Varvade långsamt ner efter en lång och hektisk dag, genom att smått sömnigt betrakta den vackra fullmånen som tog himlen i besiktning.
Varvade långsamt ner efter en lång och hektisk dag, genom att smått sömnigt betrakta den vackra fullmånen som tog himlen i besiktning. Jag hängde av mig tungsinnets kappa på månstrålarna, klev över den smått nerslitna tröskeln och trädde in i nattens innersta uterum. Fladdermössen loopade genom det kristallbeströdda himlavalvet och sammetsskymningen bjöd mig att släppa allt.
"Välkommen", hörde jag viskas, och ett varmt lugn infann sig. Här kunde jag låta sorger och bekymmer rinna av mig, för att bytas mot inre stilla frid och ro.
Jag vandrade den stig som badade i månljus och kom fram till en hög, ålderstigen järnsäng. Från trädet den stod under hängde skira, långa spetsgardiner - av nattens dimmor vävda - i mjukt fall runt dess gavlar.
När jag varligt förde undan dess sirlighet och gled ner bland molnbolster och kuddar mottogs jag av nattens mjuka omfamning...och kunde låta kropp och själ finna gemensam läkning och förnyelse.
Ty det... är nattens gåva till människan.
|