst jag visar er. Jag kan ta upp dem på datorn här. Han satte sig ner. Med händerna på tangentbordet tvekade han igen. - Det är nog bäst att jag förklarar vissa saker först. Det verkar som om Doktor Tamamilinous fick i uppdrag att föra loggen. Sedan har det uppdraget tydligen gått i arv till äldsta sonen. Doktor Tamamilinous beskriver i en av de första noteringarna att syftet med loggen är att människorna på Jorden ska få reda på mer om resan vid Framtidsresans återkomst. Jag tror att det förklarar en hel del. Gruff försjönk i tankar. Terra började bli otålig. - Vad förklarar det? Gruff ryckte till. Det var som om han först nu blev medveten om hennes och Etnas existens. - Det förklarar hur det kunde gå som det gick. Du förstår, Terra, de använde aldrig loggen själva. De bara förde in noteringarna. De läste dem aldrig. Faktum är att de inte läste något av all den information som datorn sparade. Förstår du vad det innebär? Terra skakade förvirrat på huvudet. Etna hade sjunkit ner på en stol bredvid Gruff. Hon stirrade rätt ut. Hennes blick var alldeles blank och hennes läppar rörde sig sakta. Terra lutade sig fram för att höra vad hon viskade. - De läste aldrig loggen. Rymdfararna blev historielösa. Gruff tog upp en fil på datorn. - Den här noteringen skrevs när de närmade sig Proxima Centauri. Alltså ungefär 370 år efter att de lämnat Jorden. Han tryckte på en knapp så att texten fyllde skärmen fram dem. Pappa sa att jag måste fortsätta texten. Jag lovade honom innan han dog. Tavlorna har ändrat utseende idag. Det syns en gul cirkel i dom. Det heliga skeppet har varit oss nådiga. Pellas visades bort från gruppen idag. Han är tokig. Han inbillar sigg att det finns något utanför Vår helige Kapten säger att skeppet är hela världen. Han försöker ta kontakt. Vi låtsas inte om honom. Till slut kommer han förstå. Det heliga skeppet bevarar oss. Skrivare Tammas Terra drog häftigt efter andan. Gruff suckade. - De landade aldrig. Etna reste sig häftigt. Hon såg gråtfärdig ut. - Jag har ägnat mitt liv åt Framtidsresan. Hon talade lågt och intensivt. - Nu får jag aldrig veta något om Proxima Centauri. Gruff snurrade runt sin stol. Han tittade lugnt upp. - Vi har informationen som skeppet samlat in. Etna stampade med foten som ett litet barn. - Ja, men vi har inte människornas vittnesbörd. Vi kan inte ens prata med dem. Hur kunde det gå så här? - Etna, de var bara femtio stycken. Det har gått 800 år. Vi borde ha förstått. Etna stelnade till. Hon sjönk ner på stolen igen och dolde ansiktet i händerna. Terra hade suttit tyst under hela samtalet. Hon såg fundersamt på noteringen. - Har vi alla noteringar som de fört? Gruff såg förvånat på henne. - Ja. - Vad spelar det för roll? Etna lät arg och besviken. Terra såg lugnt på henne. - Vilket fantastiskt forskningsmaterial. Vi kan i detalj följa hur en grupp människor påverkas av isolation, historielöshet och inavel. Det blev helt tyst. Gruff harklade sig. - Du har rätt. Du har faktiskt helt rätt. Vilken möjlighet. Ett leende spred sig sakta över Etnas tårdränkta ansikte. - Och de finns här. Hon skrattade.

Kommentarer Av torha73 Friday, November 17, 2006 kl 8:05 AM Bra idé, spännande upplägg med knapphändiga loggar och nytt språk och sånt. Kan leda till mycket, antingen nån sorts detektiv-pusselläggar-vad-har-hänt-egentligen-berättelse. Eller också något i mera filosofisk stil, om hur människor och deras samvaro utvecklas under märkliga omständigheter. Eller både och. Dessutom behaglig ton och lättläst språk. /Torbjörn Av Bill Persson Saturday, November 18, 2006 kl 5:49 PM Mycket bra skriven och spännande. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här