Jag befinner mig på en väg lättklädd och vet inte hur jag hamnade där. Verkar som om jag stigit upp mitt i natten av att jag inte har kunnat sova. Kanske jag gått i sömnen. Känner mig konstig, underlig kort sagt.

Nobody knows but I become a werewolf at night. My hair grows wild and my teeth can bite. I cry at the moon like a lunatic I run in the street disturbing the traffic. This only happens when the moon is full.

I think the whole situation is awful.

Var är jag någonstans. Har jag gått i sömnen? Stående ute på vägen ser jag mig häpen omkring. Hur hamnade jag här? Vad har jag på mig egentligen? Jag fryser och häpen märker jag att jag bara har på mig en tunn negligé, är barfota och barbent. Måste skynda mig hem innan någon ser mig. Jag märker inte att en bil kommer bakom mig runt hörnet. Den blinkar med helljuset och tutar för att jag ska flytta på mig. Den kör förbi mig och stannar. En kvinna kommer ut från bilen. Hon ser arg och rädd ut. När hon närmar sig mig plockar hon upp en mobiltelefon ur fickan. Jag hör henne fråga om det är polisen hon pratar med. Då har jag hört nog, jag skyndar mig bort från vägen och in i buskaget för att ta en genväg hem.

Hemma tar jag en snabb dusch och skyndar mig i säng sedan. Innan jag somnar tänker jag på det som hänt. Vad kan det vara för fel på mig. Går jag i sömnen. Är jag sjuk på något sätt. Det känns overkligt, men snart sover jag.

Jag åker in till akuten nästa dag direkt efter frukosten. Det går bra, jag har semester. Tog tidig semester i år. De tar alla nödvändiga prover och de tar EEG. De ser efter om jag har epilepsi. Allt verkar okej. Jag tackar för att de tagit tester på mig och de kan inte förstå vad som hänt mig. Ibland, sa en sköterska kan man gå i sömnen om man har haft det jäktigt under en tid. "Har du haft det jäktigt?" undrar hon. Ja det måste jag hålla med om. Innan semestern var det mycket att göra. "Är det något du oroar dig över?" undrar hon sedan. "Ja," svarar jag. "Jag är konstant orolig över ekonomin. Sedan jag blev ensam efter det att min man åkt in på behandlingshem är det något jag oroar mig för hela tiden. Kan det göra så att man går i sömnen?" frågar jag henne. "Javisst och har du sedan djupa känslomässiga svårigheter kan du t om göra någon illa." "Usch då det låter inte bra," konstaterar jag. Jag måste nog uppsöka en psykolog. "Ja, det tyckte sköterskan lät som en bra ide."

Psykologen frågar samma sak. Om det är något jag oroar mig för. Jag berättar det jag sagt till sköterskan och psykologen håller det för troligt att det kan vara det som gör mitt sömngående. Jag åker hem därirån med lugnande tabletter. På natten vaknar jag inne i badrummet. När jag tittar mig i spegeln ser jag att jag är alldeles hårig i ansiktet. Jag försöker ändå borsta tänderna även om håret hänger över munnen. Mina tänder är sylvassa. Jag tror inte det jag ser i spegeln. Jag ser ut som ett monster. Kanske jag drömmer. Jag har bar överkropp och jag ser att håret även växer på bröstet. När håret täckt hela min kropp springer jag ut på bron och ylar mot fullmånen.

Jag springer ner från bron och springer ut på vägen. Bilar tutar och svänger av från vägen de vet inte vad det är för sort varelse de ser. en gammal kvinna komma gående och utsvulten kastar jag mig över henne, Sedan vet jag inte mer.

Jordig och blodig i ansiktet går jag uppför bron. Jag duschar sedan lägger jag mig. Nej tänker jag för mig själv, jag vet inte vad som hände och det händer förmodligen aldrig igen. Jag går ju hos psykologen. När jag fått mina behandlingar och har tagit mina lugnande medicin en tid blir säkert allt bra igen. Jag låtsas som ingenting. Måste bli frisk innan min man kommer hem. När jag vaknar på morgonen är jag övertygad om att jag drömt alltsammans ända till jag läser framsidan på morgontidningen där det står:

Bestialiskt överfall inatt. Kvinna överlvde, men blev svårt biten i ansiktet.

Jag bestämmer mig ändå för att glömma bort alltihopa. Jag kan inte tro att jag gjort något så hemskt.

You want to kiss me, please do, you don't know that I want to bite you. To be with you is nice You don't know that I want your head as a price.

"Hej, älsklingen har du saknat mig."

Bertil är fri från droger nu, tror dom. Han har fått komma hem. Och jag är fri från mardrömmar hoppas jag. Vi har mycket att hämta igen. Han blir lite förvånad att jag varit så orolig över ekonomin att jag börjat gå i sömnen och t om utomhus (Jag berättar ingenting om den gamla damen). "

"Tänk att du varit tvungen att gå till en hjärnskrynklare. Passa dig de där lugnande medicinerna är beroendeframkallande. en vacker dag är du också tvungen att fara på behandlingshem som jag."

"Det är ingen fara säger jag och kastar medicinburken i soporna. Nu när du är hemma känner jag mig lugn. Då behöver jag inte de lugnande medicinerna."

"Men tänk," säger Bertil" om du går i sömnen igen?"

"Nej,"svarar jag "Det är nog ingen fara. "

Mitt i natten vaknar jag och känner mig konstig. Bertil vaknar han med och tittar på mig förälskad.

"Du är så grann Doris så jag vill kyssa dig."

Då gapar jag och visar mina spetsiga vassa hörntänder.

"Herregud Doris, vad är det?."

Jag ser ut och ser fullmånen. Desperat drar jag ner rullgardinen och kastar mig ner från sängen och under den. Jag vill inte att Bertil ska se min förvandling. Bertil sträcker ner handen efter mig och jag biter honom i handen.

När jag kommer ner på morgonen sitter Bertil vid bordet med ett stort glas whisky framför sig och en "joint" i handen.

"Doris du skrämmer mig. Vad är det som händer med dig?"

"Du vet ju om att jag går i sömnen." säger jag sömnigt till Bertil.

"Hrmff, ja just det, ja jag har aldrig träffat någon förut som gått i sömnen, men jag antar att man kan bitas i sömnen också." säger Bertil smått berusat.

"Men du, du såg ju så konstig ut i ansiktet?"

"Nä, men nu tror jag du inbillar dig." svarar jag upprört. Visst kan du sluta berusa dig med det ena och det andra också.

Bertil tittar slokörat på mig och svarar att visst. Han var nog trött. nu ska han skärpa upp sig och nu ska allt bli bra.

För varje gång det blir fullmåne känner jag av de konstiga symtomen, men det märkliga händer att när Bertil och jag tillsammans försöka lösa de känslomässiga problem vi har så ylar även jag mindre ofta mot månen. Det är tur att han sover så hårt för jag blir fortfarande hårig, när det är fullmåne och när jag går till toaletten på natten så ser jag att tänderna är vassare. särskilt hörntänderna. Det är nog bäst att fortsätta att gå till psykologen ett tag till.