Morgonen efter

När jag vaknade var allt över. Jag reste mig från golvet och satte mig i fåtöljen bredvid TV: n. Det låg fortfarande ett dis av rök och den utspillda ölen hade blivit klibbig över bordet. Flaskorna stod kvar på bordet och på byrån. Chipsskålen var tom, en kofta låg slängd över golvet. Men det var inte det jag tänkte på då. Jag spärrade upp ögonen i taket och kände hur hjärtat dunkade allt häftigare. Det hade varit ett ögonblick, just när jag hade slagit upp ögonen, då jag ännu inte hade något minne av vad som hade hänt, men snabbt hade det kommit tillbaka till mig.
Lukas var den första som kom upp. Han var redan klädd och kom tuggande på ett äpple. Han nickade kort åt mig. Satte sig på stolen bredvid datorn.
”Du ser ut som skit” han skrattade
Jag svarade inte
”Jag sa till dig att du ska dricka vatten innan du somnar. Det gör alltid jag och jag blir aldrig bakfull. – Har du spytt?”
Jag undrade ifall alla var kvar?
”Har du spytt?”
”Nej”
”Stoppa fingrarna i halsen. Det känns bättre sen”
”Är de andra kvar?”
Han ryckte på axlarna
”Jag måste gå nu. Jag har så jävla mycket att plugga”
”Jag vet”
”Vet du vilket seminarie det var vi hade till i morgon?”
Jag skakade på huvudet
”Det är jävligt mycket. Du får nog sätta igång snart”
Jag ryckte på axlarna.
Han gick, jag tänkte på att resa mig och efter en stund kom Robert in i vardagsrummet. Han hade bara en T-shirt och sina underkläder på sig. Han hade ett glas vatten i handen, föste undan en kudde och satte sig i soffan.
”Vad tänker du göra?” frågade han
”Göra med vaddå?”
Han nickade in mot sovrummet
”Vad tänker du själv göra?”
Han tog upp ett cigarettpaket som låg på bordet
”Jag vet inte” han tände cigaretten ”Äh, bry dig inte om det”
”Ska jag inte bry mig om det?”
”Du oroar dig för mycket”
Jag gick in i köket. Öppnade kylskåpet, men stängde det igen. Robert hostade utifrån vardagsrummet. Jag öppnade fönstret, drog ut en stol och satte mig vid köksbordet. Det stod några glas på bordet. Jag tittade på klockan, snart tio. Bordet var täckt med cigarettfimpar, CD skivor, glas.
Jag tittade ut. Gården låg grå och tom. En barncykel hade ramlat omkull. Jag gick tillbaka in till Robert. Han såg mindre ut nu och hade blivit grå i ansiktet.
”Vad gör vi?” frågade jag honom igen
”Jag vet inte” svarade han
”Du får fixa det, det var du som drog hit henne”
”Det var inte jag. Dumma jävla tjej”
Jag sjönk ner längs väggen och drog händerna genom håret.

Jag öppnade dörren och stängde den efter mig. Hon låg kvar i sängen, fullt klädd, på sidan, med ryggen emot mig. Jag visste inte om hon sov. Jag satte mig på sängkanten. Väntade ett tag med att säga något. Tittade på henne och hon såg mycket yngre ut än igår.
”Hej” sa jag och tänkte lägga min hand på henne
”Hej” svarade hon.
Rummet var i oreda. Glasen stod på nattduksbordet, en tröja låg kastad, några cigarettfimpar på golvet. Jag lutade mig försiktigt över henne och tror inte hon märkte det. Tittade på hennes ansikte. Hennes ögon var röda och kinden såg rödsvullen ut.
”Har du gråtit?”
Hon tittade bort från mig och det fick henne att se ännu yngre ut.
”Vill du jag ska ringa någon?”
Hon skakade på huvudet.
”Det är bra” sa jag
Hon skakade på huvudet
”Det kommer bli bra”
Jag strök henne över håret och kunde känna hur hon skakade
”Jag vill inte”
”Vad är det du inte vill?”
”Det gör ont” Hon kröp längre upp i fosterställning och lade händerna mellan låren
”Det blev lite mycket igår. Är du säker på att du inte vill att jag ska ringa någon?”
”Det gör ont” hon grät nu
”Du drack lite mycket igår. Du somnade och vi bar in dig hit”
”Var är Caroline?”
”Vem?”
”Caroline. Som jag kom hit med”
”Hon gick. Minns du inte det. Hon sa till dig att hon skulle gå, men du ville stanna”
”Det känns konstigt”
”Det blev lite mycket igår. Det blev det för alla”
Hon svarade inte. Det blev tyst och jag tittade på klockan och tänkte att om två timmar skulle Maria komma hem och jag var tvungen att städa.
”Du, jag ringer någon. Vad har Caroline för nummer?”
”Jag vill inte” sa hon och när hon vred sig i sängen, lade jag märke till en röd fläck under hennes midja. Jag lade min hand på hennes arm. Hennes arm skakade och hon kändes mycket liten.

SLUT